Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pentakosiomedimner - Pental, kem. farm. - Pentalfa. Se Pentagram - Pentamer, bot. - Pentamera, zool. Se Skalbaggar - Pentamerone, Il. Se Basile, G. - Pentamerus, paleont. - Pentameruskalk, paleont. Se Pentamerus - Pentameter - Pentametylendiamin, kem. Se Kadaverin - Pentan, kem. - Pentandria bot. - Pentane candle, fys. - Pentapolis - Pentarki - Pentastemon, bot. - Pentastomum, zool. Se Tungmaskar - Pentastyl - Pentasyllabum - Pentateuken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
427
Pental-Pentateuken
428
skattebördorna, ensamma valbara
till högre statsämbeten, hvilket
företräde dock sedermera af skaffades.
A- M- A-
Pentäl, kem. farm., är ett omättadt kolväte
af fettserien, trimetyletylën (CH3)2 : C :
CH .CH3, en färglös, ytterst lätt flyktig,
egendomligt luktande vätska med kokp. 38°
C. Preparatet är, fast i renare form, identiskt
med det tidigare rekommenderade ämnet a m y
l e n (se d. o.). Både amylen och pental ha
af setts till bedöfningsmedel, men lämpa sig
ej därtill, emedan smärtlöshet, medvetslöshet
och förlamning af andningen inställa sig nästan
samtidigt, på grund hvaraf försök till söfning
med dessa medel leder till omedelbar lifsfära.
C. G. S.
Penta’lfa. Se Pentagram.
Pentamër (af grek. pe’nie, fem, och me’ros, del),
bot., säges om en blomma, som har femtaliga
(t. ex. 5 foderblad, 5 kronblad, 5 ståndare,
5 fruktblad som hos Primula) kransar; en d i m e
r blomma har 2-taliga, en t r i m e r 3-taliga,
en tetramër 4-taliga, en hexamër 6-taliga
kransar. Kransar med högre tal äro sällsynta.
G. L-m.
Penta’mera, zool. Se Skalbaggar.
Pentamerone [-råne], II. Se B a si l e, G.
Penta’merus Sow., paleont., fossilt släkte
bland armfotingarna (brachiopoderna), utmärkt
genom sin nedåtkrökta snabel samt därigenom
att från det större skalets innersida utgår
en vägg, som sedan klyfver sig i två något
divergerande skifvor, hvilka nästan sammanstöta
med två liknande, som utgå från det mindre
skalet, och genom hvilka åtminstone partiet
närmast låset nästan fullständigt delas i fem
rum. Till det yttre växla Pentamerus-arterna
ganska mycket. Vanligen äro de tämligen stora,
glatta eller försedda med längsribbor. De
förekomma hufvudsakligen i silursystemet,
särskildt i de yngsta undersiluriska och
de öfversiluriska lagren, men finnas äfven
i devonsystemet. Stundom förekommer en art i
stor mängd inom samma skikt, t. ex. P. borealis
och P. esthonus i Estland. Det fossilförande
silurlager i Jämtland, som öfverlagras af
Sevegruppen, innehåller Pentamerus till ganska
stort antal och kallas därför pentamerus-kalk.
B.L-n.»
Penta’meruskalk, paleont. Se Pentamerus.
Penta’meter (af grek. pe’nte, fem, och metron,
mått, versfot), metr., är den vanliga, ehuru
fullkomligt oriktiga, benämningen för andra
versen i ett distikon (se d. o.), hvilken är
sammansatt af två trefotiga daktyliska versieder
(kola], åtskilda af metrisk cesur (diæresis) och
båda med katalektiskt slutfall, enligt schemat
Att sammandraga eller mot spondéer utbyta
dak-tyler är, som schemat utvisar, tillåtet i
första vers-halfvan, men icke i den senare. Till
följd af den kraftigt verkande cesuren och
versens därigenom starkt framträdande symmetriska
byggnad skulle pentametern i fortlöpande följd
lätt bli enformig och tröttande. Däremot lämpar
den sig synnerligen väl till att i förening med
en föregående hexameter bilda en skarpt begränsad
metrisk period. Namnet pentameter sammanhänger
tvifvelsutan med den redan hos en forntida
metriker omtalade, men som oriktig förkastade,
indelningen af versen enligt schemat
hvarigenom dess naturliga, af cesuren tydligt
utmärkta rytm alldeles upphäfves. - I moderna
språk har versmåttet upptagits under samma
betingelser som andra antika versformer,
d. v. s. att lång och kort stafvelse ersatts med
betonad och obetonad. Den blir där en sexfotad
vers med tredje och sjätte foten enstafviga, de
öfriga utfyllas vanligen af daktyler, stundom
af trokéer i enstaka fötter. Se afhandlingar
i "Språk och stil", VI och VII (1906-07).
A. M. A.»
Pentametylendiamln, kem. Se Kadaverin.
Pentän, kem., ett kolväte af sammansättningen C5
H12, tillhörande paraffinerna, som förekommer i
tre isomera former, nämligen 1) normal-pentan
CH3-CH2-CH2-CH2-CH3, en vid37°- 39° kokande
vätska, 2) iso-pentan CH3-CH2-CH(CH3)2, en
vätska med kokpunkt 30°, som jämte normal-pentan
förekommer i bergolja och gasolin, 3) kva-ternär
pentan 1. tetrametylmetan (CH8)2 C (CH3)2,
en syntetiskt framställd vätska med-kokpunkt
9,5°. Se A m y l, G a s o l i n och K o l v ä
t e. H. E.
Penta’ndria 1. P en t an dr la (af grek. pe’nte,
fem, och andrei’os, manlig), bot., femte
klassen i Linnés sexualsystem, kännetecknad
genom 5 fria och lika långa ståndare i de
2-könade blommorna. Pentandria betecknar inom de
klasser, för hvilka icke ståndarnas antal ligger
till grund, den ordning, som har 5 ståndare.
O. T. S. (G. L-m.)
Pentane candle [pe’ntéin kä’ndl], fys., ett
ljusmått. Se Ljusenhet.
Penta’polis (af grek. pe’nte, fem, och po’lis,
stad), "femstad", förening af fem städer,
landskap med fem hufvudorter. Denna benämning
förekommer bl. a. om filistéernas fem förnämsta
städer i Palestina (Ekron, Gat, Asdod, Askalon
och Gasa), om de fem doriska städeina Lindos,
Jalysos, Kameiros, Kos och Knidos, om Cyrenaica
(se d. o.) och om en del af Kyrkostaten (med
städerna Ri-mini, Pesaro, Fånö, Sinigaglia
och Ancona).
Pentarki (af grek. pe’nte, fem, och archë,
välde), "femvälde". Se I tallen, sp 1058.
Pentastëmon Mitch. (Pentstëmon), bot., släkte af
fleråriga örter eller half buskar, hörande till
fam. Scrophulariaceæ underfam. Antirrhinoideæ och
kännetecknadt genom ett tunglikt staminodium,
som är långt och ofta hårigt. Släktet eger
många arter, inhemska i Nord-Amerikas varmare
och tempererade trakter. Många af dessa
odlas i trädgårdarna för de prydliga röda,
blåa eller hvita blommornas skull, hvilka
sitta i rika ställningar, t. ex. P. Wrightii,
P. barbatus (Chelone barbata), P. Hart-wegii,
P. heterophyllus m. fl. O. T. S. (G. L-m.)
Pentastömum, zool. Se Tungmaskar.
Pentastyl (af grek. pe’nte, fem, och stylos,
kolonn), byggnad med fem kolonner på framsidan.
Pentasy’llabum (lat., af grek. pe’nte, fem,
och syllabë) stafvelse), femstafvigt ord.
Pentateuken (grek. Penta’tevchos, näml. bi’blos,
"den af fem delar bestående boken"), de s. k. 5
Moseböckerna i Gamla testamentet: Genesis,
Exodus, Leviticus, Numeri och Deuteronomium (jfr
dessa ord). Genesis (1:a Mosebok, "ursprungets
bok") handlar om världens skapelse, syndafallet,
syndafloden, babyloniska förbistringen,
människosläktets utbredning och patriarkernas
historia. Exodus (2:a Mosebok, "uttågets bok")
beskrifver israeliternas träldom i Egypten,
uttåget ur detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
