Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perugia - Perugino - Peruguano, landtbr. Se Guano - Peruk - Perukapan, zool. Se Babianer - Perukstil - Perukstock. Se Peruk - Perukträdet, bot. Se Rhus - Perun, slav. myt. Se Mytologi, sp. 180 - Perusia. Se Perugia - Perusilfver - Perusinska kriget. Se Perugia, sp. 613 - Peruströmmen. Se Humboldtströmmen - Peruwelz - Peruzzi, Baldassare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
etc. Industrien lämnar siden- och ylletyger,
vaxljus, likörer och landtbruksmaskiner. Omkr. 5
km. s. ö. om staden, vid vägen till Rom,
upptäcktes 1840 en etruskisk nekropol, med
grafkamrar, askurnor och andra fornsaker från
etruskernas tid. – P. hette i forntiden Perusia,
tillhörde det etruskiska tolfstadsförbundet och
blef sedan romerskt municipium. Under kriget
mellan Octavianus och Antonius blef den senares
broder L. Antonius där innesluten och belägrad
af Octavianus (41–40 f. Kr.), åt hvilken han
slutligen måste till följd af hungersnöd uppge
staden (det s. k. Perusinska kriget). Denna
förstördes då, men återuppbyggdes under namn
af Augusta. Under folkvandringstiden tillhörde
den än det ena, än det andra af de folk, som
kämpade om väldet uti Italien, och skänktes
efter langobardrikets fall (774) åt påfven. Den
åtnjöt dock en oberoende ställning samt eröfrade
flera kringliggande städer: Foligno, Assisi,
Spoleto, Montepulciano etc. Under 1400-talet
samlades all makten hos familjen Baglioni,
men 1534 eröfrade Pietro Luigi Farnese staden,
hvilken då förlorade sin frihet och sedermera
styrdes af påfliga kardinallegater. 1797–1814
var staden besatt af fransmännen, och 1860
förenades den med konungariket Italien.
1 o. 2. (J. F. N.)
Perugino [perodjmå], "bördig
från Perugia". 1. Arkitekt. SeAlessi. -
2. Målare. Se V a-n u c c i.
Peruguäno, landtbr. Se Guano. Peruk
(fr. perruque, it. parrucca, sp. peluca, af
lat. pi’lus, hår), hufva med vidfäst löshår,
af-passad efter hjässans och nackens form
samt afsedd att ersätta bristen på naturligt
hår eller att tjäna som prydnad eller till
förklädnad. Peruker förfärdigas numera
på det sätt, att löshåren inknytas i fin
sidenväf. Peruken fasthålles mest med mastix
eller plåster. Bruket af peruk var ej okändt
för forntidens folk. Förnäma egypter rakade
hufvudet och täckte det med peruk (se fig.) för
att se vördnadsbjudande ut; ett liknande mod var
gängse hos as-syrer, meder och perser. Peruker
hörde till antikens teatermasker. I Eom
buro damerna med förkärlek peruker af blonda
germankvinnors hår. Hos naturfolk förekommer
det mångenstädes, att krigare påtaga peruk
(af männi-sko- eller djurhår, växtfibrer
o. d.) i skrämmande syfte (jfr fig. 26 å
färgpl. Afrikanska kulturföremål). Senare
delen af 1600-talet gaf upphof åt bärandet af
peruk hufvudsakligen för prydnads skull. Den
under Ludvig XIV 1670 uppfunna allongeperuken
(se d. o.) var ett uttryck af tidehvarfvets
stela och prunkande smak samt falska oegrepp om
värdighet. Al-longeperukens lockar upptornade sig
på ömse sidor om en midtbena och föllo svallande
ned på skuldror och rygg (se t. ex. porträtt till
art. Leijon-crona, Leijonstedt, Ludvig XIV och
Pesne 1). En fullständig allongeperuk kostade
ända till ett par tusen kronor. Sedan man inemot
Fornegyptisk peruk.
1700 börjat pudra densamma, ersattes ofta det
naturliga materialet med gethår, siden, ull,
bomull, lin o. s. v. Under Ludvig XV:s tid
gjordes (omkr. 1730) allongeperuken kortare
och hopbands i nacken (se t. ex. porträttet
till art. Pesne 2). Under rokokotiden aflöstes
allongeperuken af stångpiskan. Sedan början
af 1800-talet har peruken som beståndsdel af
herrdiakten icke förekommit. I England bars dock
den stiliserade puderperuken länge af biskoparna
och utgör än i dag beståndsdel af ämbetsdräkten
för underhusets talman, parlamentssekreterarna,
lordkanslern, domare och advokater. Jfr
Dräkt. - Perukstock, träkubb, som har form af
ett människohufvud och tjänar till underlag vid
förfärdigande af peruker; människa med förlegade
åsikter, trånghufvud person. E- F-t.
Perukapan, zool. Se Babianer,
Perukstil, en tämligen sväfvande benämning på
öfverlastad barockstil, särskildt sådan denna
framträdde vid de stora allongeperukernas tid:
1600-talets slut-1700-talets början.
Perukstock. Se P er u k.
Perukträdet, bot. Se Khus.
Peru’n, slav. myt. Se Mytologi, sp. 180.
Perusia. Se Perugia.
Perusilfver, ett namn på försilfradt
nysilfver.
Perusinska kriget. Se Perugia, sp. 613.
Peruströmmen. Se Humboldtströmmen.
Pe’ruwelz, stad i belgiska
prov. Hainaut, nära franska gränsen. 9,221
inv. (1905). Statsmellan-skolor för gossar och
flickor. Ullspinneri och väf-veri, strumpfabrik,
stenbrott. J. F. N.
Peruzzi [pero’ttsi], Baldassare, italiensk
arkitekt och målare af skolan i Siena, f. 1481
i Accajano på sienesiskt område, d. 1537 i Rom,
var en af renässansens ypperste mästare, på
hvilken inom arkitekturen Bra-mante och inom
måleriet Rafael hufvudsakligen gjort starkt
intryck. Hans verksamhet var delad mellan Siena
och Rom. I Siena tillräknas honom ett antal
mestadels mindre byggnader, i hvilka han med
små medel (hufvudsakligen pilasterarkitektur
i tegel) åstadkommit en harmonisk verkan och
särskildt vetat att skickligt begagna sig af
den ojämna terrängen. Som exempel må anföras en
intagande liten gård, tillhörande S. Caterinas
oratorium. Likaså utförde han ritningarna till
Villa Belcaro (nu Camaiori) utanför Siena,
som dock blef ofullbordad. I Rom, där han var
medhjälpare åt Antonio da Sangallo vid byggandet
af Peterskyrkan, utvecklade han sin förmåga att
verka stort äfven i små förhållanden och vid
begagnande af ogynnsamma yttre omständigheter
besegra dessa genom att göra en dygd af
nödvändigheten. I detta hänseende är Palazzo
Massimi (1535) ett af de märkligaste monumenten
uti Italien. Den trånga tomten och den utbuktande
fasadlinjen föranledde en egendomligt sinnrik
och vacker anlägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
