Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piggetforsen - Piggfisk, Klotfisk, zool. - Piggfrö, bot. Se Lappula - Pigghaj, Hå, zool. - Piggsvinen, zool. - Piggsvinsläktet, zool. Se Hystrix - Piggvar, zool. Se Varsläktet - Piglhein, Bruno - Pigment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Piggfisk-Pigment
858
m. och utvecklar med en medelvattenmängd af
omkr. 31 kbm. i sek. omkr. 430 hkr. Högra
stranden tillhör kronoparken Oisberget.
Piggfisk, Klotfisk, Diodon, zool., ett
fisksläkte, tillhörande ordningen Plectognathi
och fam. Diodontidæ. Käkarna ha ingen midtsutur;
hvardera
Diodon.
käken bildar en enda, odelad
tandskifva. Hithörande fiskar ha starkt
utvecklade taggar på huden, hvilka hos
en del arter kunna resas upp och fällas
ner. Dessa fiskar kunna äfven genom att
suga in luft blåsa upp sig till klotform
och spärra därvid ut taggarna åt alla håll
till skydd mot sina fiender. Den största och
mest bekanta är Diodon hystrix L., som blir
50-60 cm. lång. De tillhöra de tropiska
delarna af Atlanten och Stilla hafvet.
R-L-*
Piggfrö, bot. Se Lappula.
Pigghaj, Hå, Acanlhias vulgaris, zool., en af de
mindre hajarterna, tillhör fam. Spinacidæ. Jämte
en annan art, A. BlainvüUi, bildar den ett
särskildt släkte, som skiljer sig från öfriga
till vår fauna hörande släkten af familjen
därigenom, att tänderna äro i båda käkarna
lika, med spetsarna vända långt åt sidan, och
näsöppningarna belägna ungefär midt emellan
nosspetsen och munnen samt att framom hvardera
ryggfenan finnes en tagg. Arterna af släktet
förekomma inom de tempererade zonerna på båda
halfkloten, men saknas i de tropiska hafven.
Piggliaj 1. Hå (Acanthias vulgaris}.
Den hos oss förekommande arten (se fig.), som
når en längd af omkr. l m., är den allmännaste
af alla våra hajarter och förekommer från
södra Östersjön, dit den någon gång ingår,
längs hela Skandinaviens kust ända upp till
Finnmarken. Norr ut är den mera sällsynt,
men för öfrigt förekommer den rätt talrikt och
fiskas dels med hackor, dels med särskilda garn,
"hågarn", och fås dessutom tillfälligtvis i andra
fiskegarn. Den är den enda hajart, som ätes hos
oss, och skall synnerligast fordom ha varit högt
skattad af västkustborna. I slutet af 1500-talet
var den föremål för ett ganska rikt fiske i Bohus
län, hvarifrån hela skutlaster infördes till
Göteborg (dåv. Nya Lödöse). Sedermera upphörde
detta fiske att vara så gifvande. Pigghajen
förekommer ofta samlad i stora stim och lär
stundom kunna fångas i tusental på en gång.
&. L.*
Piggsvinen, Hystricidæ, zool., bilda en
familj bland gnagarna inom däggdjurens klass.
De ha en
starkt utbildad okbåge och mycket stora
foramina infraorbitalia. Nyckelbenen kunna
vara ofullständiga. Yad- och skenbenen
äro skilda. Kindtänderna äro fyra i hvarje
käkhalfva; ursprungligen knöliga, ha de hos de
olika släktena komplicerats genom utbildning
af emaljveck. Denna familj sam-mansättes
af två äfven geografiskt skilda grupper,
nämligen Hystricinæ eller Gamla världens
och Erethizontinæ, Nya världens piggsvin. De
förra äro kraftigt byggda, på marken lefvande
och gräfvande djurformer, som utmärkas af sin
ståtliga taggbeklädnad. Skallens ansiktsdel är
förstorad genom uppträdandet af pneumatiska
rum; nyckelben ofullständiga; kindtändernas
rötter ofullständiga; fotsulan naken; tumme
förkrympt. Det mest kända släktet bland
Hystricinæ är piggsvinssläktet, Hystrix (se
d. o. med fig.), omfattande omkr. 13 arter,
som äro hemma i de palearktiska, orientaliska
och etiopiska regionerna. - Ett annat’släkte,
Ather-ura, kvastpiggsvinen, är mindre ensidigt
utformadt, det har längre svans och svagare
utbildad taggbeklädnad; svansen är täckt med
fjäll och bär i spetsen en pensel, bestående af
pergamentlik-nande hornbildningar. Hithörande få
arter bebo Afrika och östra Asien. Representanter
för båda dessa släkten lefva ofta i Europas
zoologiska trädgårdar.
Nya världens piggsvin, Erethizontinæ, äro
klättrare, med vanligen längre svans, hårbeklädd
fotsula, skarpa klor och fullständiga nyckelben;
kindtändernas rötter fullständiga. Det genetiska
sambandet mellan Gamla och Nya världens piggsvin
kan ej anses vara bevisadt. Rörande hithörande
släkten se Qercolabes och Erethizon (med fig.).
L-e.
Piggsvinssläktet, zool. Se Hystrix.
Piggvar, zool. Se Varsläktet.
Piglhein [-hajn], Bruno, tysk målare, f. 1848
i Hamburg, d. 1894, studerade först skulptur
i Hamburg och Dresden, sedan måleri i Weimar
och i München för W. Diez, förblef bosatt i
München sedan 1870, utförde till en början
dekorativa målningar och mytologiska motiv,
påverkad af Makart och Böcklin, slog igenom med
den bredt och kraftfullt hållna Moritur in Deo
(den korsfäste jämte en flygande ängel, 1879,
Nationalgalleriet i Berlin). P. blef under
de följande åren en af representanterna inom
Münchenkonsten för den eleganta sällskapsgenren:
Dora, Pierrette, Dansös, barnbilder i olja eller
pastell (Douze pastels utkommo 1884). Han reste
1885 till Palestina och utförde följande år
(med flera medarbetare) den ståtligt uppfattade
och stämningsstarka panoramamålningen Golgata
(målningen brann upp 1892). Sedan följde
flera dekorativa arbeten samt de betydande
målningarna Jesu grafläggning och Den blinda
(österländsk flicka går fram öfver ett fält,
där röda vallmoblommor växa, 1890, liksom den
föregående i nya pinakote-ket i München) samt
Svärdsdanserskan (1891). P :s konst visar frodig
och liffull fantasi, mycken im-provisatorisk och
koloristisk skicklighet samt bred och energisk
behandling. G-g N.
Pigme’nt (af lat. pi’ngere, färga). 1. Med.,
ämnen, som ge ett föremål färg (se d. o.),
mera speciellt egenfärgade substanser,
som fysiologiskt eller patologiskt uppträda
inom de lefvande organismerna, särskildt i
djurvärlden. Detta pigment kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
