- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
731-732

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petzholdt, Julius - Petzit, miner. - Petzold, Karl Eduard Adolph - Petzoldt, Joseph - Petzval, Joseph - Petäjävesi - Petöfi, Sándor (Alexander)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde sedan 1840-talets början som bibliotekarie
hos medlemmar af den sachsiska konungafamiljen och
erhöll 1878 titeln geheime hofråd. Sitt litterära
rykte grundlade han genom
Anzeiger für literatur und bibliothekwissenschaft (1840–86) och
Adressbuch der bibliotheken Deutschlands mit einschluss von Österreich und der Schweiz (1844; 5:e uppl. 1875).
Bland hans öfriga arbeten märkas
Handbuch deutscher bibliotheken (1853),
Katechismus der bibliothekenlehre (1856; 3:e uppl. 1877, ny bearb. af Gräul 1890) och
Bibliotheca bibliographica (1866).

Petzit, miner., tellurguldsilfver (Au Ag) Te,
har en färg mellan stålgrått och järnsvart
och eg. vikt = 8–9,4 samt innehåller
18–26 proc. guld, hvadan detta mineral
som guldmalm har ett ganska högt värde.

Ant. Sj.*

Petzold [pä’tsålt], Karl Eduard Adolph,
framstående tysk trädgårdsanläggare, f. 1815,
d. 1891, utförde bl. a. större delen af de
storartade parkanläggningarna vid Muskau i
Schlesien, som påbörjats af furst L. H. H.
Pückler-Muskau. Bland P:s skrifter märkes
Die landschaftsgärtnerei (1867).

C. G. D.

Petzoldt [pä’tsålt], Joseph, tysk filosof,
f. 1862 i Altenburg, sedan 1904 docent vid
tekniska högskolan i Berlin, titulärprofessor,
anhängare af Avenarius, förf. till bl. a.
Einführung in die philosophie der reinen erfahrung (1900–04) och
Das weltproblem vom standpunkt des relativistischen positivismus aus (1906; 2:a uppl. 1912).

S–e.

Petzval, Joseph, matematiker och fysiker,
f. 6 jan. 1807 i Béla, Ungern, d. 17 sept. 1891 i
Wien, utbildade sig först till ingenjör och
arbetade som sådan 1828–35 i Pest, där han
1832 blef filos. doktor, utnämndes 1835 till
ord. professor i matematik vid samma universitet
och öfverflyttade i samma egenskap 1837 till
universitetet i Wien, där han, äfven sedan han
1877 ingått i pensionsåldern, framlefde sitt
lif. P. var en framstående matematiker, men
har därjämte inlagt mycket stora förtjänster
på fysikens område, särskildt inom optiken. På
grund af hans beräkningar lyckades optikern
Voigtländer i Wien tillverka det första för
framställning af porträttfotografier brukbara
objektivet. Medelst detta, som i jämförelse med
äldre objektiv var synnerligen ljusstarkt,
kunde man åstadkomma ett porträtt på mindre
antal sekunder, än man förut behöft minuter.
De nu brukliga objektiven äro i allt väsentligt
konstruerade efter de af P. angifna principerna.
På 1850-talet konstruerade P. jämväl ett
synnerligen utmärkt objektiv för framställning
af landskapsbilder. P., som meddelade resultaten
af sina undersökningar företrädesvis genom
föreläsningar, har utgifvit endast ett fåtal
skrifter, af hvilka de viktigaste äro
Integration der linearen differentialgleichungen (1853–59),
Theorie der störungen der stützlinien och
Theorie der tonsysteme,
de båda sistnämnda i "Zeitschrift für mathematik und
physik" (1904–05). Se biogr. af Erményi (2:a uppl. 1903).

T. E. A.

Petäjävesi, socken i Vasa län, Finland,
Jyväskylä domsaga, Laukkas härad, utgör ett
konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Borgå stift,
Jyväskylä kontrakt. Areal 445 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 5,446 personer (1911).

A. G. F.

Petöfi [pä’töfi], Sándor (Alexander),

Ungerns störste lyriske skald, föddes 1 jan. 1823
af slaviska föräldrar i Kis-Körös på pusztan
s. om Budapest. Fattigdom och en orolig natur
drefvo honom från skolbänken ut i brist och nöd
som statist, soldat, aktör vid kringresande
illustration placeholder

teatersällskap och tidtals studerande. 1844
fick han ändtligen en blygsam befattning i
en tidning i Budapest, lät allt hopp fara om
framgång som skådespelare och egnade sig helt åt
sin diktning, som redan vunnit uppmärksamhet och
erkännande. Han fick nu tillfälle till ett mera
ingående studium af den utländska litteraturen
(särskildt Béranger, Heine, Byron, Shelley),
hans stil utbildades, hans diktning fördjupades,
och hans egenart bröt mer och mer fram. Samma
år utkom hans första diktsamling som inledning
till en synnerligen rik produktion, af hvilken
må nämnas den episka dikten
János vitéz (1845; Hjälten János),
de lyriska diktsamlingarna
Cypruslombok (s. å.; Cypressblad) och
Szerelem gyöngyei (s. å.; Kärlekens pärlor),
den humoristiska dikten
Bolond Istók (1847; Den galne Istók) o. s. v.
1847 utgåfvos hans med stormande bifall mottagna
Összes költeményei (Samlade dikter).
Med hösten 1846, med hans kärlek till Julia
Szendrey, som nästa år blef hans maka, börjar
P:s mest glänsande period, och han firades på
sina många färder öfverallt som nationens
främste skald. Den nationella frihetsrörelsen
fick i honom, den ur folket komne demokraten, en
af sina förnämsta entusiaster, och då revolutionen
15 mars 1848 bröt ut, var han en af Pestungdomens
själfskrifne ledare. Han diktade den ungerska
revolutionens marseljäs
Talpra, magyar, hí a haza (Upp, magyar, fosterlandet kallar!),
som han med obeskriflig verkan deklamerade i
folkförsamlingarna och som blef den nya
tryckfrihetens första alster. Hans republikanska
tendenser funno emellertid ingen genklang, och
hans försök att bli representant för sin hemort
i den nya landtdagen misslyckades. I det påföljande
frihetskriget deltog han tidvis, som kapten eller
som Berns tappre adjutant, men väl mest som krigets
sångare. I det för ungrarna olyckliga slaget vid
Segesvár (Schässburg) i Siebenbürgen 31 juli 1849
befann han sig vapenlös i en afdelning, som
omringades af kosacker, och försvann där,
förmodligen nedstucken af en lans och sedan
oigenkänd begrafven i en gemensam krigargraf; de
efter hans försvinnande uppkomna ryktena, att han
skulle ha blifvit bortförd af ryssarna som fånge
till Sibirien, äro med all säkerhet oriktiga. –
P:s ursprungliga, obändigt frihetsälskande,
lidelsefulla och svärmiska natur och hans
växlingsrika lif återspeglas med sällsynt klarhet
och ursprunglighet i hans mångsidiga och rika
diktning. Den ungerska pusztans folk och dess
språk och poesi känner han som ingen annan; med
honom (och Arany) tar en sund och nationell
realism sitt inträde i den ungerska vitterheten
och aflöser den forna förkonstlingen och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:30 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free