- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
745-746

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfalziska ätten l. Pfalziska huset - Pfannenstill, Göran Magnus - Pfannenschmidt, Karl Gottfried - Pfau, Ludwig - Pfeffel, Gottlieb Konrad - Pfeffer, Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74ö

Pfannenstill-Pfeffer

746

och efter dess utslocknande på svärdssidan 1718
den ofvannämnde Adolf Johans son Gustaf Samuel,
med hvilken Johan Kasimirs ätt 1731 utgick på
manslinjen, hvarvid hertigdömet öfvergick till
grenen Pfalz-Birkenfeld.

Pfannenstill, Göran Magnus, teolog, f. 10
jan. 1858 i Fotskäl, Älfsborgs län, aflade 1877
mogenhetsexamen i Göteborg, 1885 filos. och
1890 teol. kandidatexamen vid Lunds universitet
samt förordnades 1892 till docent i systematisk
teologi där. Efter att ha innehaft ett flertal
olika akademiska lärarförordnanden utnämndes han
vid samma universitet 1900 till e. o. professor
i praktisk teologi och moralteologi samt
kyrkoherde i Husie och Västra Skreflinge,
1909 till ord. professor i samma ämnen och
kyrkoherde i Hellestad, Dalby och Bonderup samt
blef 1912 med bibehållande af samma professur,
hvars ämnesområde emellertid fr. o. m. 1913
förändrats till systematisk teologi med
undervisnings- och examinationsskyldighet
i teologisk etik, förste teologie professor
och domprost i Lund. Vid doktorspromotionen i
samband med Linnéjubileet i Uppsala 1907 erhöll
han teologie doktorsvärdigheten. Vid sidan af
sin akademiska och vetenskapliga verksamhet
har P. fram-trädt som en synnerligen uppburen
populär- föreläsare. I kyrkomötena 1908, 1909 och
1910 deltog han som ombud för Lunds teologiska
fakultet samt innehade 1910-13 förordnande
som censor vid mogenhetsexamina. P., på hvars
åskådning den tyske teologen W. Hermann utöfvat
ett dominerande inflytande, har främst gjort
sig bemärkt dels som en framgångsrik apologet
för den kristna åskådningen mot naturalistiska
tankeströmningar, dels och framför allt
som en af de mest framskjutne och stridbare
representanterna i vårt land för de modernare
sträfvandena, på det teoretisk-teologiska såväl
som på det praktisk-kyrkliga området, som under
de senaste årtiondena gjort sig gällande. Som ett
organ för dessa sträfvanden uppsatte han 1906,
tillsammans med ett flertal meningsfränder,
tidskriften "Kristendomen och vår tid", för
hvilken han alltjämt, i förening med professor
S. Herner och kyrkoherdarna A. F. Hallgren och
0. N. Lewan, är redaktör. Bland hans utgifna
skrifter märkas Arf syndens problem (1892), Om
Gudsbelätet (1897), Den kyrkliga uppfostran,
I (1899) samt Kristendomen förr och nu (ett
bemötande af B. Lidfors’ arbete med samma titel,
1913). E. Bg.

Pfannschmidt, Karl Gottfried, tysk målare,
f. 1819, d. 1887, studerade i Berlin från 1835
under Däge och Cornelius och i Italien, målade
ideella bilder af bibliskt innehåll: Nattvarden
(i Berlins slottskapell), väggmålningar
och altartaflor i Schwerin, Uppståndelsen (i
Barth, Pommern), Fader vår (Nationalgalleriet i
Berlin), kartonger till glasmålningar i Berlin,
Magdeburg och Stuttgart. Dessutom utförde han
teckningar ur Moses lif, som stuckits i koppar,
och kartonger ur Profeten Daniels lif (i Berlins
Nationalgalleri). Han var äfven verksam som
bildhuggare. P. var professor vid akademien i
Berlin. Monografi af M. Pfannschmidt (1896).
(G-gN.)

Pfau [pfao], Ludwig, tysk lyriker, f. 1821
i Heilbronn, d. 1894, uppträdde 1846 med
samlingen Gedichte (många uppl.), utmärkt
af stämningens innerlighet och formens behag
(mästerliga ballader,

skarpa politiska satirer). P. invecklades i de
revolutionära rörelserna 1849 och måste gå i
landsflykt. Återkommen 1866, bosatte han sig
i Stuttgart, där han sysslade med konstkritik
och öfversättarskap. Freie studien (1866)
innehåller originella konstuppsatser, likaså
Kunst und kritik (4 bd, 1888). Postumt utgafs
Politisches und polemisches (1895).

Pfeffel, Gottlieb Konrad, tysk skald, f. 1736 i
Kolmar (Elsass), d. 1809, vardt vid 22 års ålder
blind, men kunde det oaktadt vara verksam inom
vitterheten. Han inrättade 1773 i Kolmar, med
tillstånd af franska regeringen, en förberedande
krigsskola för protestantiska adliga ynglingar,
hvilken stängdes under franska revolutionen. En
staty öfver honom restes i i Kolmar 1859. -
Som skriftställare var P. en förmedlare af
franskt och tyskt lynne. Han hade närmast
Gellert till förebild och författade fabler
(ofta med skarpt epigramma-tiska vändningar),
små poetiska berättelser samt epistlar, förutom
prosaberättelser och mindre lyckade teaterstycken
efter franskt mönster. Hans dikter kännetecknas
af godt lynne och en glättad språkform. 1761
utkom hans Poetische versuche och 1802-10
en samling med samma titel, i 10 bd. Hans
Prosaische versuche utgåfvos i 10 bd 1810-12
(flera uppl.). Se biogr, af Lina Beck-Bernard
(1866) och Minor i Kürschners "Deutsche
nationalliteratur", bd 73.

Pfeffer, Wilhelm, tysk växtfysiolog, f. 9
mars 1845 i Grebenstein (Kassel), docent i
botanik i Marburg, e. o. professor i Bonn 1873,
ord. professor i Basel 1877, i Tübingen 1878
och i Leipzig 1887. Genom sina skarpsinniga
undersökningar af talrika problem inom de mest
skilda grenar af växtfysiologien står P. i
första ledet af denna vetenskaps målsmän,
och på dess kemiska och fysikaliska områden
är han otvifvelaktigt den främste. Växtens
byggnadsämnen, dessas kemi och förvandlingar
har han framställt i en mängd afhandlingar,
t. ex. üntersuchungen ilber die prote’inkörner
und die bcdeutung des asparagins beim keimen
der samen (1872), Die oelkörper der lebermoose
(1874), Ueber intramolekuläre athmung (1885),
Beiträge zur kenntniss der oxydationsvorgänge
in lebenden zel-len (1889), Zur ’kenntniss der
plasmahaut und der vacuolen (1890) m. m. Med
förkärlek har P. sökt utforska yttre, fysiska
krafters inflytande på växternas ämnesomsättning,
tillväxt, rörelser o. d., såsom i sina särdeles
viktiga, i många fall grund-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:29:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free