Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pershytte grufvor - Persiani, Fanny (född Tacchinardi) - Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
527
Pershytte grufvor- Persien (Ytbildning.
Hydrograf!. Klimat)
528
Pershytte grufvor, omkr. 5 km. v. om Nora stad
i Nora socken af Örebro län (Västmanland),
brytas å en tämligen rik malm, hufvudsakligen
blodsten. Grufvorna, af hvilka nu endast Vret-
och Storgruf-van bearbetas, ligga i en fin
glimmerskiffer eller granulit samt afskäras
ofta af mäktiga trapp- och pegmatitgångar. Ur
ofvannämnda grufvor brötos 1912 omkr. 13,000 ton
berg och malm, hvaraf erhöllos omkr. 6,300
ton skrädd, direkt användbar malm.
Tl>- N-m.*
Persiäni, Fanny (född Tacchinardi), italiensk
operasångerska, f. 1812 i Kom, d. 1867 i
Neuilly vid Paris, fick sin utbildning genom sin
fader. Hon gifte sig 1830 med operakompositören
Giuseppe P. (f. 1804, d. 1869), debuterade
i Livorno 1832 med utomordentlig framgång
och var efter få år en af de ryktbaraste
sångerskorna i Europa. I London och Paris
glänste hon i synnerhet 1837-49, senare sjöng
hon äfven i Ryssland, Holland m. fl. länder.
A. L.*
Persien (landets officiella inhemska namn är
Iran), monarki i västra Asien, mellan 25° och
39° 40’ n. br. samt 44° och 63° 25’ ö. lgd. Det
gränsar i n. till Kaukasien – gränsen utgöres
af floden Aras (Araxes) –, Kaspiska hafvet och
ryska Transkaspiska provinsen, där gränsen delvis
utgöres af floden Atrek, i ö. till Afganistan,
där floden Heri-rud till en del bildar gräns,
och Belutsjistan, i s. till Arabiska hafvet,
Ormussundet och Persiska viken, i v. till de
turkiska landskapen Mesopotamien, Kurdistan och
Armenien. Dess areal är omkr. 1,645,000 kvkm.;
den största utsträckningen från n. v. till
s. ö. är 2,230 km., från n. till s. 1,125
km. och från ö. till v. 1,450 km. – Genom ett
fördrag af 31 aug. 1907 mellan Storbritannien
och Ryssland delades P. i tre zoner, en rysk
intressesfär, omfattande norra P. ned till Jesd,
med 6,9 mill. inv., en brittisk intressesfär,
omfattande sydöstra P. med 690,000 inv. samt
en neutral sfär, emellan de båda andra, med 1,9
mill. inv. (se bifog. karta). De båda makterna
respektera P:s integritet och själfständighet,
men afse på samma gång en eventuell nödvändighet
af finanskontroll. 1913 ingick Chorassan i den
brittiska intressesfären, och hela det neutrala
området förpantades till England som säkerhet
för lån och förskott.
Om landets ytbildning se Asien (sp. 157 f.). Med
hänsyn till dess hydrografi kan man indela P. i
tre stora flodområden: Kaspiska hafvets, Persiska
vikens och det inre, som saknar utlopp. På grund
af landets konfiguration och höjdförhållanden
(randberg af 4–5 tusen m. höjd) blir nederbördens
fördelning högst olikartad. Så är den särdeles
ymnig på Albors’ (Elbrus’) norra sluttningar och
framkallar där såväl som på de nedanför liggande
slätterna i Gilan och Masanderan den rikligaste
och frodigaste vegetation. I det inre af landet
och utmed dess södra kust är förhållandet ett
helt annat, ty där regnar det ytterst sällan. Af
floder, som höra till Kaspiska hafvets område,
må nämnas Aras (Araxes), biflod till Kura,
Sefid-rud, som uppkommer genom föreningen af
Kisil-usen och Schah-rud, samt Gjurgen och
Atrek, utmynnande vid Kaspiska hafvets sydöstra
hörn. Dessutom strömmar en otalig mängd mindre
vattendrag ned från Albors’ sluttningar för att
utmynna i Kaspiska hafvets sydöstra hörn. Dessutom
strömmar en otalig mängd mindre vattendrag ned från
Albors’ sluttningar för att utmynna i Kaspiska
hafvet. Södra kustens flodområde är, som
nämndt, vida fattigare än Kaspiska hafvets;
dock finnas där, i synnerhet i s. v., flera
smärre kustfloder, såsom Hindian, Hillah Mand,
Nabend m. fl., samt ett par betydligare, Karun
och Kercha, som falla ut i Schatt el-arab. Endast
Karun är segelbar en betydligare sträcka af
sitt lopp, och engelsmännen ha användt den som
en bekväm handelsväg till det inre P. Äfven
Aras i n. är segelbar. Landets inre delar äro
ytterst fattiga på nederbörd, och det är blott
de högre bergskedjorna, som förmå draga till sig
någon fuktighet, som i form af kristallklara
bäckar brusar ned för klipporna. Nedkomna
på slättlandet, bli dessa älfvar breda,
grunda och grumliga, afdunsta småningom i
den torra atmosfären och försvinna slutligen
i ökensanden eller förlora sig i saltsjöar och
sumpiga kärr. Störst af dessa inlandets floder
äro Kara-tschai och Abhar-tschai, som båda
utmynna i sjön Haus-i-Sultan s. om Teheran,
och Sende-rud vid Ispahan. Den senare, som om
vårarna genom snösmältningen sväller upp till
en väldig och majestätisk, men ytterst grumlig
flod, tömmer likaledes sin vattenmassa i en
sjö, belägen s. ö. om Ispahan. Där floderna
träda ut ur bergstrakterna, finner man oftast
härliga oaser med frisk, hälsosam luft och yppig
vegetation. Kum, Kaschan, Ispahan och Jesd äro
exempel på dylika oaser. Det är emellertid icke
blott afdunstningen, som beröfvar inlandets
floder deras vatten, utan befolkningen bidrager
själf i icke ringa mån därtill. Vattnet ledes
nämligen från floderna i öfverbyggda kanaler
(kenat) milslånga afstånd till vattenfattiga
trakter, där det sprides i allt mindre
kanaler och rännilar öfver åkerfälten. Dylika
kenater spela en ytterst viktig roll i
landthushållningen, och perserna äro mästare
i att bygga och anlägga dem. Det ligger i
sakens natur, att landets hydrografiska system
i allo måste rätta sig efter dess orografiska
byggnad. Så rinna nästan alla floder i det inre
i n. v.–s. ö., med undantag af Sefid-rud, hvilken
flod bryter sig en väg genom Alborspassen för att
uppnå Kaspiska hafvet. Utanför norra kantbergen
flyter Atrek på persiskt område, innan den i sitt
nedersta lopp blir gränsflod. Äfven Heri-rud är
som gränsflod delvis en persisk flod. – P. är
särdeles fattigt på sjöar. Blott Urmia, Niris och
Hamun äro nämnvärda. Den sistnämnda, nära gränsen
till Afganistan, är snarare ett stort saltträsk.
Klimat. På grund af den olika höjden öfver hafvet
är klimatet i olika trakter af utomordentligt
växlande karaktär. (Ett persiskt ordspråk säger:
"Iran har sju klimat".) I högländerna är vintern
synnerligen sträng, sommaren däremot angenäm
och tempererad, men på slätterna, särskildt
den sydliga kustremsan och de östpersiska
ökentrakterna, är vintern ljum och vårlik,
men sommaren glödande het och kvaf. På de höga
fjällen, t. ex. Albors och bergen kring Dehbid
i Farsistan, ligger snön kvar under en god
del af sommaren. Redan i okt. och nov. sjunker
temperaturen i Teheran esomoftast flera grader
under nollpunkten, men i midten af april har
man där icke sällan 28°–30° C. För hela P., med
undantag af höglandet, gälla följande klimatiska
lagar: en obetydlig nederbörd, som faller blott
under de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
