- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
355-356

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelararbete - Pelare. Se Kolonn 1 - Pelargonia, bot. Se Pelargonium - Pelargonium - Pelargrimma, ridk. Se Pelararbete - Pelargång, bygnk. Se Kolonnad - Pelarhelgon. Se Styliter - Pelarkaktus - Pelarne - Pelarordning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

355

Pelare-Pelarordning

356

bakom eller på sidan om hästen och är försedd med
två långa s. k. pelarspön, hvarmed hästen förmås

att först flytta bakdelen från den ena sidan till
den andra och därefter småningom läres att trampa
rakt ut på stället. Härigenom uppgymnastiseras
hästen i högsta grad och bibringas slutligen
piaff (se d. o.). Dessutom inläres hästen mellan
pelarna de till den s. k. höga skolan hörande
rörelserna, såsom ballotad, courbette, kapriol,
k r o p a d och pesad (se dessa ord). l*. C-m.

Pelare (ty. pfeiler, lat. pila). Se Kolonn 1.

Pelargonia, bot. Se Pelargonium.

Pelargonium L’Hérit., Pelargonia, bot.,
ett släkte af buskar och örter, hörande till
fam. Geraniaceæ. Det står mycket nära Geranium,
men afviker från detta senare därigenom, att
de i flock sittande blommorna äro mer eller
mindre zygomorfa. Det bakåt (mot stjälken)
vända foderbladet är försedt med en sporre, som
är sammanväxt med blomskaftet. Hos de relativt
småblommiga arterna (t. ex. trädgårdsodlarnas
scharlakanspelargonier)

illustration placeholder
Pelargonium grandiflorum. T. v. en längsskuren blomma.


äro kronbladen tämligen lika till storlek och
färg; men hos de storblommiga formerna äro de
2 öfre kronbladen tecknade på ett annat sätt
(med streck eller fläckar) än de 3 nedåt
vända. Nästan alla
de 227 arterna tillhöra Syd-Afrika. Flera
arter och hybrider, utmärkta af de vackra
blommorna, behaglig lukt eller brokiga blad
(se Panachering), äro allmänt odlade
i fönster och trädgårdar och kallas ofta för
"geranier". Bland de oftast odlade arterna
kunna nämnas P. grandiflorum (se fig.), till
hvilken de vanliga, storblommiga formerna
höra, P. lateripes (murgrönspelargonia),
P. inquinans (scharlakanspelargonia),
P. zonale och P. graveolens med angenämt
luktande blad. Äkta geraniumolja erhålles
genom destillation af bladen af P. roseum,
som därför odlas i Syd-Frankrike.
O. T. S. (G. L-m.)

Pelargrimma, ridk. Se Pelararbete.

Pelargång, bygnk. Se Kolonnad.

Pelarhelgon. Se Styliter.

Pelarkaktus, bot., benämning på mycket höga och
grofva, ogrenade eller fågrenade Cereus-arter.

Pelarne, socken i Kalmar län, Sevede härad. 5,739
har. 646 inv. (1913). Annex till Vimmerby stad,
Linköpings stift, Tunaläns och Sevede kontrakt.

Pelarordning (riktigare Kolonnordning) kallas
hvart och ett af de olika system, efter hvilka
pelaren (kolonnen; se Kolonn 1) och däraf
beroende byggnadsdelar formas och anordnas inom
den antika byggnadskonsten och därifrån utgående
stilriktningar. (Jfr Kapitäl och Kolonn samt
figurer i dessa artiklar äfvensom å pl. V o. VI
till art. Byggnadskonsten.)

I. De grekiska kolonnordningarna ha erhållit sin
hufvudsakliga utbildning vid tempelbyggnaden. Det
grekiska templet reste sig från en trappformig
underbyggnad (krepidoma, se d. o.) i
form af en i plan rektangulär byggnad med
gafveltak. I sin rikaste gestalt omgafs det på
alla sidor af kolonner. För smärre byggnader
använde man kolonner blott på den ena eller
på båda kortsidorna. Vid genomförandet af
denna grundanordning begagnades i den äldre
grekiska konsten endast två kolonnordningar,
den doriska och den joniska. Därtill kom senare
den korintiska.

1) Den doriska kolonnordningen (fig. 1). I hvarje
ordning har man att skilja mellan kolonnen och
dennas öfverbyggnad, bjälklaget l. entablementet
(se d. o.). Den ursprungliga grekisk-doriska
kolonnen består af rundt skaft (stam) och
kapitäl, men saknar särskild bas. Stammen
(b) höjer sig direkt från underbyggnadens
öfversta plan (stylobaten, a; se
Stylobat) och afsmalnar uppåt med svag ansvällning
utåt. Denna afvikelse från kägelformen,
hvarigenom kolonnstammens profil företer formen
af en långsträckt kurva, kallas entasis (se
d. o.). Stammen prydes med (vanligen 20) grunda
längsgående räfflor (kannelurer; se Kannelerad),
som stöta ihop i skarpa kanter samt fortsättas
från stylobaten upp till kapitälet. Detta senare
markeras oftast genom en eller flera skarpa
inskärningar (scamilla, se d o.) å stammens öfre
del, hvarigenom bildas en särskild "kolonnhals"
(hypotrachelion; se Hals 4). Ofvan denna vidtar
det egentliga kapitälet (se d. o. 1), som består
af echinus och abacus. Echinus (d), den undre
delen, utgöres af en rund skifva, som springer
fram öfver stammens diameter med en krökt,
elastisk profil, som i den äkta grekiska konsten
ej har kvartcirkelns tunga form. Abacus (e),
täckplattan, är fyrkantig med rak profil. Dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:29:30 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free