- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
753-754

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfohl, Ferdinand - Pfordten, Ludwig Kar Heinrich von der - Pforr, Johann Georg - Pforta (Schulpforta) - Pforzheim - Pfr. - P. F. S. S. - Pfuel, gammal släkt från Mark-Brandenburg - Pfuel. 1. Adam von P. (von Pfuell) - Pfuel. 2. Jürgen Adam v. P.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

musikstudier i Prag och Leipzig och blef 1892
musikkritiker i "Hamburger nachrichten". Han
har skrifvit bl. a. Die moderne oper (1894),
monografien A. Nikisch (1900) och förklarande
"führer" till Wagners flesta musikdramer samt
komponerat sånger, symfoniska verk m. m.

Pfordten, Ludwig Karl Heinrich von der,
friherre, bajersk statsman, f. 11 sept. 1811,
d. 18 aug. 1880 i München, blef 1836 professor
i romersk rätt i Würzburg. Hans studier öfver
pandekterna gjorde honom i vetenskapliga kretsar
vida bekant; hans frisinne och själfulla föredrag
gjorde honom mycket afhållen bland studenterna,
men väckte missnöje på högre ort och föranledde
1841 hans förflyttning till appellationsråd i
Aschaffenburg. 1843 kallades han till professor
i Leipzig samt blef 1848 sachsisk utrikes- och
kultusminister, men drog sig snart tillbaka
till följd af bristande öfverensstämmelse
med sina kolleger. I april 1849 utnämnde
konung Maximilian II af Bajern honom till
hof- och utrikesminister. I dec. s. å. blef
han ministerpresident. P :s politik var
framför allt afgjordt fientlig mot Preussens
hegemoni i Tyskland och därför vänskaplig mot
Österrike. Han ville, att de tyska småstaterna
skulle mediatiseras och fördelas på de fem
konungarikena, och han fick till stånd ett
förbund mellan de fyra konungarikena Bajern,
Württemberg, Sachsen och Hannover. Hans planer
gingo ut på att samla "mellanstaterna" under
Bajerns ledning och låta Bajern i spetsen
för dem "medla" mellan Preussen och Österrike
(den s. k. "triasidén"). Efter dessa planers
misslyckande (1850) slöt han sig allt närmare
Österrikes politik. Det kom emellertid till
allt skarpare slitningar mellan honom och
Bajerns andra kammare, och i mars 1859 måste
konungen, "för att få fred med sitt folk",
entlediga honom. P. var därefter ackrediterad
som gesant vid förbundsdagen, men återfick 1864
ledarplatsen i ministären. Han afböjde 1865
Preussens erbjudande till Bajern om allians (på
grundvalen af förbundsstaternas neutralitet i ett
preussisk-österrikiskt krig) och åvägabragte i
stället (14 juni 1866) förbundsdagens beslut om
mobilisering mot Preussen. I Bajerns separatfred
med Preussen (i Nikolsburg 22 aug. 1866) lyckades
han erhålla relativt goda villkor (se Bajern,
sp. 695) samt slöt allians med Österrike (14
juni 1866). Preussens segrar hade dock gjort
hans politik om intet, och i dec. s. å. drog
han sig ifrån regeringen samt återupptog
sin vetenskapliga författarverksamhet.
K j.*

Pforr, Johann Georg, tysk målare,
f. 1745, d. 1798, studerade i Kassel och
bosatte sig därefter i Frankfurt a. M., kallades
Tysklands Wouvermann, målade hästar, liffullt
och säkert. Städels institut i Frankfurt eger
Ett jaktparti m. m. P:s son, Franz P., f. 1788
i Frankfurt, d. 1812 i Albano, var en af de förste
nazarenerna, blef jämte Overbeck bortvisad
från akademien i Wien 1810 och följde
honom till Kom. P:s anlag hunno likväl
ej infrias, innan döden bortryckte honom.
(O-g N.)

Pforta (Schulpforta), fordom cistercienskloster,
nu läroanstalt, ligger i preussiska
prov. Sachsen, 4 km. v. om Naumburg. Klostret
stiftades omkr. 1137 under namnet Monasterium
S:tæ Mariæ de Porta och upphäfdes 1540,
hvarefter det af hertig (sedermera kurfurst)
Morits af Sachsen 1543, med bibehållande af sina
samtliga gods och inkomster, förvandlades till
en furstlig s. k. landesschule. Skolan har en
årlig inkomst af omkr. 300,000 mark och mottager
omkr. 180 alumner.

Pforzheim [-hajm], viktigaste fabriksstaden
i Baden, vid foten af norra Schwarzwald i
kretsen Karlsruhe, vid Neckars biflod Enz samt
järnvägarna till Karlsruhe och Stuttgart. 69,082
inv. (1910). Staden har ett gammalt slott
(1300-1565 residens för markgrefvarna af
Baden-Durlach) jämte kyrka, ett gymnasium,
en högre realskola, en konstindustriskola
o. a. läroanstalter, museum. Ortens förnämsta
industri är tillverkning af bijouterivaror af
guld, silfver och nysilfver, som i närmare 500
fabriker sysselsätter 22,000 pers. och producerar
varor för öfver 120 mill. mark. Dessutom
finnas järnverk, kopparhammare, pappersbruk,
stensliperier, olje- och sågkvarnar samt
garfverier och maskinfabriker. Af vikt är
äfven handeln med trävaror, boskap, frukt och
vin. Staden är gammal och var ursprungligen
ett romerskt nybygge. I P. föddes Reuchlin.
(J. F. N.)

Pfr., vid latinska djurnamn förkortning för tyske
naturforskaren Ludwig Pfeiffer (se d. o. och
jfr Pfeiff.).

P. F. S. S., förkortning för lat. Pater, Filius,
Spiritus sanctus
, Fadern, Sonen och den Helige
ande.

Pfuel [pfõəl], gammal släkt från
Mark-Brandenburg, bland hvars medlemmar flera
voro i svensk tjänst. - 1. Adam von P. (han
skref sig själf von Pfuell), krigare, d. 1659,
var svåger till fältmarskalken Johan Baner och
stred själf under Trettioåriga kriget i svensk
krigstjänst, till sist som generalmajor. 1642
begärde han i pockande ton sitt afsked, enligt
en uppgift af harm öfver, att Johan Lilliehöök
föredragits framför honom vid utseendet af
närmaste man i befälet under Torstenson. Axel
Oxenstierna sände honom ett strängt straffbref,
hvarpå följde långvariga förhandlingar om hans
"contentement" vid entledigandet; korrespondensen
därom pågick ännu våren 1645. P. sökte under
1640-talet organisera det brandenburgska
försvarsväsendet efter svensk förebild. Vid
sitt frånfälle var han generalkrigsråd i dansk
tjänst. Fem bref från P. till Oxenstierna äro
tryckta i "Rikskansleren Axel Oxenstiernas
skrifter och brefvexling", 2:a serien,
bd 9 (1898). - Adam von P:s sonson Jakob
von P.
omnämnes 1679 som öfverstelöjtnant i
Sveriges tjänst och naturaliserades 1686 som
svensk adelsman. Denna svenska ättgren utgick
1760 med hans sonson, kaptenen Jakob von P.
- 2. Jürgen Adam v. P., en släkting till P. l,
d. 1672, kom genom drottning Maria Eleonoras
bemedling som gosse till Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:36:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free