Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 357-358 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelarordning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

båda leder förmedla öfvergången från den runda
till den rätvinkliga formen, från den lodräta
till den vågräta, från det bärande till det
burna. På kolonnerna hvilar bjälklaget, bestående
af arkitrav,

Fig. 1. Dorisk kolonnordning. Undertill ses en dorisk kolonn i tvärsnitt.

fris och kornisch. Arkitraven (epistylion, f,
se Arkitrav) består af rätvinkliga stenbalkar
och krönes af en liten platta, under hvilken
på bestämda afstånd (under hvarje triglyf) äro
fästa små plattor (regulæ) med sex nedhängande
små dropplika partier (guttæ, g, se Droppar
1). Arkitraven uppbär i sin ordning frisen,
båda i den grekiska byggnadskonsten ofta af
samma höjd. Frisen (h) består af omväxlande
triglyfer (se d. o.), små räfflade pelare,
och metoper, vanligen reliefprydda fyllningar
(se Metop). Frisens grekiska namn är
triglyfon. Triglyferna ha sin plats midt
öfver hvarje kolonn och hvarje intercolumnium
(kolonnöppning). Dock äro de yttersta triglyferna
på hvarje sida af byggnaden alltid i den grekiska
arkitekturen ställda i hörnen. På frisen följer
kornischen l. kranslisten
(geison, i), bildad af starkt framspringande
stenhällar, hvilkas fritt sväfvande del
både af estetiska och praktiska skäl (för att
minska tyngden) är starkt underskuren. På denna
underskurna sida äro, midtöfver hvarje triglyf
och metop, kvarlämnade små platta skifvor af
triglyfernas bredd (mutuli, se Mutul)
med 18 dropplika tappar, hvilkas estetiska
uppgift synes vara att försinnliga det fria
sväfvandet. Geisonen uppbär på långsidorna
rännlisten (sima, se Cimaise), bakom
hvilken regnvattnet samlar sig, på kortsidorna
de låga tresidiga gafvelröstena (k) med deras
statygrupper. Dekorationen fullständigas genom
målning af de olika partierna: echinus och
abacus, arkitravens krön, triglyfer, metoper,
mutuler och delvis äfven kornischen. Kolonnerna
voro under den äldre tiden korta och undersätsiga
(4 diametrar i höjd), kolonnöppningarna
smala. Under en senare tid ökades höjden
(5 1/2–6 3/4 diametrar) och interkolumniernas
bredd. Hela ordningen ger intrycket af fasthet,
allvar och kraft.

2) Den joniska ordningens kolonner (fig. 2)
ha jämte skaft och kapital en särskild bas
(spira). Dennas undre del utgöres af en fyrkantig
fotskifva

Fig. 2. Jonisk kolonnordning. (T. v. kapitälvolut sedd från sidan och därunder tvärsnitt af jonisk kolonn.)

(a) samt däröfver ett rundt parti, hvars profil
ofta visar två kälningar (trochili, b), och öfver
dem en rundstaf (torus, c), samtliga partierna
förbundna med hvarandra genom smala, bandlika
listverk (astragaler, se d. o.). Stammen,
betydligt smärtare än i den doriska ordningen
(7–10 diametrar), är kannelerad med 24 djupa
räfflor, som dock ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>