Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pickering. 4. Edward Charles P. - Pickering. 5. William Henry P. - Pickles. Se Pickels - Picknick - Pickolaflöjt (jfr Piccolo), mus. Se Flöjt - Pick-pocket - Pickulinka - Pickwick club - Pico. Se Pik - Pico - Pico, Giovanni, grefve af Mirandola - Pico de Chullo. Se Nevada, sp. 855 - Pico de Fogo. Se Kap Verde, sp. 889 - Pico de Orizaba. Se Orizaba - Pico de Teyde. Se Kanarieöarna - Pico de Yaqui. Se Haïti, sp. 1054 - Picon, Jacinto Octavio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S21
Pickles-Picõn
822
beten äro nedlagda i ett flertal stjärnkataloger,
som af P. slutligen sammanfattats i två stora
kataloger, Revised Harvard photometry. A
catalogue of the positions, photometric
magnitudes and spectra oj 9110 stars etc. (1908)
och A catalogue of 36,682 stars fainter than the
magnitude 6,50 observed with the 4-inch meridian
photometer etc. (s. å.). Af dessa kataloger,
som tillsammans upptaga bestämningar af
ljusstyrkan för nära 47,000 stjärnor, innehåller
den förra hufvudsakligen de ljusstarkare
stjärnorna till storleksklassen 6,5, den
andra de ljussvagare. Den förra upptar äfven
bestämningar af spektraltyperna lör de däri
ingående stjärnorna. Dessa bestämningar
af stjärnornas spektra äro sammanställda ur de
äfvenledes mycket omfattande undersökningar
öfver fixstjärnspektra, som under P :s ledning
utförts och af hvilka en stor del är publicerad i
hans stora verk The Dräper catalogue of stellar
spectra <1910), som upptar spektraltyperna för
öfver 10,000 stjärnor, bestämda med tillhjälp
af objektivprisma. Den klassifikation han i
sistnämnda arbete använde för stjärnornas spektra
har han senare i förening med miss A. J. Cannon
i hög grad förbättrat. Den Pickering-Cannonska
spektralklassifikationen har på sista tiden
af flera skäl börjat alltmer undantränga den
tidigare allmänt brukade Yogelska, Utom de
ofvannämnda stora observationsarbetena, som
äro af grundläggande betydelse för den moderna
stellar-astronomien, har P. utfört och ledt
en mängd, delvis högst betydande fotometriska
och spektralana-lytiska specialundersökningar
öfver fixstjärnorna. Särskildt viktiga äro hans
arbeten öfver de föränderliga stjärnorna och
de spektroskopiska dubbelstjärnorna. Vidare
har han utfört och ledt astro-fotografiska
och andra undersökningar öfver nebu-losor
och stjärnhopar, observationer öfver
solförmörkelser, öfver zodiakalljuset, planeter,
meteorer o. s. v., bestämningar af stjärnorter
samt meteorologiska observationer. Hans utgifna
skrifter uppgå till ett högst betydande antal.
Sedan 1877 har han utgett "Annals of the
Harvard college ob-servatory" och öfriga
Harvard-observatoriets publikationer samt är
därjämte medredaktör för flera vetenskapliga
tidskrifter. - P., som tillhör samtidens ledande
astronomer, är bl. a. led. af Vet.-soc. i
Uppsala (1892) och af Fysiogr. sällsk. iLund
(1900). 5. William Henry P., den
föregåendes broder, nordamerikansk astronom,
f. 15 febr. 1858 i Boston, blef 1880 assistent
i fysik vid Teknologiska institutet i Boston,
1887 assistent och 1890 professor i astronomi
vid Harvard-universitetet i Cambridge. P.,
som bl. a. haft sin verksamhet förlagd vid
Harvard-observatoriets filialstation i Are-quipa
i Syd-Amerika, har utfört en mängd värdefulla
undersökningar, framför allt inom astrofysiken,
öfver planeternas och månens ytförhållanden,
öfver satelliter, meteorer, föränderliga
stjärnor m. m. Hans observationer öfver
förändringar hos vissa månkratrar, särskildt
Linné och Plato, väckte mycket uppseende.
1898 upptäckte han Saturnus’ nionde satellit,
P h 03 b e, och 1904 den tionde, T h e m
i s. Bland hans större utgifna arbeten märkas
särskildt Astronomical photography (1895),
Visual observations of the moon and the planets
(1900) och Photographic atlas of the moon (1903).
1. V. S-g. 4-5. B-d. Pickles [pi’kls], eng.
Se P i c k e l s. Picknick (eng. picnic, fr.
piquenique, af oviss
härledning), anspråkslös lustbarhet (utflykt
i det gröna e. d.), ofta med bibetydelsen, att
deltagarna i nöjet själfva styra om välfägnaden.
Pickolaflöjt (jfr P i c c o l o), mus.
Se F l ö j t. Pick-pocket [pi’kpåkit], eng.,
ficktjuf. Pickulinka [pi’kko-], vattenfall
i Kajtum älf, Gällivare socken, Norrbottens
län, 24 km. från statsbanan Luleå-Riksgränsen.
Fallhöjden är 2,3 m. på en längd af 190 m.
Industriella medelvattenmängden är 4,4 kbm. i
sek., motsvarande 101 hkr. Fallet är oanvändt.
J- F- N-
Pickwick Club [pi’kwik klarb], fullst.
The posthumous på p ers of the Pickwick
club ("Pickwick-klubbens efterlämnade papper"),
humoristisk roman af Ch. Dickens (se d. o.). Pico
[pi’kå], sp. och port. Se Pik. Pico [pi’kå], ö
bland Azorerna (se d. o.), belägen i mellersta
gruppen, med hufvudorten Lagens do Pico,
2,975 inv. (1900), på södra kusten.
Pico [pikå], Giovanni, grefve af Mirandola,
italiensk lärd, f. 1463, d. 1494 i Florens,
tillbragte sin mesta tid vid italienska och
franska universitet. Han blef bekant för
sin omfattande lärdom och sina kabba-listiska
studier samt ådrog sig under någon tids vistelse
i Rom beskyllning för kätteri genom att utge
Conclu-siones philosophicæ, ca-balisticæ et
theologicæ (1486), en samling af 900 teser, öfver
hvilka han dock icke fick någon disputation till
stånd. Hans världsåsikt kännetecknas af mystik
i neoplatonsk riktning, och han var påverkad
af Platon, Nicolaus Cusanus m. fl. - P:s Opera
utgåfvos 1496 och flera gånger senare. Se arbeten
om P. af Giovanni (1882 och 1894) och Dorez
och Thuasne (1897). En hans brorson, Giovanni
Francesco P. (f. 1469, mördad 1533), skref en
biografi öfver honom och en öfver Savona-rola.
L. H. Å. (S-e.)
Pico de Chullo [pi’kå de tjo’ljå]. Se N e v
a d a, sp. 855.
Pico de Fogo [-de få’gåj. Se Kap V er d e,
sp. 889.
Pico de Orizaba [-åritha’-]. Se O r i z a b
a. Pico de Teyde [-toi’de]. Se Kanarieöarna,
sp. 755.
Pico de Yaqui [-ja’ki]. Se Haiti, sp. 1054. Picõn
[pikå’n], Jacinto Octavio, spansk romanförfattare
och kritiker, f. 1853 i Madrid, en af de bäste
medarbetarna i "La revista de Espana", utgaf
1879 Apuntes para la historia de la caricatura
och 1882 sin första, mycket omdebatterade roman
Lazaro, historien om en präst, som fångats
af moderna idéer. P. har rönt inflytande af
Zola. Han är utpräglad realist, en utmärkt
berättare, klar och objektiv i sin framställning,
bekämpar med kraft och entusiasm hyckleri, egoism
och konventionalism och skildrar med förkärlek
kvinnans kamp för kärlekslycka. Fulländadt
genomförda kvinnokaraktärer har han gett
i Juanita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
