Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pediculati - Pediculidæ, zool. Se Halfvingar och Löss - Pediculoides graminum, bot. Se Hvitax - Pediculosis, med. Se Ftiriasis - Pediculus. Se Löss, zool. - Pedicure - Pedigree - Pedigreemetod, bot. Se Mendel, sp. 95 - Pedigreeodling, bot. Se Nilsson, sp. 1034 - Pedipalpi, zool. Se Gisselskorpioner - Pedir - Pedites - Pedogami. Se Pædogami - Pedogenes - Pedologi, landtbr. Se Marklära - Pedologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Pediculidæ-Pedologi
322
hörande släkte en art, A. histrio L.,
anträffats ända upp vid norska kusten.
R- L-*
Pedicülidæ, zooL Se Halfvingar och Löss.
Pediculoides gräminum, bot. Se H vi t ax.
Pediculõsis, med. Se F t i r i a s i s.
Pediculus. Se Löss, zool.
Pedicure [-kyr], fr. (af lat. pes, fot, och
curäre, vårda), fotvård, skötsel af fötterna,
särskildt af naglarna och liktornsbildningar. -
P e d i k u-ri’st, specialist i fotvård.
Pedigree [pe’digrl], eng., sportv., stamträd,
stamtafla för en häst, hvarpå anges föräldrar,
födelseort, födelseår, färg och kön.
B. C-m.
Pedigreemetod [pe’digrl-], bot. Se Me n de l,
sp. 95.
Pedigreeodling [pe’digrl-], bot. Se Nilsson,
sp. 1034.
Pedipa’lpi, zool. Se Gisselskorpioner.
Pedir, hamn mod god ankargrund och hufvudort
i den lilla staten P., på Sumatras nordspets,
60 km. ö. om Kota Eadji (Atsjin).
Pe’diteSy lat., fotknektar, hos de gamle
romarna benämning på fotfolket, infanteriet,
i motsats till rytteriet (equites, se d. o.) och
marinsoldaterna (classiarii).
Pedogami. SePædogami.
PedogenëS (af grek. päls, barn, och ge’nesis,
uppkomst), zool., ett partenogenetiskt
fortplant-ningssätt (se Fortplantning,
sp. 942), som utmärkes därigenom, att
fortplantningen eger rum, innan individen
afslutat sin utveckling i öfrigt.
Ir-e.
Pedologi, landtbr. Se M ar k l är a.
Pedologl (af grek. päls, barn, och lo’gos,
tanke, vetande), det gemensamma namnet för de
vetenskaper, som handla om barnet. Det var
uppfostrans praktiska behof af en teoretisk
ledning, som först väckte intresset för
studium af barnnaturen. P e-dagogiken
blef därför den del af barnvetenskapen,
som först utvecklades. Men denna behöfde som
sin grundval vetenskapliga undersökningar af
barnens själslif, d. v. s. barnpsykologi. Liksom
pedagogiken vid vården af barnens utveckling
måste kompletteras genom skolhygienen och
pediatriken, hängde barnpsykologien så nära
tillsammans med motsvarande delar af f y-s i o
l o g i e n, att äfven dessa måste inryckas i
barnstudierna. De olika kroppsdelarnas omfång
och kroppens vikt visade sig kunna kasta
ljus öfver barnets utveckling, och därför kan
äfven a n t r o-pometrien lämna bidrag till
vetenskapen om barnet. Länge sattes dessa olika
discipliner endast tillfälligt i samband med
hvarandra. Först under de sista årtiondena har
man gett dem ett gemensamt namn och sökt bringa
dem i systematiskt sammanhang. Termen "pedologi",
under hvilken benämning man nu sammanfattar alla
de vetenskapliga undersökningarna om barnets
fysiska och psykiska natur och utveckling,
infördes först under en form, som närmare
hänvisar på den grekiska härledningen, af
amerikanen 0. Chrisman i hans dok-torsafhandling,
"Paidologie, entwurf zu einer wis-senschaft
des kindes" (1896), och fick sin nu brukliga
form första gången i en uppsats af E. Blum i
"L’année psychologique" (1899).
Den del af pedologien, som jämte pedagogi’ken
(se d. o.) hittills fått den rikaste utvecklin-
Tryckt den 31/714
gen är barnpsykologien. Liksom barnets
kroppsdelar ha helt andra proportioner
än den vuxnes och växlande under olika
utvecklingsstadier, så är barnet äfven i
psykiskt hänseende ej en man eller kvinna i
smått, utan en varelse med kvalitativt egenartadt
själslif. Barnpsykologien är därför ej blott en
tillämpning af den allmänna psykologien, utan
måste grunda sig på särskilda undersökningar
af barnens själsyttringar. Det första uppslaget
till systematiska barnpsykologiska iakttagelser
gafs af Tiedemann i hans "Beobachtungen über
die entwicklung der seelenfähigkeiten bei
kin-dern" (1787), men det dröjde mera än ett
hälft århundrade, innan han fann någon betydande
efterföljare. Först 1856 utkom Sigismunds "Kind
und welt". Några år senare utgaf den framstående
läkaren Kussmaul sina "Untersuchungen über das
seelenleben des neugeborenen menschen". Darwin
utgaf "A biographical sketch of an infant
mind" (1877). Men den moderna barnpsykologiens
egentlige grundläggare är fysiologen W. Preyer,
som i "Die seele des kindes, beobachtungen
über die geistige entwicklung des menschen
in den ersten lebensjahren" (1881) lämnade
den första systematiska framställningen
af fysiologiska och psykologiska fakta,
som voro grundade på planmässigt genomförda
experiment. Han följde däri sin sons utveckling
dag för dag från födelsen till slutet af hans
tredje lefnadsår. Det därmed gifna uppslaget
fullföljdes emellertid under den närmaste tiden
ej i Tyskland eller öfver hufvud i Europa,
utan förnämligast i Amerika, där Stanley Hall
blef den nya forskningsgrenens entusiastiske
representant. 1903 stiftade han The national
association for the study of children, och
en mängd lokala föreningar med samma syfte
väckte rundt omkring i Förenta staterna ett
lifligt intresse för barnstudierna. Framstående
efterföljare fann Stanley Hall i J. M. Baldwin,
som i "Mental development in the child and the
race" (1895) uppvisade parallellis-men mellan
människosläktets och individens utveckling, och
i J. Dewey, Earl Barnes, E. A. Kirk-patrick,
Irving King m. fl. Själf vidgade han
undersökningarnas område genom att utsträcka
dem äfven till ungdomstiden i "Adolescence"
(2 bd, 1907). I England utgaf den framstående
psykologen James Sully "Studies of childhood"
(1895). Ungefär samtidigt lämnade i Frankrike
Taine, Pérez, Compayré och Queyrat värdefulla
bidrag till barnpsykologien, men framför allt
blef i detta länd Alfred Binet genom sina
artiklar i "L’année psychologique" samt genom
arbetet "Lés idées mödernes sur les enfants"
(1909) den ledande barnpsykologen. Särskildt
har han utöfvat ett stort inflytande genom det
förslag till en fast testskala för mätande af
barnens intelligens, hvilket han utarbetade
tillsammans med doktor Simon och som sedan
i olika kulturländer framkallat en omfattande
sp3-ciallitteratur. Ett svenskt bidrag till denna
litteratur har lämnats af G. A. Jaederholm i
"Undersökningar öfver intelligensmätningarnas
teori och praxis" (2 dlr, 1914), hvari äfven en
omfattande historik och bibliografi lämnas. Den
mest omfattande öfversikten af de olika tests,
som användas för mätning af barnens intelligens
och kroppsliga funktioner, lämnar amerikanen
G. Montrose Whipples, "Manual of mental and
physical tests" (1910). I
21 b. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
