Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pilgrim fathers - Pilgrimsfalken, zool. Se Falksläktet - Pilgrimsmissionen. Se Krapf, J. L. - Pilgrimsmusslan, zool. Se Kammusslan - Pilgrim's progress. Se Bunyan - Pilgrimstad - Pilgäddor, zool. - Pilhamn - Pilhvitgumpen, zool. - Pilhöjd. Se Hvalf, byggnk., sp. 1389 - Pilibhit - Pilica - Pilidium, zool. - Pilimiktion - Pilit, miner. - Pilk. Se Fiskeredskap, sp. 449 - Pilkalambinoppi (Blecktjärnsklinten) - Pilkoger. Se Koger - Pillau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pilgrim fathers [pi’lgrim fā’thəṡ], eng.,
"pilgrimsfäderna". Se Mayflower och Puritaner.
Pilgrimsfalken, zool. Se Falksläktet.
Pilgrimsmissionen. Se Krapf, J. L.
Pilgrimsmusslan, zool. Se Kammusslan.
Pilgrim’s progress [pi’lgrims prå’gris]. Se
Bunyan.
Pilgrimstad, station på järnvägen
Bräcke–Östersund–Storlien, 33 km. s. om
Östersund, inom Refsunds socken, Jämtlands
län, vid Anvikssjöns norra ände, med
gästgifvargård. Där var förr offerkälla och
hviloplats för de pilgrimer, som öfver Jämtland
drogo till S:t Olofs kyrka i Trondhjem. Källan
berättas haft helande kraft, så att krymplingar,
som kommit dit, fått kvarlämna sina kryckor.
Pilgäddor, Sphyræna Art., zool., ett till de
taggfeniga fiskarnas ordning hörande släkte
bland benfiskarna, utgörande en egen familj,
Sphyrænidæ. Hithörande arter äro i allmänhet
ganska storväxta, af långsträckt, nästan
cylindrisk kroppsform, med stort gap och kraftigt
utvecklade tänder. Sjutton arter finnas i de
tropiska och subtropiska hafven. Pilgäddan,
S. vulgaris Guv., från Medelhafvet, var väl känd
af de gamle och fick namnet pilgädda till följd
af den utomordentliga snabbhet, med hvilken
den skjuter rakt fram genom vattnet. Längden
omkr. 1 m. I västra Indien lefver en betydligt
större art, barracudan, S. picuda Bl., som uppges
bli 2–3 m. lång och till följd af sin styrka
och rofgirighet af badande personer fruktas
lika mycket som hajarna, ja ännu mer, emedan
den ej liksom dessa låter bortskrämma sig af
buller. Pilgäddornas kött är groft, men ätes
dock, ehuru det stundom visat sig vara giftigt.
R. L.*
Pilhamn kallas ibland socknen Ingarö (se
d. o.).
Pilhvitgumpen, Leucoma (Stilpnotia]
salicis, zool., en till familjen Liparidæ
(se d. o.) hörande spinnarfjäril af 44-55
mm. vingbredd, si-
denglänsande hvit med svartringlade ben. Larven
är svart, med rödgula vårtor samt en rad af
stora hvitaktiga fläckar längs ryggen. Den
lefver på pilarter samt på asp. Denna art är ej
sällsynt öfver större delen af landet. Flygtid
juli-aug. G- A-z.
Pilhöjd. Se Hvalf, bygnk., sp. 1389.
Pilibhit [pilībī’t]. 1. Distrikt i divisionen
Rohilkhand, United provinces Agra and
Oudh. 3,497 kvkm. 487,617 inv. (1911). Det är
ett slättland, hvars östra del är skogbevuxen,
mager och osund, västra delen mera bördig. –
2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid linjen
Lucknow–Bareilly af Oudh–Rohilkhand-banan. 31,554
inv. (1911). Ståtlig moské från senare hälften
af 1700-talet. Stort sockerraffinaderi.
Pilica [-li’tsa], stad i rysk-polska guv. Kielce,
vid floden P. (biflod till Weichsel), hvilken
bildar gräns mellan guv. Kielce och Radom på
högra samt
Piotrków och Warschau på vänstra
sidan. 3,975 inv. (1897).
(J. F. N.)
Pilidium, zool., är benämningen på en
egendomligt byggd larvform, som förekommer hos
ett stort antal i hafvet lefvande Nemertini
(se d. o.). P. är uppbyggdt hufvudsakligen af
geléväfnad och har en form, som man jämfört
med skepparnas
"sydväst" (se fig.): vid randen af den
hattformiga kroppen äro fästa två munflikar;
randen af dessa flikar och af den öfriga kroppen
är utrustad med cilieepitel. På hattens spets
finnes en epitelför-tjockning, som sannolikt
fungerar som nervöst centralorgan och uppbär ett
cilieknippe; tarmkanalen, som är sluten i bakre
ändan, mynnar ut mellan munloberna. Endast denna
tarmkanal tyckes vid metamorfosen öfvertagas af
den färdiga masken; hela (eller större delen af)
den öfriga larvkroppen är dömd till undergång.
L-e.
Pilimiktiön (af lat. pi’lus, hår, och mi’ngere,
pinka), närvaro i urinen af hår, som, där
det icke utifrån införts i urinblåsan,
sannolikt härstammar från dermoidcysta,
som perforerat in till urinblåsan.
G. H.
Pilit Becke, miner., en grönaktig, filtigt
tradig, strålstensartad hornbländevarietet,
bildad genom omvandling af olivin
i vissa minetter och kersan-titer.
A. Hng.
Pilk. Se Fiskredskap, sp. 449.
Pilkalambinoppi (Blecktjärnsklinten), högsta
punkten (644 m.) inom Orsa finnmark, Gäfleborgs
län. Från toppen, där Orsa kommun uppfört ett
vakttorn till tryggande mot skogseldar inom sin
besparingsskog samt bostad för vaktposten, som
där är stationerad under sommarmånaderna, har
man präktig utsikt åt alla håll, ett storartadt
vildmarkspanorama.
Pilkoger. Se Koger.
Pillau, hamnstad i preussiska
reg.-omr. Königsberg (Ostpreussen), ligger
mellan Östersjön och Frisches haff på södra
ändan af en af flygsand bildad landtunga vid
inloppet till haffet (Pillauer tief), som
behärskas af en fästning och starka kustfort
jämte sjöminor. 7,079 inv. (1910). Staden står
genom järnväg i förbindelse med Königsberg och
är Königsbergs, Elbings och Braunsbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
