- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
449-450

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Percipiera - Percival, James Gates - Percopo, Erasmo - Percy, ett i Englands historia ryktbart gammalt släktnamn - Percy. 1. Henry P., baron P. of Alnwick - Percy. 2. Henry P., 1:e earl af Northumberland - Percy. 3. Sir Henry P. (Hotspur)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskilda psykiska kvalifikationer är i stånd
att uppfatta sådant, som blir fördoldt för
vanliga människor.

Percival [pə̄’ṡivl], James Gates, nordamerikansk
skald, f. 1795, d. 1856, tjänstgjorde i sin
ungdom som militärläkare, fick 1835 i uppdrag
att undersöka staten Connecticuts geologiska
förhållanden och utgaf en redogörelse därför
1842 samt blef statsgeolog för Wisconsin
1854. P. uppträdde 1821 med diktsamlingen
Prometheus and other poems, efter hvilken
följde Clio (3 bd, 1822-27; dikter jämte
prosa-essayer) samt The dream of a day, and
other poems
(1843). Poetical works utkom i 2
bd 1859. Se J. H. Ward, "Life and letters of
J. G. P." (1866).

Percopo [pe’rkåpå], Erasmo, italiensk
litteraturhistoriker, f. 1860, lärare
vid militärläroverket i Neapel och docent i
italiensk litteratur vid universiteten i Neapel
och Rom, har författat ett stort antal arbeten
i sitt fack, bl. a. Quattro poemetti sacri del
secoli XIV e XV
(1895), La prima imitazione dell’
Arcadia
(s. å.), Di Anton Lelio romano (1896)
och Geschichte der italienischen litteratur
(jämte Wiese, 1899; it. öfv. 1904).

Percy [pə̄’si], ett i Englands historia ryktbart
gammalt adligt släktnamn, först buret af en ätt,
som härstammade från en af Vilhelm Eröfrarens
följeslagare William de Perci(f. omkr. 1030,
d. 1096), hvilken erhöll stora gods i Yorkshire
och Lincolnshire. Namnet härledes från en ort
Perci i Normandie, nuv. dep. La Manche. Ätten
dog ut på manssidan redan med hans sonson, men
dennes syster Agnes de Perci gifte sig med
Josceline af Louvain, (äkta eller oäkta) son
till grefve Gottfrid af Louvain och broder till
Henrik I :s andra gemål, Alice af Louvain. Från
dem härstammar den ätt P., som under medeltiden
spelade en så betydande politisk roll i norra
England och som utslocknade 1670. Genom 9
generationer hette ättens hufvudman Henry P.,
och sedan 1377 bar hufvudmannen titeln earl af
Northumberland; stamgodset var det där belägna
slottet Alnwick, som genom köp kom i släktens
ego 1309 och blef kärnpunkten för dess stora
makt och inflytande i denna gränsprovins mot
Skottland. Dotterson till den siste earlen af
Northumberland inom denna ättgren var Algernon
Seymour
, hertig af Somerset, som 1749 erhöll
nämnda earltitel och vid sin död 1750 lämnade
den i arf till sin mag sir Hugh Smithson (se
P. 9), hvilken 1766 .erhöll titlarna hertig
af Northumberland och earl Percy samt för sin
ätt utbytte dess forna släktnamn mot P. Till
denna släkt höra namnets följande bärare intill
nuvarande tid. Om släkterna P :s historia och
genealogi se i detalj två något panegyriska och
okritiska arbeten, E. B. de Fonblanque, "Annals
of the house of P." (2 bd, 1888), och G. Brenan,
"History of the house of P." (1902).

1. Henry P., baron P. of Alnwick, f. 1272,
d. 1315, var en bland Edvard I:s högstbetrodda
män och verksammaste medhjälpare i striderna i
Skottland från 1296. P., som 1309 förvärfvade
stamgodset Alnwick i Northumberland, tillhörde
under Edvard II kungagunstlingen Piers Gaverstons
motståndare; sonen Henry P., 2:e baron P. of
Alnwick, f. omkr. 1299, d. 1352, var liksom
fadern en ifrig deltagare i striderna vid
skotska gränsen och hade ledande andel i
engelsmännens seger öfver skotske konungen David
Bruce vid Neville’s cross 1346, då denne togs
till fånga.

2. Henry P., l:e earl af Northumberland,
sonsons son till P. l, f. 1342, d. 1408, var
dotterson till Henrik III :s sonson earl Henry
of Lancaster, hade från 1359 med utmärkelse
deltagit i franska kriget, tillhörde 1376 i
"det goda parlamentet" det folkliga partiet,
men öfvergick därpå till hofpartiet, officierade
som riksmarskalk vid sin frändes, Rikard II:s,
kröning 1377 och upphöjdes vid detta tillfälle
till earl af Northumberland. Han deltog sedan
i en mängd strider vid skotska gränsen, där han
förde befäl som "warden of the marches", blef
1389 slottslofven i Calais, råkade 1398 i tvist
med Eikard och förvisades af denne, hvarpå han
1399 var den förnämste medhjälparen åt Henrik
af Lancaster (Henrik IV), när denne beröfvade
Rikard kronan. P. blef nu rikskonnetabel (earl
constable
) och erhöll ön Man i förläning.
Han vann jämte sin son, den ryktbare Hotspur
(se P. 3) i sept. 1402 en lysande seger öfver
skottarna vid Homildon hill, hvarvid många
skotska stormän (bland dem earlen af Douglas;
se Douglas 7) tillfångatogos. En tvist med
Henrik IV (bl. a. om lösepenning för fångarna)
förmådde P. och hans son till öppet uppror
1403 i förbund med den walesiske fursten
Owen Glendover. Sedan P :s son därunder
stupat vid Shrewsbury (21 juli s. å.)
och hans broder Thomas P., earl af Worcester
(f. omkr. 1344), tillfångatagits och
afrättats, ställdes P. inför parlamentets
domstol 1304, förnekade djärft all
andel i upproret och slapp undan med böter,
som af konungen efterskänktes, samt med
förlusten af Man och sitt konnetabelsämbete.
Redan 1405 slöt P. emellertid ett nytt fördrag
med Owen Glendover och började i maj s. å. i
samförstånd med ärkebiskopen af York, Richard
Scrope, ånyo uppror, som dock snart
undertrycktes. Han flydde då ur riket,
och hans gods konfiskerades. 1408 företog han
från Wales ett infall i Yorkshire, men blef (20
febr.) slagen vid Bramham moor nära Tadcaster
och stupade själf i striden. Hans
hufvud uppsattes på London bridge. P. var
en praktälskande och popularitetslysten storman.
Hans bedrifter mot skottarna firades bl. a. i
den berömda balladen Chevy chase. Egennytta och
hätskhet mot maktmedtäflare påverkade starkt hans
handlingssätt, som särskildt efter sonens död
och broderns afrättning präglades af bitterhet
och oklokhet. - P :s och hans son Hotspurs öden
behandlas af Shakspere i "Konung Henrik IV".

3. Sir Henry P., den föregåendes äldste
son, kallad Hotspur ("hetsporre",
"brushufvud"), f. 1364, d. 1403, deltog redan vid
13 års ålder i faderns strider mot skottarna,
vann då riddarvärdighet och fick några år
senare af dem sitt tillnamn på grund af sitt
häftiga uppträdande i gränsfejderna. I den
ryktbara striden vid Otterburn 1388 blef
P. tillfångatagen af skottarna, men frigafs kort
därpå mot dryg lösepenning. Han stödde jämte
sin fader 1399 kraftigt Henrik IV, då denne
fördref Rikard II och vann Englands krona. I
belöning erhöll P. ön Anglesey i förläning,
blef befälhafvare vid skotska gränsen ("warden
of the marches") och erhöll äfven flera slott
vid gränsen till Nord-Wales. Han stred 1401
jämte den unge prins

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free