Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pergola, trädg. - Pergolese l. Pergolesi, Giovanni Battista - Per gradus - Perho - Perhydrol, kem. farm. - Peri - Peri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Pergolese-Peri
ning af romarna, i hvilkas trädgårdar de vanligen
voro öfvervuxna med vinrankor. Under den franska
trädgårdsstilens glansperiod var deras användning
mycket stor, men då den engelska stilen började
undantränga den franska, kommo de nästan ur
bruk. I moderna trädgårdar har man åter upptagit
dem som en viktig och användbar detalj. I de
gamla italienska trädgårdarna uppfördes de ofta
af vackra marmorpelare, sammanbundna af grofva
träbjälkar. Numera göras pelarna vanligen mera
smäckra, endast sällan uppmurade af tegel. I
regel användes trä eller järn. Af slingerväxter,
som uppdragas till beklädande af en pergola,
må nämnas för mindre gynnsamma lägen vildvin
eller humle,
rosenpergola i k. botaniska trädgården vid Kew
nära London.
för soliga och skyddade ställen rosor (se
fig.) eller clematis, möjligen äfven vissa
enåriga klätterväxter, sådana som Ipomæa,
Tropæolum-arter o. s. v. Ett särskildt slags
pergola har man i den s. k. löf-gången,
som består af en trä- eller järnstomme,
öfvertäckt af ett spjälverk. Till beklädnad
häraf användes, i synnerhet förr, alm, af venbok
m. fl. löfträd, numera oftare slingerväxter
eller i konstlade former uppdragna fruktträd.
C. G. D. Pergolese [-gå-] 1. Pergolesi, Giovanni
Battista, en af den neapolitanska skolans
mest betydande kompositörer, f. 1710 i Jesi,
Kyrkostaten, d. 1736 i Pozzuoli, fick, efter
afslutade studier vid Conservatorio dei poveri i
Neapel för Greco, Durante och Feo, några operor
uppförda där 1731, utan att dock därigenom vinna
synnerligt rykte. Tack vare högadliga gynnare
fick han i uppdrag att författa den ( mässa,
som med anledning af en häftig jord-% bäfning
1731 lofvats * stadens skyddspatron. Denna mässa
skrefs för två femstämmiga körer och dubbel
orkester.’ 1733 uppfördes hans mest berömda
opera, La serva padrona ("Pigan husbondefru",
1781), ett intagande litet verk, som blef
mönsterbilden för framtida buffaoperor och
utbredde den unge tonsättarens rykte både
uti Ita-
lien och (genom framförandet i Paris 1752)
utomlands, ehuru det ingalunda är öfverlägset
hans större dialektoperor. P. skref ytterligare
nio operor för Neapel och en, Olimpiade (1735),
för Kom. Den ringa framgång, som sistnämnda
verk där rönte, förbittrade hans lynne, och
hans försvagade hälsa tvang honom att besöka
hafsbaden vid Pozzuoli, där han afled endast
26 år gammal. Kort före sin död (enligt
hvad som vanligen uppges; enl. Paisiello
dock C år tidigare) skref han det högligen
sångbara och vekt svärmiska Stabat mäter,
som mer än hans öfriga verk fört hans namn
till eftervärlden. Urspr, komponeradt för
sopran och alt med stråkkvartett och orgel,
har detta verk af senare tonsättare (Paisiello,
Salieri, Killer, Lvov) bearbetats med tillägg
af blåsinstrument m. m. Äfven i kantaten Orfeo
framträder P:s rörande behagfulla melodik. Om
P:s rika begåfning vittnar icke minst det stora
antal kompositioner för kyrkan han, trots sin
korta lifstid, efterlämnat. Hans 30 triosonater
för 2 violiner och generalbas-gåfvo uppslaget
till de kantabla allegrosatser, som senare
Johann Christian Bach och Mozart utbildade
inom instrumentalmusiken. Jfr biografier öfver
P. af Blasis (1817) och Faustini-Fasini (1900)
samt Villarosa, "Memorie di compositori
di musica del regno di Napoli" (1840).
A. L. (E. F-t.)
Per gra’dus, lat., gradvis.
Pe’rho, socken i Vasa län, Gamlakarleby
domsaga, Pedersöre härad, Finland, utgör
ett konsi-storiellt pastorat af 3:e kl., Åbo
ärkestift, Gamlakarleby kontrakt. Areal 724
kvkm. Befolkningenr finsktalande, 2,412 personer
(1911). A. G. F.
Perhydröl, kem. /arm., är en koncentrerad lösning
af 30 viktsprocent vätesuperoxid (se d. o.) i
vatten. Preparatet sändes i handeln af firman
E. Merck i Darmstadt på glasflaskor, inuti öfver-
dragna med ett lager af fast paraffin för att
hindra den starka vätesuperoxiden att angripa
glasets alkali. Perhydrolen är en klar, färglös
vätska, som vid beröring med allehanda, särskildt
organiska,, ämnen skummar starkt, i det att
vätesuperoxiden sönderdelas i vatten och syre,
som afgår i form af gasblåsor. Yid användning
spädes perhydrolen med destilleradt vatten så,
att lösningen kommer att innehålla 3 till l
proc. vätesuperoxid. Dylika lösningar användas
som antiseptiskt medel till sårbehandling, mun-
och tandvård samt stundom äfven, invärtes vid
magåkommor. Den outspädda perhydrolen verkar
alltför häftigt och skadligt på väfnaderna.
c- G- s-
Peri’, grek., omkring; ofta i sammansättningar,,
t. ex. peri’astron, peribronkit (se d. o.).
Përi (pers. pen), ett slags i persernas
mytologiska sägner förekommande, odödliga och
välsinnade andeväsen (feer), som härstamma från
de fallne andarna och därför äro uteslutna från
paradisets fröjder, men dock sträfva till ljusets
rike. Perierna bo i luftens öfre regioner,
lefva af blomdoft och bistå städse människorna i
striden mot de onde andarna (se D e va). Ordet
härledes ur det avest, pairikä (eg. "främmande
(kvinna)", som där är beteckning för vissa
kvinnliga demoniska väsen, som bl. a. locka
människorna från dygdens väg. De kvinnliga
perierna äro af underbar skönhet. Th. Moore har
i "Lalla Eookh" (afdelningen "Pa-radise and the
peri") besjungit en peris öden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
