Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Picrasma, bot. - Picris, bot. - Pict. - Pictet, schweiziska vetenskapsmän - Pictet. 1. Marc Auguste P. - Pictet. 2. Charles P. de Rochemont - Pictet. 3. François Jules P. de Rochemont - Pictet. 4. Adolphe P. - Pictet. 5. Raoul P. - Pictets försök - Pictets vätska - Pictor, astron. Se Målaren, sp. 186 - Pictor, Quintus Fabius. Se Fabius 5 - Pictou - Pictus. Se Pict - Picumnus. Se Pilumnus - Picunche. Se Huilliche - Picus - Picus, zool. Se Hackspettsläktet - Pidal. 1. José Pedro P. - Pidal. 2. Luis P. y Mon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små, gulgröna, polygamiska, frukten är
stenfrukt. Alla arternas bark och ved ha
mycket bitter smak. Se vidare Kvassia
(eng. bitterwood). G. L-m.
Picris L., bot., örtsläkte af fam. Compositæ,
afd. Ligulifloræ, med 40 arter i Europa och
Medelhafsområdet, skildt från Leontodon genom
bladig stjälk och oftast lätt affallande
pappus. I södra Sverige växer sällsynt på
torra ställen P. hieracioides, som är en
sträfhårig, högväxt ört med lansettlika blad
och gulblommiga korgar i kvastlik ställning.
G. L~m.
Pict., i konstkataloger ofta använd förk. af
lat. pictus, målad, ritad.
Pictet [-tä], schweiziska vetenskapsmän,
tillhörande en släkt i Geneve. - 1. Marc Auguste
P., fysiker, f. 1752, d. 1825, deltog i Saussures
forskningar i Alperna samt blef efter denne 1786
professor och senare president vid akademien i
Geneve. Under Napoleon blef han medlem af franska
tribunatet och en af de 15 generalinspektörerna
öfver den offentliga undervisningen. Tills, med
sin broder Charles (se P. 2) och F. G. Maurice
utgaf han från 1796 "Bibliothëque britannique",
en tidskrift, hvars uppgift var att följa med
det vetenskapliga lifvet i England och som
1816 fick mera omfattande karaktär samt namnet
"Bibliothëque universelle". - 2. Charles P. de
Rochemont, så kallad på grund af sitt
gifte, den föregåendes broder, agronom och
politiker, f. 1755, d. 1824, förde sin hembygds
talan hos de förenade makterna under och efter
det sista koalitionskriget mot Napoleon. -
3. Francois Jules P. de la Rive, professor i
zoologi, f. 1809, d. 1872, utgaf bl. a. Traité
élémentaire de paléontologie (4 bd, 1844-46;
2:a uppl. 1853-55). Jfr Soret, "Francois
Jules P." (1872). - 4. Adolphe P.,
artilleriofficer och språkforskare, f. 1799,
d. 1875, utgaf bl. a. De Vaffinité des langues
celtiques avec le sanscrit (1837, prisbelönt af
Franska akad.) och Les origines indoeuropéennes
(1859-63). - 5. Raoul P., fysiker, f. 1846,
är känd genom sin viktiga upptäckt (1877) af
möjligheten att kondensera syre, väte och kväfve
(jfr Pictets försök). P. har äfven uppfunnit en
kylmaskin och studerat olika kroppars egenskaper
vid låga temperaturer (jfr Pictets vätska). För
att tillgodogöra sig de härunder vunna resultaten
flyttade P. 1886 till Berlin, där han stiftat
ett bolag för kemisk fabrikation.
Pictets försök [piktäs], fys. Efter Faradays
klassiska experiment återstodo några få gaser,
bland dem syre, väte och kväfve, som länge
trotsade alla försök till kondensering
och därför betecknades som permanenta
1. inkoercibla. Sedan Andrews 1869 genom
sina undersökningar öfver kolsyra uppvisat,
att för kondensationens möjlighet fordras,
att temperaturen ej öfverstiger ett visst
maximivärde (se Kritisk temperatur), var orsaken
till svårigheterna klar och därmed den rätta
vägen angifven. 1877 lyckades Raoul Pictet
(se d. o., och samtidigt äfven fransmannen
Cailletet, se d. o.) att erhålla syre i
flytande form. Anordningen af Pictets försök var
i hufvudsak följande. Syret, som utvecklades på
vanligt sätt genom upphettning af kaliumklorat,
komprimerade härvid sig själft i ett rör,
som stod i förbindelse med utvecklingskärlet,
till ett tryck af 470 atmosfärer. Röret var
omgifvet af flytande kolsyra, som hölls i stark
afdunstning genom en sugpump. Härigenom erhölls
en temperatur af -130° C. Genom att öppna en
kran kunde den kondenserade gasen släppas ut och
visade sig som en hvit vätskestråle. - Pictet
ansåg sig äfven ha lyckats förtäta väte med en
liknande metod. Då kritiska temperaturen för
vätgasen är -241°, skedde kondenseringen först
under utströmningen vid den starka afkylning,
som åtföljer den plötsliga utvidgningen. Flera
skäl tala emellertid för att något misstag å
Pictets sida härvid föreligger. Så uppger Pictet
t. ex., att det flytande vätet var stålblått,
under det att det senare befunnits vara färglöst.
L. B. B.
Pictets vätska [piktäs], fys., en flytande
blandning af 64 viktsdelar svafveldioxid med
44 viktsdelar kolsyra, hvilken användes som
kylmedel af Pictet (se d. o. 5) vid en del af
hans försök med gasers kondensation.
Pictor, astron. Se Målaren, sp. 186.
Pictor, Quintus Fabius. Se Fabius 5.
Pictou [pi’kto], stad i Nova Scotia, Canada, vid
Northumberlandsundet. 3,235 inv. (1901). Utmärkt
hamn, hvarifrån utskeppas kol från närbelägna
kolgrufvor. P:s academy, stiftad 1818,
har spelat en viktig roll i provinsens
äldre undervisningsväsen och har ännu stort
anseende. J. F. N.
Pictus, lat. Se Pict.
Picumnus. Se Pilumnus.
Picunche. Se Huilliche
Picus, latinsk jordbruks- och
skogsgudomlighet. Sagorna uppge honom som son
till Saturnus och fader till Faunus samt göra
honom till konung i Latium. Af Circe skall
han ha förvandlats till en hackspett (Picus
martius). Han framställdes som augur och äfven
som en ung man med en hackspett på hufvudet.
R. Tdh.
Picus, zool. Se Hackspettsläktet.
Pidal. 1. José Pedro P., markis, spansk
författare och politiker, f. 1800 i Villaviciosa,
Asturien, d. 1865 i Madrid, deltog verksamt i
det politiska lifvet som deputerad, senator,
inrikesminister, statsminister och ambassadör
i Rom. De maktpåliggande värf, som pålades P.,
hindrade honom icke att utöfva en omfattande
skriftställarverksamhet såväl inom juridik
och historia som litteratur. P. utgaf Alegación
historico-juridica, Historia de las alteraciones
de Aragón, Ocios de mi juventud, epigram och
romanser, dikterna A la libertad de España,
A Fabio, A Don Alejandro Mon (1822), A la
armonia, A la luna (1836), Poemas de Santa
Maria Egipciaca, Estudios sobre las unidades
dramaticas, Crónica y Romancero del Cid, Tomé
de Burguillos y Lópe de Vega, son una y misma
persona?, Discurso sobre la poesia castellana
en los siglos XIV y XV, en lärd afhandling, som
föregår texten till den af P. utgifna upplagan af
Cancionero de Baena, m. m. P. tog 1843 inträde
i Spanska akad. och finnes äfven intagen i dess
"Catálogo de autoridades de la lengua". Se
Menéndez y Pelayos "Estudios literarios" och
Rivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles",
bd 57.
2. Luis P. y Mon, markis, den föregåendes son,
spansk politiker och författare, f. 1842 i
Madrid, deputerad, senator på lifstid, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
