- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
717-718

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus de Dacia - Petrus de Dacia - Petrus de Marca. Se Marca, P. de - Petrus de Padua. Se Abano, P. d' - Petrus Eremita. Se Peter af Amiens - Petrus Erici - Petrus' evangelium - Petrusfisk, zool. Se Sankte Pers fisk - Petrus Jacobi. Se Peder Sunnanväder - Petrus Johannis Gothus - Petrus Jonæ, kallad Helsingius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vistelse i Köln hade han med själfförsakande
svärmeri fäst sig vid en ung kvinna, den
sedermera för helgon förklarade Kristina från
byn Stumbelen. Hennes rena vandel, själfspäkning
och heta trosstrider äro skildrade i P:s
öfver henne skrifna lefnadsteckning (på latin,
utg. i "Acta sanctorum", Junii V: 231–387) samt
af J. Paulson i "Scriptores latini medii ævi
suecani. I" (1896), som är ganska upplysande
för medeltidsmystikernas känslolif. Den utgör
2:a afdelningen af den i Jülichs ena katolska
kyrka förvarade handskriften rörande Kristina
(1:a afd., äfvenledes af P., är en mystisk
kommentar till en dikt öfver sierskan, den 3:e
är en fortsättning på biografien, förf. af en
tysk vän till Kristina, magister Johannes). Jfr
H. Schück, "Ett helgon" (i "Nord. tidskr.", 1893)
och "Illustrerad svensk litteraturhistoria" I
(2:a uppl. 1911). Jfr Kristina från Stumbelen.

Petrus de Dacia (Peter från Dacia, se d. o.),
dansk matematiker, kallas af Trithemius "en
af sin tids förnämste filosofer, matematiker
och astronomer". De skrifter af honom, som
ännu finnas i behåll, äro en 1292 författad
kommentar till Sacroboscos "Algorismus vulgaris"
(utg. 1897 af professor Curtze i Thorn) samt en
samling uppsatser och tabeller om den kyrkliga
tidräkningen. Han är knappast identisk med
den P., som vardt kanik i Kibe och 1327 var
rektor vid universitetet i Paris, samt lefde
ännu 1347. Han har äfven af flera författare
blifvit sammanblandad med sin svenske namne (se
föregående art.). Jfr Eneström, "Anteckningar om
matematikern Petrus de Dacia och hans skrifter"
(i "Öfvers. af Vet. akad:s förh.", 1885–86).
(E. Ebg.)

Petrus de Marca. Se M a re a, P. de.

Petrus de Padua. Se Abano, P. d’.

Petrus Eremita. Se Peter af Amiens.

Petrus Erici (latinisering af Peder Eriksson;
stundom kallad Romanovitj och P e-trosa),
äfventyrare, uppges vara född i Österbotten och
ha studerat i Stockholm och Uppsala. Säkert är,
att han sedermera begaf sig utomlands, att
han öfvergått till katolska läran, möjligen
i Bom, samt att han inskrefs i Braunsbergs
jesuitseminarium i aug. 1597. Efter att sedan
ha tjänstgjort som skolmästare i Oslo samt
besökt Italien och andra länder återkom han
till Sverige och uppträdde 1604 som tjänsteman
i Karl IX:s kansli. Hösten 1604 sändes han
till kejsar Rudolf som toefdragare, men begaf
sig - enligt Karl IX:s utsago på eget bevåg -
från Prag till Polen. Hvad han där förehaft,
är ej utredt, men bland annat synes han ha
framlagt ett förslag till fredlig uppgörelse
mellan Karl IX och Sigismund. Hemkommen, blef
han misstänkt för förrädiska stämplingar med
Polen, ställdes i dec. 1605 inför en .domstol
i Stockholm, fördes därifrån till Örebro, där
ett ständermöte samlades i mars 1606, dömdes
till döden och afrättades, troligen 26 april
1606. Berättelsen, att han sökt mörda Karl IX,
synes sakna all grund, och antagligt är, att
denne misstänkte honom för värre förbrytelser,
än han begått. Se H. Almquist, "Karl IX och
Petrus Petrosa" i "Personhist. tidskr." (1912).
Fr. W.

Petrus’ evangelium. Om tillvaron af ett
"evangelium enligt Petrus" ha kyrkofäderna
alltsedan

biskop Serapion i Antiokia (omkr. 200) haft
åtskilligt att förtälja, hvaraf man kunde
sluta, att det härstammade från doketiska
(1. enkratitiska) kretsar. Men först under
vintern 1886-87 upptäcktes i en graf i Akhmim
(Achmim) i Egypten en pergamenthandskrift
(från 700- eller 800-talet), innehållande ett
fragment af detta evangelium, som 1892 utgafs af
U. Bouriant och sedan bl. a. af A. Harnack (1893)
och 0. v. Gebhardt (1893), jfr ock M. Lur.d-borg,
"Det s. k. Petrusevangeliet" (1893). P :s
evangelium är säkert yngre än alla de 4 kanoniska
evangelierna. Det torde ha uppstått först
inemot midten af 100-talet e. Kr. Det återfunna
fragmentet innehåller en kortfattad berättelse
om Jesu lidande från förhandlingen inför
Pilatus till och med den första uppenbarelsen
af den uppståndne. Se vidare E. Hennecke,
"Neutestamentliche apokry-phen" (1904).
E. S-*.

Petrusfisk, zool. Se Sankte Pers fisk.

Petrus Jacobi. Se Peder Sunnanväder.

Petrus Johannis Gothus (Per Hansson östgöte),
svensk författare, öfversättare och förläggare,
f. 1536 i Norrköping, var efter ett anfall
af pesten alltifrån gossåren krympling. Adliga
gynnare hjälpte honom till studier. 1568 inskrefs
han som student i Rostock. Förlusten af utlofvadt
understöd var kanske det, som kom honom att slå
in på öfversättar- och förläggarbanan. Hans
första arbete, Gudheliga bööner, trycktes
i Rostock 1572 (flera uppl.). Under sitt
återstående lif öfversatte och utgaf han
bortåt ett 60-tal arbeten, dels i Rostock,
dels i Stockholm, där han tidtals hade
goda gynnare bland borgerskapet. Böckerna
försågos ofta med dedikation till någon
betydande person, som för denna heder plägade
honorera utgifvåren. De flesta af skrifterna
äro uppbyggelse-böcker, vanligen öfversatta
från tyskan och försedda med företal af honom
själf. Äfven gamla svenska reformationsskrifter
förekomma, t. ex. En skön nyttig undervisning
(1592) och Olaus Petris Förmaning till alla
evangeliska predikare (1612). Hans ståndpunkt
var scrängt luthersk; 1581 utgaf han en öfv. af
Augsburgiska bekännelsen, 1602 en stridsskrift
mot kalvinismen af Philip Nicolai, 1603
schmalkaldiska artiklarna. David Ghytræus hyllar
han som sin lärare och faderlige välgörare i
företalet till en 1600 utgifven likpredikan öfver
honom. Trots öfverhandtagande fysisk bräcklighet
och ekonomiska svårigheter fortsatte han sin
verksamhet ända in på ålderdomen. 80-årig afled
han 1616 i Rostock, där han lefvat de sista 20
åren. 4 af honom i "Gudheligha bööner" tryckta
psalmer intogos i Svenska psalmboken af 1695
(n:r 383, 284, 368 och 341); den första af dem,
"O Jesu Krist, sann Gud och man", står äfven i
1819 års psalmbok (n:r 469). Jfr H. Schück,
"P. J. G." (i "Till Hugo Geber", 1913).
K. B. W-n.

Petrus Jonæ, kallad H e l s i n g i u s (till
skillnad från sin namne Petrus Jonæ Ångerman n
u s, som 1595-1630 satt på Växjö biskopsstol),
teolog, biskop, f. i Hälsingland (födelseåret
okändt), d. 4 dec. 1607 i Strängnäs, inskrefs
1562 vid Rostocks universitet och uppges redan
1568 ha varit lärare vid Uppsala akademi,
ehuru han icke förrän 1572 eller 1573 blef
professor där. Som sådan blef han ledaren för
Uppsalateologernas motstånd mot Johan III:s
katoliserande tendenser;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free