Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peruana, geogr. Se Amerika, sp. 779 - Perubalsam - Perugia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Peruana, geogr. Se Amerika, sp. 779.
Perubalsam, , Balsamum peruvianum, B. indicum
nigrum, farm., erhålles af Myroxylon balsamum
var. Pereiræ (Toluifera Pereiræ), ett
medelstort träd, som redan ett par meter från
marken börjar utsända spridda, uppstigande
grenar. Trädet hör till fam. Leguminosæ,
underfam. Papilionatæ. Grenbarken är tjock,
askgrå och besatt med korkvårtor. Bladen
äro sammansatta af 2-5 par småblad och
uddblad. Fruktbaljan affaller oöppnad och
innehåller blott 1 frö i sin yttre del. Detta
balsamträd är utbredt öfver Syd-Amerikas
nordvästra delar och Central-Amerika norrut till
Mexico. Träden växa enstaka eller gruppvis i täta
skogar. De ha alla sina särskilda egare, hvilkas
märken de bära, och bortarrenderas på viss tid
eller till ett visst antal. - Balsamen erhålles
på ett egendomligt sätt. Efter regntidens
slut bultas stammen med en klubba på en yta
af omkr. 25 cm. längd och 15 cm. bredd. Det
yttre barklagret aflossas, hvarefter den inre
gula väfnaden brännes med facklor, tills den
börjat förkola. Ungefär en vecka efteråt börjar
balsamen flyta. Denna uppsamlas då i påfästa
tyglappar (trapos), som ombytas, allteftersom
de bli genomdränkta af insugen balsam, som
sedan i vatten utkokas ur lapparna och sjunker
till kokkärlets botten. Sedan lapparna kokats
några timmar, upptagas de och urvridas, hvarvid
möjligen kvarvarande balsam utpressas och slås
till den i kokkärlet befintliga. Sedan denna
procedur afslutats och kokvattnet kallnat,
afhälles det, och den kvarblifvande balsamen
ingjutes i s. k. tecomates, eller krukor
(numera bleckkärl), och försändes. Sådan balsam
kallas balsamo de trapo, "lappbalsam", till
skillnad från den mindre värderade balsam,
som erhålles genom barkens utkokning, balsamo
de cáscara, "barkbalsam". Såren läkas efter
ett par år, och vid omsorgsfull behandling kan
ett träd skattas i öfver 30 år, lämnande 2,5
kg. balsam om året. Perubalsam, som icke har
det ringaste med republiken Peru att skaffa,
är en mörkbrun, tjockflytande vätska, i tjocka
lager ogenomskinlig, i mycket tunna lager
mörkgul, icke torkande i luften, med 1,05-
1,15 sp. v. och vaniljliknande lukt samt
hartsartad, bitter och skarp smak. Viktigaste
beståndsdelarna äro kanelsyra, cinnamein och
hartser. Perubalsamen nyttjas i lungkatarrer
till att lätta upphostningen och minska
katarren. Utvärtes begagnas denna balsam som
ett säkert och behagligt medel mot skabb samt i
s. k. vårtbalsam att pensla på såriga bröstvårtor
under digifning; den ingår äfven som beståndsdel
i farmakopéns tinctura benzoës composita,
i pomador och rökningsmedel och i stället för
vanilj i billig choklad. O. T. S. (G. L-m.)
Perugia [-ro’dja]. 1. Provins (förr benämnd
Umbria) i mellersta Italien, omfattande det
forna landskapet Umbrien, har en areal af
9,709 kvkm. 686,596 inv. (1911). Landet är
bergigt, dock utan några framstående höjder,
samt vattnas af Tiber och dennas bifloder
Chiascino, Nera och Paglia. Största sjön är
Lago Trasimeno. Floddalarna producera vin och
säd, men större delen af landet lämpar sig bäst
för boskapsskötsel. Industrien inskränker sig
hufvudsakligen till sidenmanufaktur. Provinsen
genomskäres af de båda järnvägarna mellan Florens
och Rom, och till den
östra af dem ansluter sig vid Foligno
järnvägen till Ancona. - 2. Hufvudstad i
nämnda provins, ligger mellan Tiber och Lago
Trasimeno, 493 m. ö. h., dels på toppen, dels
på sluttningen af en höjd och nära järnvägen
Foligno-Arezzo-Florens. Omkr. 23,000 inv. (1911;
som kommun 65,805). Stadsmurarna, som följa en
mycket oregelbunden grundplan, ha en längd af 7,5
km. Innanför dessa ligga flera lämningar af de
gamla etruskiska och romerska befästningarna;
den märkligaste är den s. k. Augustusbågen,
en ståtlig stadsport på Piazza Grimani, med
den antika inskriften "Colonia Vibia Augusta
Perusia" på arkivolten. Det af påfven Paul III
uppförda stora citadellet förstördes 1860, och
dess plats upptages af Palazzo Prefettura och
Piazza Vittorio Emmanuele med den sistnämndes
ryttarstaty (1890). Förnämsta torget är Piazza
del duomo, vid norra ändan af Corso Vanucci. På
norra sidan ligger domkyrkan San Lorenzo,
en gotisk byggnad från 1300- och 1400-talen,
med påfvarna Urban IV:s och Martin IV:s grafvar
samt ett bibliotek med dyrbara handskrifter,
på södra sidan Palazzo del
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
