Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perkussion - Perkussionsantändning, jaktv. Se Perkussionslås - Perkussionscentrum - Perkussionshammare, med. Se Perkussion - Perkussionsinstrumment - Perkussionslås - Perkussionsmaskin - Perkusionsrör, artill. Se Brandrör - Perkussionsverkan - Perkutera - Perla, zool. Se Sjösländor - Perleberg - Perlidæ, zool. Se Sjösländor - Pelis. Se Malajiska skyddsstaterna, sp. 603 - Perlit, kem. Se Järn, sp. 382 och fig. 1 och 2, samt Metallografi, sp. 245 och fig. 2 - Perm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Perkussionsantändning-Perm
502
samtidig närvaro af vätska och gas i lungsäcken,
kändt redan af den hippokratiska skolan
(Succus-sio Hippocratis). Auenbrugger (1722-1809)
l Wien utbildade metoden och tillämpade den äfven
på bröstets organ. Sedermera har den blifvit
alltmera fullkomnad af Corvisart, Laënnec,
Piorry, Skoda, Wintrich, Ebstein, Goldscheider
m. fl. Perkussionen sker antingen omedelbart
därigenom, att man knackar på kroppen med ett
finger eller med andra t. o. m. femte fingret
sammanslutna - den ursprungliga Auenbruggerska
metoden - eller medelbart genom knackning på en
mellanlagd skifva af elfenben, hård kautschuk,
metall eller trä, s. k. plessimeter. Även
den andra handens fingrar kunna tjäna som
plessimeter, och slutligen finnas af Wintrich
m. fl. konstruerade perkussionshammare, som
kunna tjäna i stället för det perkuterande
fingret. Det numera brukligaste sättet är
att medelst det svagt böjda högra långfingrets
yttersta ända perkutera mot någon af de yttersta
benen (falangerna) av den vänstra handens
tre längre fingrar, vilka hållas parallellt
med samt mer eller mindre hårdt tryckta mot
hudytan. Perkussionsanslaget göres mot eller
mindre starkt, alltefter olika ändamål, eller och
perkuteras medelst tryckning av den högra handens
rakt hållna långfinger mot plessimeterunderlaget,
s. k. k ä n s e l p e rkussion (Ebstein;. Man
drar sina slutsatser ej blott från den genom
anslaget framkallade "perkussionstonen" eller
"perkussionsljudet", utan äv den från vävnadens
grad af hårdhet eller motstånd, "resistensen",
eller vänadernas elasticitetsgrad. Jfr A u s
k u 11 a t i o n. - 2. Mus. Se H a r m o-nium.
1. F. B. (L H.)
Perkussionsantändning, jaktv. Se P e r k u s-s
i o n s l å s.
Perkussionscentrum ("stötmedelpunkt"), mek. Om
en stöt bibringas en fast kropp, som är upphängd
på en axel så, att den är rörlig kring denna,
.eger i allmänhet en verkan rum äfven mot
axeln. Men i vissa fall kan denna verkan bli
noll, och den punkt, hvari stötkraften då måste
vara anbragt, benämnes perkussionscentrum. Denna
punkts afstånd från axeln är lika stort med den
reducerade pendellängden för ifrågavarande kropp
med afseende på bemälda axel. Det förutsattes
härvid, att axeln icke går genom kroppens
tyngdpunkt. Perkussionscentrum innehålles för
öfrigt i planet .genom tyngdpunkten och axeln.
G. R. D.*
Perkussionshammare, med. Se Perkussion.
Perkussionsinstrument, mus., slaginstrument
(puka, trumma, bäcken, triangel, klockspel,
gong-gong m. fl.).
Perkussionslås, jaktv., äldre benämning på
slaglås (se H a n d e l d v a p en, sp. 1312
o. fig. 6) 1. s. k. knallhattslås. Metoden med
antändning medelst en knallhatt, som påsattes
gevärets tänd-liattstapp (knallhattscylinder),
perkussion s-antändning, var på sin tid ett
stort framsteg iramför den förut brukade
flintlåsanordningen och möjliggjorde
både säkrare och snabbare skottlossning.
G. G.
Perkussionsmaskin, mek., "stötmaskin",
en inrättning för åskådliggörandet af
stötlagarna. Vanligen består den af en horisontal
rad elfenbenskulor, upphängda på trådar, så att
kulorna i jäm-’viktsläget beröra hvarandra. Om
man t. ex. har
sju kulor, a, 6, c, d, e, f och g, samt
upplyfter den första kulan, a, och låter den
falla som en pendel mot 6, kommer kulan g att
stiga, men de mel-lanvarande kulorna förbli i
hvila. Upplyftas a och b tillsammans och därefter
få nedfalla mot c, höjas / och g, under det
att c, d och e icke komma i rörelse, o. s. v.
G. II. D.*
Perkussionsrör, artill. Se Brandrör.
Perkussionsverkan (projektilers), artill. Se
In-trängningsförmåga.
Perkutera (af lat. percu’tere, skaka), med.,
skaka, genomborra; använda perkussion (se
d. o. 1). - Perkutö**, instrument för perkussion
af stenar. Se Heurteloup.
Perla, zool. Se Sjösländor.
Perleberg, stad i preussiska reg.-omr. Potsdam
(Brandenburg), vid Elbes biflod Stepenitz samt
järnvägarna P.-Buschhof, Wittenberge-Witt-stock
och Westprignitzbanan. 9,662
inv. (1910). Realgymnasium. 1638 plundrades
staden af svenskarna.
Pe’rjidæ, zool. Se Sjösländor.
Perlis. Se Malajiska skyddsstaterna, sp. 603.
Perllt, kem. Se J ä r n, sp. 382 och fig. l
och 2, samt M e t a 11 o g r a f i, sp. 245 och
fig. 2.
Perm. 1. Guvernement i östra Ryssland, på ömse
sidor om Uralbergen. 332,054 kvkm. 3,853,900
inv. (1912). Ehuru det i administrativt hänseende
helt och hållet tillhör europeiska Ryssland,
är dess östra del (nära hälften) belägen i
Sibirien, i Obs flodområde. Om de geologiska
förhållandena se Permiska systemet. Det
genomskäres i n. och s. af Uralbergen, här en
låg, tätt skogbevuxen ås, 50.-70 km. bred, med
sina högsta toppar, Denesjkin (1,633 m.) och
Konsjakovski Kamen (1,462 m.), i den centrala
delen (mellan 59° och 60° 30’ n. br.). Västerut
utbreder landet sig till en långsamt sluttande
slätt, men på östra sidan är sluttningen mycket
tvärare. P. är det förnämsta bergverksdistriktet
i Ryssland genom sin rikedom på järn, silfver,
platina, koppar, nickel, bly och guldförande
alluviallager. Många sällsynta metaller,
såsom iridium, osmium, rodium, rutenium, äro
funna tillsammans med de förra samt ett stort
antal ädelstenar, såsom safirer, hyacinter,
beryller, alexandriter, smaragder, topaser,
ametister m. fl. Saltkällor förekomma i v., och
mineralkällorna förtjäna också nämnas.
Guvernementets vattendrag tillhöra Petsjora, Tobol
(biflod till Ob) och Kama, hvilkens stora
segelbara bifloder Tjusovaja, Sylva och Kolva
äro af stor vikt för transport af järngods till
Ryssland. 70 proc. af arealen äro skogbevuxna,
och endast 22 proc. äro odlad jord. Jordbruk
och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. 1901
var produktionen af guld 3,591 kg., af koppar
3,219 ton, af tackjärn 561,700 ton, och hela
Rysslands platinaproduktion kommer på detta
guv. Saltproduktionen har under senare år
aftagit. Af gjutjärn producerar guv. 17 proc. af
hela Rysslands tillverkning. Af öfrig industri
förekomma egentligen blott kvarnindustri,
brännvins- och lädertillverkning. – Guv. är
deladt i 12 kretsar. – Ryssarna inträngde
ganska tidigt i detta område (en del af det
forna Bjarmaland), som på 1200-talet blef en del
af Novgorods område och efter denna stads fall
(1470-talet) annekterades af storfurstendömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
