Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pigment - Pigmentbakterier, bot. Se Kromogen - Pigmentera - Pigmentfläck, med. Se Kloasma - Pigmentförfarandet, fot. Se Pigmenttryck - Pigmentkorn, bot. - Pigmenttryck (Koltryck), fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Pigmentbakterier-Pigmenttryck
860
förefinnas inom skilda väfnader: i bindväf, i
epitel, i ganglieceller, i glatta muskelceller,
i hjärtmuskelceller. Det har gestalten af små
korn eller korta stafvar och företer till sin
färg alltid någon afart af brunt, än mycket
ljus, än mera gul, än mörkare till nästan svart,
än slutligen mera skiftande i rödt. Isolerade i
vatten, visa kornen liflig molekylar-rörelse. Det
i bindväfven förekommande pigmentet utfyller
ofta fullständigt hela cellkroppen (utom kärnan)
tillhörande ej sällan synnerligen vidt utbredda,
greniga bindväfsceller (färgbärare - kro-
Kromatofor (i stark förstoring).
matofor er j se fig.). Dessa cellers ofta
betydande greniga utskott kunna under
inflytande af nervret-ningar indragas,
hvarigenom t. ex. i huden färgväxlingar kunna
uppstå. Pigmentutbildningen i bindväfnad kan för
öfrigt på ett regelbundet sätt växla (många djurs
praktklädnad vid brunsttiden). I människokroppen
är kromatoforers förekomst jämförelsevis
obetydlig. I första hand är att nämna ögats
åderhinna, hörsellabyrintens bindväfsdelar,
hjärnans mjuka hinna. I den yttre huden äro
de hos de hvita människoraserna sparsamma,
däremot hos de färgade raserna samt i de bruna
födelsemärkena (nævi) talrika. I patologiska
fall kunna de väsentligt förökas. Pigmentering
i epitel är vidt utbredd. Hudens färgning hos de
färgade människoraserna är betingad af starkare
pigmentering af öfverhuden (epidermis). De
från den sistnämnda härstammande håren äro
mer eller mindre rikligt pigmenterade. Som
ålderdomsförändringar framträda pigmenteringar
i lefvern, inom könsorganens område, i
ganglieceller, i hjärtköttet. Å andra sidan
afpigmenteras håren vid tilltagande ålder
(jfr Hud, sp. 1198). - Pigmentets ursprung
är af mångfaldig art. Ofta kan det härledas
ur blodfärgämnet (hemoglobin) - mel a n in er
(se d. o.); i några fall synes det utveckla sig
ur cellens protoplasma eller cellens kärna;
i andra fall visar det frändskap med fett -
lipokromer 1. luteiner (se d. o.).
2. Patol. Uppträdande af pigment som sjuklig
företeelse består i aflagring af färgade
substanser i kroppens väfnader, dels i celler,
dels utanför dem. Pigmentet kan därvid bildas i
kroppen själf eller utifrån införas i den. Det
vanligaste utifrån i kroppen införda pigmentet
utgöres af kolpartiklar, som i form af sot och
damm inandas och sedermera aflagras i första hand
i lungorna. Denna pigment-aflagring drabbar alla
individer, om ock i olika grad, alltefter yrke
och lefnadsförhållanden. Af i kroppen själf
bildade pigment äro de pigmentsubstanser,
som härstamma från blodfärgämnet eller från
gallfärgämnen viktigast. Pigmentbildning af
blodfärgämnet eger rum oftast utanför blodkärlen,
såsom vid större eller mindre blödningar i
kroppens väfnader, men kan äfven försiggå
inom blodkärlen vid undergång af röda
blodkroppar redan i det cirkulerande
blodet själft. Blodfärgämnespigmentet kan
uppträda antingen i form af kristalliniska
bildningar (hematoidin) eller som amorfa korn
(hemo-siderin); det förra är järnfritt,
det senare järnhal-tigt. Pigment af
gallfärgämnesursprung uppträder vanligast,
när hinder för den bildade gallans afflöde
från lefvern och gallvägarna föreligger (se
Gulsot). Ett annat slag af sådana pigment,
som bildas inuti kroppen, är det redan
under fysiologiska förhållanden förekommande
pigmentet i nervceller, körtelorganceller samt
muskelceller, i senare fallet framför allt i
hjärtat. Detta pigment förökas med tilltagande
ålder samt vid sjukliga processer, som leda
till allmän väfnadsatrofi (såsom kräfta och
kronisk tuberkulos). Ännu en form af patologiskt
pigment är den färgade substans, som bildas
af cellerna i vissa svulster (melanosarkom),
hvarvid pigmentbildningen är att uppfatta som
en alldeles säregen, specifik cellverksamhet,
som har sin motsvarighet i den fysiologiska
pigmenteringen af huden m. fl. organ. Utom dessa
nu nämnda former af patologisk pigmentering
finnas äfven andra mera sällsynta sådana.
1. E. Ugn. 2. G.H.
Pigmentbakterier, bot. Se Kromogen.
Pigmentera (jfr Pigment), färga.
Pigmentf [ack, med. Se K l o a s m a.
Pigmentförfarandet, fot. Se Pigmenttryck.
Pigmentkorn, bot., detsamma som kromoplaster
(se Cell, sp. 1390 och 1391).
Pigmenttryck (K o 11 r y c k), fot., ett af
fransmannen A. L. Poitevin 1855 uppfunnet,
af engelsmannen J. W. Swan 1864 utarbetadt
fotografiskt kopieringsförfarande, som är
grundadt på egenskapen hos kromgelatin att
vid belysning förlora sin förra löslighet i
varmt vatten. Vid närvaro af gelatin eller
annat organiskt ämne sönderdelas nämligen
det i kromgelatin ingående bikroinatet
genom ljusets inverkan, så att kromsyrad
kromoxid bildas, hvilket ämne verkar
garfvande på gelatinet. Pigmentpapperet
utgöres af ett med en blandning af gelatin
och ett i vatten olösligt färgämne (pigment)
öfverdraget papper. Detta göres ljuskänsligt
(sensibiliseras) genom att indränkas med
kalium- eller ammoniumbikromatlösning, hvarvid
kromgelatin bildas. Elter torkning belyses
(kopieras) papperet under ett negativ. Till
följd af papperets färghalt kan man ej
se någon bild, hvarför kopieringsgraden
bestämmes med tillhjälp af fotometer
(se d. o., sp. 1012). Efter kopieringen
uppmjukas pigmentpapperet i vatten och lägges
i kontakt med ett likaledes uppmjukadt, med
ett garf-vadt gelantinskikt öfverdraget papper
(s. k. en-kelöfverföringspapper), hvarefter
de båda sammanpressade bladen läggas i varmt
vatten, hvarvid det ursprungliga papperet
kan aflägsnas. Bildhinnan har då öfvergått
till öfverföringspapperet. Behandlingen med
varmt vatten ("framkallning") fortsattes,
tills all löslig gelatin är bortsköljd och en i
dagrarna ren positiv bild erhålles (s. k. enkel
öfverföring). öfverföringen är nödvändig,
emedan bilddetaljerna hufvudsakligen ligga på
pigmentpapperets yta och därför vid direkt
behandling med varmt vatten skulle sköljas
bort med det underliggande lösliga gelatinet. -
Med enkelöfverförings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
