- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
487-488

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perikles - Periklinlagen, kristall. - Perikondrit, med. - Perikoper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

487

Periklin-Perikoper

488

sin son med Aspasia. Redan 429 afled P.,
offer för en febersjukdom eller för den i
Aten härjande pesten. - P :s lefnadslopp är
sympatiskt skildradt af Plutarchos. Bland nyare
litteratur märkes: Filleul, "Histoire du siëcle
de P." (1873), Lloyd, "The age of P." (1870),
A. Schmidt, "Das peri-kleische zeitalter"
(1877), och H. Delbrück, "Die strategie des
P." (1890). - Autentiska porträtt af P. eger
man bevarade i 2 marmorbyster från antiken, den
ena i British museum (afbildad å pl. III till
art. Bilhuggarkonst), den andra i Vatikanen.
A. M. A.

Periklin (af grek. peri’, bredvid, och klinétn,
luta). 1. Bot., säges öra en cellvägg,
som är tangential, d. v. s. hvars yta är
parallell med växtens yta. Den cellvägg,
som är ställd vinkelrätt mot denna, kallas
antiklin. - 2. Miner., en hvit, oklar,
kantgenomlysande varietet af natronfältspat,
albit (se Fältspat). Den skiljer sig
från albiten därigenom, att kristallerna
äro långt utsträckta i riktningen af
tväraxeln. Tvillingsbildningen följer
periklinlagen (se d. o.). 1. G. L-m. 2. Ant. Sj.*

Periklinlagen (se Periklin, miner.),
kristall. Hos flera triklina fältspater går
tvillingsplanet vinkelrätt emot den af tvärytan
och basis bildade zonen och kommer således
i vissa fall att ganska nära sammanfalla
med längsytan. Vanligtvis ligga emellertid
tvillingsindividerna ej sida vid sida, utan
förskjutas öfver hvarandra. Om sålunda t. ex. en
oligoklas kristall visar tvillingsbildning
samtidigt efter periklin- och albitlagen, ser
man på snitt efter tvärytan periklinlamellerna
sträckta vinkelrätt mot albittvillingarna.
A. Hng.

Perikondrit, med.y inflammation af broskhin-nan
(perichondrium).

Periköper (lat. pcri’copæ, af grek. perikopai’,
eg. afskurna stycken) kallas af ålder inom
den protestantiska kyrkan de för kyrklig
läsning eller predikoutläggning afsedda
särskilda stycken af den Heliga skrift,
hvilka ligga till grund för församlingens
uppbyggelse vid offentlig gudstjänst (i den
romerska heta de lectiones). Seden att vid
den kristna gudstjänsten föreläsa ställen
ur skriften går tillbaka till kyrkans äldsta
tider och anknytes vid judiskt bruk. Vid sidan
af gamla testamentet och de nytestamentliga
skrifterna lästes andra böcker, såsom Hermas’
"Herde", innan den nytestamentliga kanon
fixerades. Lektionernas antal växlade, från
fyra till två (epistel och evangelium), hvilket
senare blef romersk praxis. I regel lästes de
bibliska böckerna i fortlöpande sammanhang,
s. k. lectio continua. Tidigt förekom bruket att
under vissa tider af året läsa vissa bestämda
böcker. I sammanhang med de kyrkliga festernas
småningom försiggående fixering utvaldes bestämda
skriftstycken för de olika helgdagarna (lectio
selecta). Serien af dessa skriftstycken kallades
lectionarium, den liturgiska bok, i hvilken
de sammanfördes, comes. Det grekisk-katolska
lektionssystemet leder sitt ursprung från
den tidigaste medeltiden. Omkr. 600 funnos i
Västerlandet olika lektionarier. Viktigast är det
romerska lektionariet, hvars ursprungshistoria
dock ej kan följas bortom den karolingiska
tiden, ehuru det säkerligen är äldre. Först på
1100-talet sattes det utan tillräckliga grunder
i förbindelse med kyrkofadern Hieronymus. Fast

står, att det frankiska rikets grundläggare
införde den romerska liturgien i sina länder, och
antagligt är det därför, att det lektionssystem,
som småningom blef allenarådande, var det gamla
romerska. Under medeltidens lopp tillkommo nya
helgdagar, och lektionssystemet erhöll en däremot
svarande utvidgning. Mötet i Trident underkastade
lektionariet en dock ej djupgående revision. Full
öfverensstämmelse råder därför icke mellan de
romerska lektionerna och det lutherska äldre
perikopsystemet. - Lectio continua blef inom
romerska kyrkan i viss mån bevarad genom kyrkans
föreskrifter för ordningen vid de s. k. kanoniska
timmarna. Ordningen för dessa bönestunder finnes
i breviarierna.

Anglikanska kyrkan har såväl de gamla epistel-
och evangelieperikoperna (i nattvardsmässan) som
lectio continua, det senare, emedan de ordinarie
söndagliga gudstjänsterna (eng. morning prayer
och evening prayer) utvecklats ur de kanoniska
bönestunderna och ursprungligen voro afsedda att
firas hvar dag. De r e-formerta kyrkorna med
sitt starka intresse för själfva bibelbokens
yttre auktoritet ha i allmänhet återgått till
lectio continua, samtidigt som de utan sinne
för det historiskt gifna förhållit sig kritiskt
mot kyrkoåret öfver hufvud, ehuru man nu dock
alltmera insett värdet af detta senare. De
lutherska kyrkorna bibehöllo med några mindre
betydande ändringar i fråga om kyrkoårets sista
söndagar det gamla lektionssystemet, ehuru ej
utan kritik mot urvalet af texter. Perikoperna
fingo här sin särskilda betydelse, då de
användes icke blott vid altaret, utan äfven
som predikotexter. Mot "perikoptvånget", som
lät ständigt år efter år samma predikotexter
behandlas i predikan, reste sig såväl pietismen
som rationalismen. Under 1800-talet har man
i Tyskland infört dels nya perikopserier som
predikotexter, dels gett mer eller mindre fritt
textval för predikan, under det man bibehållit
de gamla perikoperna som liturgisk läsning
vid altaret.

Inom svenska kyrkan användes vid reformationens
inbrott naturligtvis det medeltida
lektionssystemet. Olaus Petri föredrog emellertid
lectio continua. I 1531 års svenska mässa
föreskrifves nämligen, att efter kollekten skulle
läsas "ett kapitel eller ett hälft af S:t Paulus
eller någon apostels epistel" och efter graduale
"evangelium, ett kapitel eller ett hälft af
någon evangelist", och det hölls för anständigast
att gå från kapitel till kapitel. Det tillägges
dock, att "om någon däröfver förargas, må man
då hafva dem (epistlar och evangelier) som i
mässboken uttecknade äro, till dess folket
varder bättre undervist". Efter 1541 blef
det gamla perikopsystemet likaberätti-gadt
alternativ, och i 1614 års handbok föreskrefs
detta som det enda tillåtliga. Denna ordning
fastslogs ytterligare genom 1686 års kyrkolag
och är ännu i dag gällande. Med hänsyn till
att evangeliet som predikotext alltid kom att
föredragas från predikstolen, borttog 1811 års
handbok evangelieläsningen vid altaret. Genom
k. br. af 26 okt. 1860 återinfördes den gamla
ordningen, samtidigt som nya serier predikotexter
infördes. Under mer än femtio år hade man då
arbetat på evangeliebokens förbättring. Urvalet
af texter hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free