- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
711-712

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrov, Ossip Afanasjevitj - Petrov, Ratsjo - Petrov, Grigorij Spiridinovitj - Petrovitj, Georg. Se Kara-Georg, sp. 892 - Petrovsk - Petrovskij-parken. Se Moskva, sp. 1189 - Petrozavodsk - Petrucci, Ottaviano dei - Petrunkevitj, Ivan Ilitj - Petrus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

711

Petrov-Petrus

712

ställa ryska typer. Hans debutroll var Sarastro i
"Trollflöjten"; sedan uppbar han främst partier
i Glinkas, Dargomysjskijs, Rimskij-Korsakovs
och Musorgskijs operor.

Petrov [-å’ff], R a ts j o, bulgarisk
officer och politiker, f. 1861 i Sumla, blef,
ehuru blott kapten, generalstabschef, då de
ryske officerare, som beklädde bulgariska
arméns högre befälsposter, återkallades
efter östrumeliska revolutionen 1885, och
tjänstgjorde i denna egenskap under kriget med
Serbien s. å. Krigsminister sedan juli 1887,
blef han ej medlem af den efter furst Ferdinands
ankomst s. å. bildade ministären, men var under
flera år åter generalstabschef och stod fursten
personligen nära. Efter Savovs afgång våren 1894
blef han ännu en gång krigsminister, medverkade
till Stambolovs störtande s. å. och öfvergick
i Stoilovs kabinett, där han kvarstod till
nov. 1896; vid sin afgång blef han generalmajor
i reserven. I dec. 1900 blef han inrikesminister
och i jan. 1901 premiärminister, men afgick
redan i mars s. å. Under den macedoniska krisen
1903 kallades han åter till ministerchef,
på hvilken post han kvarstod till nov. 1906.
H. B-n.

Petrov [-å’ff], Grigorij Spiridinovitj, rysk
präst och författare, f. 1867 i ett bondhem,
studerade vid andliga seminariet i Petersburg
och blef 1893 religionslärare vid Michajlovska
artilleriskolan i Petersburg. Sin litterära
verksamhet böljade han 1898 med Evangelie
käk osnova zjizni (Evangeliet som lifvets
grundval), som utgifvits i 20 upplagor. Bland
hans många öfriga religiösa och etiska skrifter
på kristlig grund för den ryska folkupplysningen
må nämnas I Kristi fotspår, Nykterhetens
apostlar, den religiösa kulturskildringen
Zatejnik (Upptågsmakaren, 2:a uppl. 1904) med
intressanta interiörer ur seminaristlifvet samt
en samling folkpedagogiska studier Sjkola i zjizn
(Skolan och lifvet, ll:e uppl. 1903). 1900-01
redigerade han den nykterhetsvänliga tidskriften
"Drug trezvosti". Hans etiska uppfattning,
som utvecklats genom utländska resor och
själfstudium, har åtskilliga beröringspunkter
med Tolstojs, men är mindre ensidig och tar
mer hänsyn till de praktiska förhållandena
i lifvet. Äfven som predikant fick P. stor
ryktbarhet. På grund af sin religiösa
frimodighet blef han 1903 afskedad från sin
lärarbefattning och verkade en tid som präst i
Petersburgs norra förort Novaja Derevnja. 1906
blef han redaktör för den liberala tidningen
’’Pravda bozjija" i Moskva, som dock redan
efter ett hälft år förbjöds af myndigheterna.
A-d J.

Pe’trovitj, Georg. Se Kära-Georg, sp. 892.

Petrovsk. 1. Kretsstad i ryska guvern. Saratov,
vid Dons biflod Medvjeditsa och en bibana
till Rjazan–Uralsk-järnvägen. 17,034
inv. (1900). Spannmålshandel. Staden anlades
af Peter I 1698 till försvar mot de kubanske
tatarerna. – 2. Hamnstad i norra Dagestan,
vid Kaspiska hafvet och vid järnbanan till
Baku, med en af de bästa hamnarna på västra
sidan af detta haf. 9,806 inv. (1897). Varma
svafvelkällor vid Ak-gol och Talga i närheten.
1 o. 2. (J. F. N.)

Petrovskij-parken. Se Moskva, sp. 1189.

Petrozavodsk, hufvudstad i ryska guv. Olonets,
på västra stranden af sjön Onega. 13,669
inv. (1908). Goss- och flickgymnasium, ett
seminarium,
ett museum. Hamn och obetydlig handel med
spannmål, trävaror och fisk. P. anlades af
Peter den store 1703 som hamn åt bergverken
vid floden Lossossenka och kallades
Petrovskij zavod (ry. zavód, bruk, verk).
J. F. N.

Petrucci [-tro’ttji], Ottaviano de i, utbildaren
af nottryck med rörliga typer, f. 1466 i
Fossombrone vid Urbino, d. där 1539, fick 1498
af rådet i Venezia privilegium på att trycka
men-suralnoter med metalltyper. Han tryckte
först i Venezia (1501-11), sedermera, efter
ett nytt, af påfven utverkadt privilegium för
Kyrkostaten, i sin födelsestad (1513-23). Det var
hufvudsakligen mässor och motetter af de samtida
nederländske kontrapunktisterna (Josquin des
Prez, Okeghem, Brumel, Hobrecht m. fl.) äfvensom
luteböcker, som utgingo ur P :s tryckeri, hvars
alster äro såsom inkunabler sällsynta och högt
skattade, ej minst för en noggrannhet, som
öfverträffar äfven långt senare tryck. Biogr,
af Schmid (1845) m. fl. A.L.*

Petrunke’vitj, Ivan Hit j, rysk politiker,
f. 1843 i Tjernigov, blef 1869 fredsdomare
i guv. Tjernigov och var på 1880-talet en af
de ifrigaste arbetarna för höjande af de ryska
stadskommunernas s j älf styrelse. Flera gånger
förvisad på administrativ väg, deltog han lifligt
i frihetsrörelsen på laglig grund och var medlem
af den deputation, som 6 juni 1905 öfverräckte
till kejsaren en petition om nödvändigheten af
att ofördröjligt inkalla representanter för det
ryska folket. Han blef en af ledarna för det
konstitutionell-demokratiska partiet Narodnaja
svoboda och invaldes som ombud för guv. Tver
i den första ryska duman, där han 27 april (10
maj) 1906 holl det första ryska parlamentstalet
om nödvändigheten af politisk frigörelse.
A-d J.

Petrus (grek. Pe’tros, öfv. af aram. kefa,
grek. kefas, klippa), Jesu apostel, hette
ursprungligen Simon (1. Simeon, Symeon)
och var son till en viss Jonas (1. Johannes,
Matt. 16: 17, Joh. 1: 42), benämnes, på grund
af det nya namn Jesus gaf honom (Joh. 1: 42,
Matt. 16: 18), i apostlaförteckningarna med
dubbelnamnet Simon Petrus (Matt. 10: 2 och
parall.). Han var enl. Joh. 1: 44 från staden
Bet-saida vid Gennesaretsjöns norra strand,
men måtte sedan ha flyttat till Kapernaum, där
han med (sin hustru och) sin svärmor egt ett
hus, hvari Jesus ofta tog in (Mark. 1: 29, 32;
2: l, 15 m. fl. st.). P. utgjorde tillika med
sin broder Andreas och ett annat brödrapar,
Johannes och Jakob, söner till Sebedeus,
Jesu mest förtrogna lärjungar. I likhet med de
sistnämnde bröderna lärde han först känna Jesus
hos Johannes döparen (Joh. 1: 40 ff.) och var
sedan bland de förste, som kallades att vara i
hans närhet (Mark. 1: 16 ff.). Bland de öfrige
lärjungarna intar han främsta rummet, vare sig
det gäller att ge uttryck åt sin glädje öfver
att få vara i Mästarens närhet (Matt. 17: 4)
eller sin fruktan, att något ondt skall träffa
denne (16: 22), eller att få veta, hur man skall
förhålla sig till en felande broder (Matt. 18:
21), eller hvilken lönen skulle bli för dem,
som för Jesu skull försakat allt (Matt. 19:
27). Sin rangplats bland de öfrige lärjungarna
förvärfvade han sig dock förnämligast genom
sin bekännelse af Jesus som Messias (Mark. 8:
29, jfr Matt. 16: 16). Trots det företräde,
som han sålunda obestridligen förvärfvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free