- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
281-282

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauropoda - Paus - Pausanias - Pausanias - Pausera. Se Paus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

Paus-Pausera

282

skaftad eller oskaftad kropp. Mundelarna
utgöras af ett par öfver- och ett par
underkäkar. Käkfötter med giftklo, såsom hos
enkelfotingarna, finnas ej. Andningen sker
antagligen genom den tunna huden, enär inga
särskilda andningsorgan ännu uppdagats. -
Den först upptäckta arten, Pauropus Huxleyi
(fig. 2), har en längd af l-l,3 mm. Den är
hvit, framåt något afsmalnande och bär på
sidorna af kroppen långa, utstående borstpar,
som kanske tjänstgöra som känselorgan. Denna
art har anträffats äfven på några platser
i södra Sverige. G. A-z. Paus (lat. pausa,
af grek. pdu’estai, upphöra), afstannande,
uppehåll, afbrott, hvila. - Mus. (it. pausa,
fr. silence, eng. rest], tystnadstecken; det
tillfälliga upphörandet (under en viss tidslängd)
af enskilda eller alla stämmors föredrag under
ett tonstyckes gång (samtliga stämmors tystnad
kallas generalpaus). Det forngrekiska paustecknet
för det kortaste tidsvärdet (chronos protos) var
bokstafven lambda U), för längre värden densamma
med olika varierande streck ofvanför. Från
tonskrifterna med "neumer" och koralnoter
känner man inga paustecken. Hos trubadur-
och minnesångare felas de mestadels, likaså i
luttabulaturen. Däremot hade mensuralmusiken
ett utveckladt system af pauser, motsvarande
de olika värdena: för longa imperfecia ett
tvärstreck öfver hälften af linjesystemet, för
longa perfecta öfver tre fjärdedelar af d:o samt
för lägre värden fr. o. m. brevis väsentligen
samma tecken som de nuvarande, hvilka äro:

2/i Vi V* l/4 VB
VieO.S.V.

Paus för ett större antal takter tecknas
vanligen med att skrifva taktantalet i siffror
ofvanför två midtpå linjesystemet anbragta
snedstreck. Pauser betingas af växlande
temainsatser o. s. v. samt äro ett värdefullt
medel att åstadkomma spänning och stegra en
tonbilds klarhet såväl som den dramatiska
effekten. - Pausera, göra en paus, hålla inne,
tystna, vara tyst för en stund. A. L.* Pausa’nias
(grek. Tlavoaviag}. 1. Forngrekisk fältherre
och storman från Sparta, medlem af Agia-dernas
konungahus, son till Kleombrotos och brorson
till konung Leonidas. Som förmyndare för
dennes minderårige son Pleistarchos förestod
han under en längre tid regeringen. I slaget
vid Plataiai (479 f. Kr.) förde han öfverbefälet
öfver grekernas förenade stridskrafter. Följande
året afseglade han med en grekisk förbundsflotta
till Mindre Asiens kuster för att fullständigt
fördrifva perserna från de grekiska öarna
och städerna, men genom sitt despotiska och
öfvermodiga uppträdande kränkte han i så hög
grad Spartas grekiska bundsförvanter, att många
af dessa i stället anslöto sig till Aten. I
det från perserna eröfrade Byzantion skickade
han sig som envåldshärskare och satte sig i
förbindelse med konung Xerxes i syfte att under
persisk öfverhöghet göra sig till härskare öfver
Grekland. Hemkallad till Sparta för att stå till
svars rörande de mot honom förda klagomålen, blef
han i hufvudsak frikänd, men återfick icke sitt
militärbefäl. På eget bevåg återvände han dock
till Byzantion. Förjagad därifrån af atenarna,
begaf han

sig till Kolonai i Troas och återvände på
förnyad kallelse till Sparta i förhoppning
att äfven denna gång kunna genom inflytande
och penningar hafva de mot honom framställda
anklagelserna. Äfven sökte han uppvigla heloterna
genom löfte om frihet och medborgarrätt för att
med deras hjälp göra sig till härskare öfver
Sparta. Då hans brottslighet röjts, tog han sin
tillflykt till Athena Chalkioi-kos’ tempel, men
man tillmurade dess dörrar och lät honom omkomma
af hunger (omkr. 470, enligt annan beräkning
först 467 f. Kr.). Bland nyare forskare har
Beloch ("Griechische geschichte") yttrat tvifvel
om trovärdigheten af den af Thuky-dides enligt
den officiella spartanska versionen meddelade
berättelsen om P:s landsförrädiska stämplingar. -
2. Konung i Sparta 408-394 f Kr., den förres
sonson, son till Pleistoanax, erhöll 403 befälet
öfver en expedition mot Thra-sybulos och de honom
omgifvande fosterlandsvännerna i Peiraieus,
hvilka bekrigade de af Sparta skyddade "30
tyrannerna" i Aten, men lät efter ett tämligen
lamt angrepp förmå sig att aftåga och medge
återupprättandet af ett demokratiskt statsskick i
Aten. Möjligen bestämdes han därvid af ovilja mot
den mäktige Lysandros, hvars nederlag och död vid
Haliartos (395 f. Kr.) han äfven beskylldes för
att ha vållat genom att ej i tid komma honom till
undsättning. Ställd till ansvar, flydde P. till
Tegea, där han lefde några år. l o. 2. A. M. A.

Pausa’nias (grek. ITavoavlac:), forngrekisk
rese-beskrifvare ("perieget") i 2:a årh. e. Kr.,
sannolikt från Magnesia vid Sipylos i Lydien,
besökte under vidlyftiga resor den tidens
viktigaste kulturländer (Grekland, Mindre
Asien, Syrien, Egypten, Libyen och Italien)
och har efterlämnat en i 10 böcker affattad
resebeskrifning eller resehandbok med titeln
Perie’gesis tes Hella’dos (Kundresa i Grekland,
lat. Descriptio Græciæ), tydligen ämnad att
tjäna till vägledning för andra turister. Fastän
lefvande midt i en tid af upplösning och tvifvel,
var P. en from och religiös man med orubbad tro
på den gamla gudalärans sanning. Hufvudföremål
för hans reseintresse äro helgedomarna och de i
dem eller deras omgifning befintliga konstverken,
på hvilkas "sevärdhet" han samvetsgrant fäster
sina läsares uppmärksamhet, på samma gång som
han omständligt redogör för deras ursprung,
betydelse och med dem förknippade myter, i naiv
hänförelse låtande saga och legend gälla som
verklighet. En del af hvad sålunda meddelas
synes dock vara afskrifvet efter äldre arbeten
af samma slag (jfr Periegesis). P:s ärlighet
och sanningskärlek kunna icke betviflas;
men hans uppfattning är ytlig och bristfällig,
framställningen ofta oklar och förvirrad, stilen
saftlös, tröttande och föga korrekt. Med alla
dessa fel är dock hans arbete en oskattbar
källa för vår kunskap om det forna Greklands
religion, konsthistoria och topografi. Bland
äldre upplagor märkes "Descriptio Græciæ"
med latinsk öfv., utg. af Schubart och Walz
(1838-39). Hufvudupplaga är numera Hit-zigs
med kommentar af Hitzig och Bluemner (1896
-1910). En engelsk öfv. med mycket vidlyftig,
värdefull kommentar samt många kartor, planer och
fullständigt register är utg. af Frazer (1898).
A. M. A.

Pausera. Se Paus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free