- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
657-658

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peters, Karl - Petersburg, Sankt, guvernement i nordvästra Ryssland - Petersburg, Sankt, ryska rikets hufvudstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

657

Petersburg

658

i öst-Af rika och stannade där till slutet
af 1892. 1897 dömdes han för hårdt och grymt
uppträdande mot de infödde till afsättning från
ämbetet. P. flyttade därefter till England,
bildade 1898 ett tysk-engelskt* sällskap för
att kolonisera och drifva handel i Afrika och
företog 1899-1901 och 1905 i dess intresse
vidsträckta resor i trakterna kring Sambesi och
Sabi, där han fann några gamla guld-grufvor och
därför ansåg sig ha återupptäckt forntidens
Ofir. P. har bl. a. skrifvit Die deutsche
Emin-Pascha expedition (1891; "Nytt ljus
öfver det mörkaste Afrika", s. å.), Das
deutsch-ostafri-kanische schutzgebiet (1895),
Im goldlande des alterthums (1902), England
und die engländer (1904; 2:a uppl. 1905),
Die gründung von Deutsch-Ostafrika (1906) och
Zur weltpolitik (1912). Han deltar flitigt i
pressdiskussioner om kolonialpolitiska frågor.
(V. S-g.)

Petersburg (ry. Peterbu’rg), Sankt,
guvernement i nordvästra Ryssland, mellan
Ladoga och Peipus, motsvarar ungefär den forna
svenska prov. Ingermanland samt gränsar i
n. till Finland och guvern. Olonets, i ö. till
Novgorod, i s. till Pskov och i v. till Livland
och Estland. Areal 53,767 kvkm. (oberäknadt
andelarna af Ladoga och Peipus). Vid finska
gränsen är landet kuperadt, men för öfrigt slätt
med undantag af några höjder vid Krasnoje Selo
och består till 40 proc. (i slutet af 1700-talet
70 proc.) af kärr och skogsmarker. Hufvudfloder
äro Neva, Luga och Narova, som falla ut i
Finska viken. Ladogas tillflöden Volchov,
Sjass och Svir, de båda sistnämnda bildande
en del af det kanalsystem, som förenar Neva
med Volga, äro viktiga handelsvägar, liksom ock
Narova. Folkmängden (utom hufvudstadens) uppgick
1910 till 975,192, hvaraf 82 proc. ryssar, 15
proc. finnar, 0,6 proc. ester och 1,8 proc. tyska
kolonister, som invandrat efter 1765. Tjugu
proc. äro protestanter; återstoden tillhör till
större delen grekiska kyrkan. Jordbruket är
föga utveckladt och ger ringa afkastning, men
industrien (tillverkning af bomullsväfnader och
siden, papper, maskiner och andra järnarbeten)
är ganska liflig, i synnerhet kring Tsarskoje
Selo och Jamburg. Flera stora industriella
etablissemang för arméns och flottans behof,
särskildt i Kronstadt, tillhöra staten.
(J. F. N.)

Petersburg, Sankt (ry. Sankt Peterbu’rg, i
folkspråket Piter; genom kejserl. påbud under
det i aug. 1914 utbrutna europeiska kriget skall
Petersburg fr. o. m. september 1914 kallas
Pe’trograd), ryska rikets hufvudstad och
kejsarens residens, ligger i en glest befolkad
trakt vid Nevas mynning i Finska viken under
59° 56’ 32" n. br. och 30° 17’ 51" ö. lgd
(universitetsobservatoriet). Innan Neva når
Finska viken, gör den en böjning mot n. och
därefter mot s. v., och på den sålunda bildade
halfön ligger stadens hufvuddel. Floden för
omkr. 49,500 kbm. vatten i sekunden genom
en bädd, som är så djup (maximum 18 m.),
att stora skepp kunna lägga till vid dess
stränder. Hufvudarmen är Stora Neva (Bolsja’ja
Njeva’
), som flyter mot s. v. med en bredd
af 350–650 m. och ett maximidjup af 15 m. De
andra armarna äro Lilla Neva (Ma’laja N.),
som med den förra bildar Vasilje’vskij o’strov,
och Stora Nevka (Bolsja’ja Nevka), som med Lilla
Neva bildar Peterbu’rgskij ostrov och utsänder
tre andra armar,
Lilla Nevka (Ma’laja N.), Mellersta Nevka
(Sre’dnaja N.) och den smala Karpo’vka,
hvilka flodarmar omsluta Apte’karskij ostrov
(Apotekar-ön), Ka’mennij ostrov, Jela’gin ostrov
och Kresto’vskij ostrov. Mindre armar af Lilla
Neva bilda Petro’vskij ostrov m. fl. öar,
medan en bredare, segelbar kanal från Stora Neva
skiljer Gutuje’vskij ostrov m. fl. öar från
fastlandet. Flera kanaler: Moika, Katarina,
Fontanka, Obvodnyj- och Ligovskijkanalerna,
skära fastlandet s. om floden. Alla öarna äro
alluvialbildningar och mycket låga, högst 3–3,5
m. öfver medelvattenståndet. De tillväxa ganska
fort (1718–1864 med ej mindre än 230 har). Ej
mycket högre är fastlandet. Flodens vattenhöjd är
underkastad stora växlingar och stiger omkr. 1
m. vid västliga stormar, så att stora delar
af öarna och äfven af fastlandet sättas under
vatten. 1777, när Neva steg 3,2 m., och 1824,
när den steg 4,2 m., var nästan hela staden
öfversvämmad. Äfven 1879 och 1903 förekommo
ovanligt stora öfversvämningar. Men genom
anläggningen af kanaler och genom landets höjning
bli dylika fall alltmer sällsynta. – P. har
en rund konfiguration med en diameter af 12–13
km. och en omkrets af nära 48 km. Stadsområdet
utgör 92 kvkm. (utom vattendragen 86 kvkm.), af
hvilka 52 kvkm. tillhöra Nevas egentliga delta.
– Kommunikationerna mellan flodens
stränder uppehållas genom en mängd broar,
af hvilka dock endast fyra äro mer betydande,
Nikolai-bron (Nikolaje’vskij most; se pl. I,
fig. 1) öfver Stora Neva mellan Vasiljevskij
ostrov och fastlandet, Alexander-bron
(Alexandro’vskij most, oftare kallad Litejnij
most
, 1879) öfver Neva före dess förgrening,
mellan Litejnij prospekt och Viborgska sidan
på norra stranden, Troitskij-bron (fig. 5),
mellan Marsfältet och Peterburgskij ostrov samt
den nya, 1914 färdiga järnvägsbron öfver till
Viborgska bangården. Flera broar äro
pontonbroar, som intagas öfver vintern.
Många trä- eller flottbroar förena öarna,
och ett stort antal stenbroar går öfver de
små kanalerna. Om vintern, när Neva är
belagd med närmare metertjock is, anläggas
vägar öfver isen, hvilka äro upplysta
med gas. En mängd båtar underhåller
samfärdseln sommartiden. Särskildt må nämnas
det finska ångslupsaktiebolaget, som ombesörjer
en stor del af trafiken. Spårvägar korsa
staden i alla riktningar. Tusentals droskor
(izvo’sjtjiki), automobiler, omnibusar o.
a. fordon (kare’ta, troikor, licha’tji)
förmedla persontrafiken, men då åkartaxa
saknas, måste man före hvar särskild tur
i sådant åkdon ackordera om priset. – P:s
klimat är osundt och mycket ombytligt, dess
dricksvatten så dåligt, att resehandböckerna
varna främlingar att förtära det
okokt. Tyfus och andra mag- och
tarmsjukdomar gå alltid, koleraepidemier ha
ej sällan förekommit, och dödligheten är stor
(25,4 per mill.).
– Medeltemperaturen är i jan. -8,2°,
i juli +17,3°, och årsmedeltemperaturen
är +3,8°. Sommaren är het, men har ojämn
temperatur; en varm dag åtföljes ofta af kalla,
och temperaturväxlingar af 20° inom 24 timmar
äro ej ovanliga.
– Nederbördsmängden är 509 mm. på omkr. 150
nederbördsdagar.

Stadens hufvudmassa ligger på fastlandet s. om
Neva, omfattande de bästa och lifligaste gatorna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free