- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
511-512

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Péronne - Peronospora, bot. Se Peronosporaceæ, Betmögel, Guldregnsmögel, Lucernmögel, Lökmögel, Spenatmögel och Vickermögel - Peronosporaceæ, bot. - Perosi, Lorenzo - Perov, Vasilij - Perovskaja, Sofia Lvovna - Perovskij, Vasilij Aleksejevitj - Perovskit, miner.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilket delvis förstördes genom en eldsvåda
1877. Det har ännu fyra stora torn från
medeltiden, af hvilka ett säges ha varit Ludvig
XI:s fängelse, när han hade sitt ryktbara möte
med Karl den djärfve af Burgund (1468). Staden
omnämnes redan på merovingernas tid och hörde på
800-talet till grefvarna af Vermandois. Grefve
Heribert II höll Karl den enfaldige fången i
P. till dennes där (929) inträffade död. 1465–77
tillhörde staden hertigdömet Burgund. I
fransk-tyska kriget 1870–71 kapitulerade staden
9 jan. 1871 efter 13 dagars bombardering.
(J. F. N.)

Perono’spora, bot. Se Peronosporaceæ, Betmögel,
Guldregnsmögel, Lucern-mögel, Lökmögel,
Spenatmögel och Yickermögel.

Peronosporäceæ, bot., svampfamilj inom
serien Oomycetes. Alla hithörande svampar äro
parasiter på landväxter. Myceliet är encelligt,
förgrenadt, intercellulärt och upptagande
näring ur värdväxtens celler genom haustorier
(se d. o., fig. 1). Från myceliet utväxa,
genom klyföppningarna, vanligen grenade
konidie- eller sporangiebärare (se Betmögel,
fig. till höger). Könsorganen, oogo-nier (se
O o g a m i) och antheridier, och oospo-rerna
(se O o g a m i) utvecklas inom värdväxten. De
viktigaste hithörande släktena äro Peronospora,
Plasmopara och Phytophthora. Många hithörande
arter förorsaka farliga sjukdomar hos
kulturväxter, visande sig som mögelliknande
fläckar på bladens undersida, s. k. bladmögel (se
d. o.). Ett verksamt medel mot dessa sjukdomar
är Bordeauxvätska och andra kopparhaltiga
lösningar. Gr. L-m.

Perosi [-rå-], Lorenzo, italiensk
tonsättare, f. 1872 i Tortona, där fadern
var kyrkokapellmästare, studerade musik vid
Milanos konserva-torium 1892-93 och för Haberl
i Kegensburg 1894, ingick därunder i andliga
ståndet, blef 1894 v. kapell- och kördirektor
vid Markuskyrkan i Venezia och kallades 1898
till den än mer hedrande platsen som dirigent
för Sixtinska kapellets kör. 1903 fick han
titeln påflig (heders-) kammarherre. P. gjorde
sig som kompositör först (1897) bemärkt med
några oratorier, hvilkas konstlösa enkelhet
i stilen högligen förvånade allmänheten och
genom att framkalla andaktskänslor vande den
ifrån den inrotade smaken för modern teatralisk
kyrkomusik samt sålunda uti Italien banat väg
för det af Pius X påbjudna återupptagandet af
Palestrina-stilen inom katolska kyrkan. Sedermera
har man hos P. funnit en sträfvan att genom ett
slags sammansmältning af Palestrina, Seb. Bach
och (hvad modern orkestrering beträffar) Wagner
åstadkomma en ny stil, som emellertid företer
en ganska obestämd uppsyn. Dock förnekas ej, att
han är en talang med skolning och allvarssyften
samt i synnerhet i orkesterverk åstadkommer
verkningsfulla detaljer, präglade af känsla
eller lidelse. Hans frodiga oratoriealstring
omfattar sådana ämnen som Lasarus’ uppväckande,
Markuspassion, Kristi förklaring (alla tre 1897),
Kristi uppståndelse, Mose, Yttersta domen,
Kristi intåg i Jerusalem, II Santo (den helige
Antonius), Transitus animæ (1908), Vespertina
oratio (1911), Påskoratorium, Juloratorium,
Requiem, Tedeum, hvarjämte han skrifvit mässor
(minst 25), psalmer, motetter, orgelstycken,
.en andlig opera om Leo den store (1902), en

världslig opera om Romeo och Julia äfvensom
en serie orkestersviter till hyllande af
Italiens berömdare städer (Rom, Florens,
Venezia, Neapel, Messina, Bologna; 1908 ff.).
E. F-t.

Perov, V a si l i j, rysk målare, f. 1833
i To-bolsk, d. 1882, studerade i Moskva
och i Paris, var sedan bosatt i Moskva
P. är en af det ryska realistiska måleriets
skapare. Han är i främsta rummet berättare,
samhällssatiriker och anklagare. Hans satir
går ut öfver ämbetsmän, polis, skolmästare,
borgerskap och godsegare. En Hogarth i rysk
anda skulle man kunna kalla honom. Han skildrar
Begrafningsprocession på landet (med druckna
begrafningsgäster), Polismästarens ankomst, Den
drunknade själjmörderskan, Guvernantens ankomst
till ^n tölpig godsegarfamilj o. d. Det skildrade
innehållet är hufvudsaken, det måleriska föga
framstående. P. målade äfven porträtt. Bäst är
han representerad i Tretjakovska galleriet i
Moskva. Jfr monografi af Sobko och Rowinsky 1892
(rysk och fransk text). G-g N

Perovskaja, Sofia Lvovna, rysk
revolutionskvinna, dotter till grefve Perovskij,
guvernör i Petersburg, och sondotter till ryske
inrikesministern L. A. Perovskij (se d. o.),
f. 1854, afrättad 1881, lämnade föräldrahemmet
1870 och slöt sig till de revolutionäre
(tjajkovtsernas grupp). För propaganda bland
bönderna häktades hon 1873, men sattes på fri
fot genom faderns borgen. Invecklad i en ny
sammansvärjning, dömdes hon till förvisning
i guvernementet Olonets, men lyckades fly
på vägen. Som medlem af revolutionspartiet
Narodnaja volja deltog hon i förberedelserna
till kejsarmordet 1 (13) mars 1881 och stod
den dagen på vakt för att ge Grinevetskij
och Rysakov signalen att kasta bomberna. Hon
häktades 10 (22) mars 1881 och dömdes till döden.
A-d J.

Pero’vskij, Vasilij Aleksejevitj, grefve,
rysk militär, f. 1794 i Charkov, d. 1857
på Krim, ådagalade under dekabristupproret
1825 stor energi såsom kejsar Nikolaus’
generaladjutant samt tjänstgjorde i 1828
års fälttåg såsom stabschef hos Mensjikov,
men blef sårad, medan han provisoriskt
ledde belägringen af Varna. Han blef 1833
generallöjtnant, 1842 medlem af riksrådet och
general af kavalleriet samt var 1833-41 och
1851-55 militärguvernör i Orenburg. På denna
post gjorde han, nov. 1839-febr. 1840, en
misslyckad expedition mot Chiva, men stormade
under en expedition 1853 Fort Akmetsjet
(hvilket därefter kallades "Fort Perovskij")
och tvang 1854 genom ett fälttåg Chivas kan att
afsluta ett för Ryssland fördelaktigt freds-
och vänskapsfördrag, öfveransträng-ning bröt
hans hälsa, och han måste därför 1856 nedlägga
sin befälspost. - P :s äldre broder, grefve Lev
Aleksejevitj P. (f. 1792, d. 1856), var 1841-52
rysk inrikesminister samt innehade äfven högsta
ledningen af ryska konstakademien, kejserliga
botaniska trädgården och tsarrikets arkeologiska
undersökningar. Om dennes revolutionärt verksamma
sondotter se Perovskaja, S. L.

Perovskit G. Rose, miner., svarta, stundom
röda eller gula kristaller med diamantglans,
sammansatta af 41,2 proc. kalk och 58,s
proc. titan-syra enligt formeln Ca Ti
03. Kristallformen är kubens; ytorna
rafflade. Vid närmare studium har det
konstaterats, att ytornas räffling framkallas af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free