Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelouze, Théophile Jules - Pelouze, Léon Germain - Peltaster - Peltier, Jean Charles Athanase - Peltierska fenomenet, fys. Se Termoelektricitet - Pelitiers kors. Se Termoelektricitet - Peltonen, Vihtori - Peltonhjul, mek. Se Turbin - Peltotunturi - Peltura - Pelusium - Pelusker - Pelveoperitonitis, med. Se Kvinnosjukdommar, sp. 419 - Pelvimeter. Se Pelvimetri - Pelvimetri - Pelworm - Pelvoux l. Oisansalperna - Pelzel, F. M. Se Palcl, F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Pelouze-Pelzel
380
kade mest i Paris, vid polytekniska skolan och
vid College de France, var därjämte myntproberare
och från 1848 president i myntkommissionen. Han
utförde, delvis i gemenskap med Liebig och
Fré-my, ett stort antal undersökningar inom
både den oorganiska och den organiska kemiens
område. Tillsammans med Frémy utgaf han Traité
de chimie générale, analytique, industrielie et
agricole (1849 -50; 3:e uppl. 1862-65).
Pelouze [plõs], Leon Germain, fransk målare,
f. 1838 i Pierrelaye, d. 1891, var en framstående
landskapsmålare (mestadels Isle de Frances
och Normandies natur). Han är representerad i
Luxembourgmuseet och många andra franska museer
samt i nya pinakoteket i München. G-g N.
Pelta’ster (grek. peltastai’), urspr. de lätt
rustade spjutkastarna i de grekiska härarna;
efter peloponnesiska kriget namn på ett
särskildt slag af fotfolk, som utgjorde ett
mellanting mellan det tunga (se H o p l i t e r)
och det lätta. Peltasten bar då långt svärd,
ett l,45 m. långt kastspjut (och någon gång
en dolk), lätt hjälm och lätta benskenor,
bröstbetäckning af läder eller flerdubbelt
linne och en liten, rund sköld (pe’lte). I
den macedoni-ska falangen ingingo peltasterna
till halfva antalet mot det tungt väpnade
manskapet. Peltasttrup-perna infördes i den
grekiska hären af Ifikrates (se denne och
Falang). C. O. N.
Peltier [-tie’], Jean Charles A t h a n a s e,
fransk fysiker, f. 1785, d. 1845, var till
1815 urmakare i Paris och lefde därefter som
privatman. Inom elektricitetsläran gjorde
han viktiga undersökningar i synnerhet på
det termoelektriska området och rörande den
atmosfäriska elektriciteten. I afhandlingen Note
sur une pince thermo-électrique et expériences
sur la caloricité des courants élec-triques
(1834) offentliggjorde han den upptäckten,
att köld kan framkallas genom en elektrisk ström.
Peltierska fenomenet [-tiëska], fys. Se
Termoelektricitet.
Peltiers kors [peltiës]. Se Termoelek-t r i c
i t e t.
Peltonen, Vi h t or i, finsk författare
under pseudonymen Johannes Linnankoski, f. 28
okt. 1869 i Askola, Nyland, d. 10 okt. 1913 i
Borgå, var af finsk allmogehärkomst, besökte
en tid Jyväskylä seminarium, tog sedan liflig
del i finsk-hetssträfvandena i de finska och
tvåspråkiga delarna af Nyland och uppsatte
bl. a. "Uusimaa" (Nyland, 1895) i Borgå, den
första finskspråkiga tidningen på nyländska
landsbygden, och var dess hufvud-redaktör till
1899. Han utgaf ett större antal politiska
och sociala flygskrifter, öfversättningar af
skönlitterära och populärvetenskapliga verk
samt en uppskattad handbok i diktion, Puhetaito
(Talkonst, 1901). P:s vittra förstlingsarbete,
det filosofiskt hållna läsdramat Ikuinen taistelu
(1903; "Den eviga striden", 1904), skildrar
med mera lyrisk hänförelse och tro än klart
formad tanke människoandens befrielsekamp,
uppfattad som kampen för ett fredens och
harmoniens tusenårsrike. I Don-Juan-romanen
Laulu tulipunaisesta kukasta (1906; "Sången om
den eldröda blomman", s. å.; ny uppl. 1913), med
hvilken P. beträder den samtida verklighetens
mark, ter sig den lyriska känslan fylligare
och inbillningen rikare, liksom det språkliga
uttrycket vunnit i kraft och färg, medan åter
idéintresset tagit formen af nästan ett
moralpeda-gogiskt intresse, till hvilket en nu
starkt framträdande sensualism ställer sig i
en egendomlig motsats. I berättelsesamlingen
Taistelu Heikkilän ta-lösta ynnä muita
kertomuksia (Kampen om Heikkilä gård
m. fl. berättelser, 1907), dramat Kirot
(Förbannelserna, 1908) och skådespelet Simson
ja Delila (1911) samt skisserna i samlingen
Sirpaleita (Skärfvor, 1913) kämpa de olika
tendenserna med hvarandra. Det versifierade
enaktsdramat Jeftan tytär (Jeftas dotter, 1911)
är det hela och vackra uttrycket för skalden P:s
lyriska känsla; romanen Pakolaiset, talonpojan
tarina (1908, "Flyktingarna", 1913), ett
skickligt byggdt, mycket starkt verk, betecknar
höjdpunkten af psykologens och realistens
konst och gäller som ett af den finskspråkiga
romandiktningens bästa alster. O. H-en.
Peltonhjul, mek. Se Turbi n.
Peltotunturi [pe’ltåtontori], ett fjäll i
Finland. Se Maanselkä.
Peltüra M. Edw., paleont., ett till fam. Ole-nidæ
hörande i olenidskiffern, bl. a. också
i Sverige, förekommande trilobitsläkte.
A. ling.
Pelüsium (grek. Peiu’sion], i forntiden stad i
Nedre Egypten, vid mynningen af Nilens östligaste
(pelusiska) arm, vid den nuv. byn T i n e. Genom
sitt läge var staden nyckeln till Egypten
österifrån. Hieronymus’ förmodan att P. skulle
vara det af Hesekiel 30: 15, 16 nämnda Sin är ej
fullt bevisad, ehuru sannolik. Yid P. besegrade
perserna under Kambyses år 525 f. Kr. egypterna
under Psametik III, hvarefter Egypten miste
sin själfständighet.
Pelusker (af ty. peluschken), bot., sandärt,
en ärtsort. Se Ärter.
Pelveopentonitis, med. Se Kvinnosjukdomar,
sp. 419.
Pelvimëter. SePelvimetri.
Pelvimetri (af lat. pelvis, bäcken, och
grek. me’tron, mått), med., bäckenmätning på
lefvande kvinna, göres i obstetriskt ändamål
för utrönandet af bäckenets vidd och diametrar
(se Bäckenförträngning och B ä c k e n m å
11) vid förestående förlossning och utföres
antingen med hand och fingrar eller, mera
noga, med särskildt därför af Baudelocque,
Vanhuevel m. fl. konstrueradt instrument,
kalladt pelvimëter, bäckenmätare. F- B.*
Pelworm (Pel l worm), ö i Nordsjön, på Sles-vigs
västkust, utanför Nordstrand, af hvilken den förr
utgjorde en del. 38 kvkm. 1,757 inv. (1905),
inberäknadt befolkningen på halligen Süderoog
och Südfall. Jfr Nordstrand.
Pelvoux [-võ] 1. Oisansalperna, väldigt
glaciärrikt bergmassiv i Dauphiné-alperna,
på gränsen mellan fianska departementen Isére
ochHautes-Alpes, skildt från Cottiska alperna
i ö. genom Du-rances dal, i n. begränsad
af Komanches dal, i s. genom Malsannes och
i s. genom Dracs dalar. Det är näst Mont
Blanc det största massivet i Västalperna; de
högsta topparna äro Barre des Ecrins 1. Pointe
d’Arsines (4,103 m.), Meije 1. Aiguille du Midi
(3,987 m.) och det dubbla Grand P. (3,954 och
3,938 m.). Den största glaciären upptar 15
kvkm. Gruppen besökes för närvarande mycket
af alpinister; bestigningarna äro svåra.
(J. F. N.)
Pelzel, F. M. Se Pelcl, F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
