Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 893-894 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pinatypi, fot. - Pina y Dominguez, Mariano - Pincé, mus. - Pincené - Pincering, trädg. - Pincett, Fjädertång - Pinchbeck. Se Pinsback - Pinches, Theophilus Goldridge - Pincius mons - Pinczow - Pindar, Peter. Se Wolcot - Pindarer l. Pindaris - Pindaris - Pindarisk - Pindaros

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

893

Pina y Dominguez-Pindaros

894

tryck), fot., ett af E. König 1905 uppfunnet
fotografiskt kopieringsförfarande. En
med gelatinhinna öfverdragen glasplåt
känsliggöres genom badning i bikromatlösning
(hvarvid ljuskänslig kromatgelatin bildas)
och belyses efter torkning under ett
diapositiv. Därvid garfvas gelatinskiktet
i den mån dia-positivet genomsläpper ljus
(jfr Kromgelatin). Det öfverflödiga bikromatet
aflägsnas genom skölj-ning i vatten, och plåten
lägges sedan i en färglösning. Gelatinhinnan
uppsuger därvid färglösningen, i den mån
gelatinet icke är garfvadt, alltså mest på
de icke garfvade, minst eller alls icke på
de garfvade ställena. Lägges plåten sedan
i kontakt med ett gelatineradt papper,
afges färgen delvis åt detta och en positiv
kopia erhålles. Pi-natypien lämpar sig för
framställning af fotografier i naturliga färger
enligt trefärgsmetoden. Jfr F o-t o g r a f i,
sp. 1001 ff. J-
Htzg.

Pi’na y Dominguez [i dåmi^geth], Mariano,
spansk dramatisk författare, f. 1840 i Granada,
nödgades af fattigdom of ver ge studiebanan
och begaf sig till Madrid för att med pennan
förtjäna sitt bröd. Han debuterade där 1869
med El viejo Telé-maco, som följdes af ett
hundratal teaterstycken, bland hvilka må nämnas
El violinista och Sensitiva (1870), Fausto,
El forastero och Dar en blanco (1874), Los
dominos Uancos (1876), El c’hiquitin de la casa
(1877), El panuelo de las hierbas (1879), Las
dos princesas, Y a somos tres (1880), La ducha
(1882), La diva (1885), El husar (1893), Servicio
obligatorio (1894) m. fl. P. har skrifvit äfven
poesi och romaner, Aventuras de un joven timida,
Percances de tres amigos (1876), El hombre de las
tres pelucas och Un seductor de criadas (1877).
Acl.H-n.

Pincé [päse’], fr., mus., detsamma som
mordent (se d. o.); äfven = pizzicato på
stråkinstrument. – Instruments à cordes pincées,
knäppinstrument (luta, gitarr, cittra, harpa
o. s. v.).

Pincené [päŋsnē; af fr. pincenez,
"näsklämmare"], ett slags glasögon (se d. o.)

Pincering (af fr. pincer, knipa, nypa), trädg.,
afknipning af skott, särskildt på fruktträd, som
uppdragits som spaljé- eller formträd. Pincering
består däri, att spetsen afnypes på kraftigare
sidoskott, som nått en längd af 12–15 cm. Den
första pinceringen af fruktträden utföres
i början af juni, men allteftersom nya skott
framskjuta, återupprepas samma behandling flera
eller färre gånger under sommarens lopp. Genom
pincering hämmas skottets växtkraft, medan
knopparna på dess nedre del bli bättre utvecklade
och lättare ge upphof till fruktsporrar. Hela
trädets växtlighet kan genom sträng pincering
stäfjas, samtidigt med det att bördigheten
främjas.
C. G. D.

Pincett [päŋse’tt; af fr. pincer, knipa,
nypa], Fjädertång, ett tångliknande
metallinstrument,

Pincett för anatomi.

af hvilket kirurger och anatomer betjäna sig
för att fatta och upplyfta väfnader. Pincetter
nyttjas äfven vid botaniska undersökningar,
af urmakare o. s. v.

Pinchbeck [pi’njbek], eng. Se P i n s b a c k.

Pinches [pi’njis], Theophilus Goldridge,
engelsk assyriolog, f. 1856 i London, var 1878-
1900 assistent vid assyriologiska afdelningen
i British museum och är numera föreläsare
i assyriologi vid University college i
London samt vid Institute of archæology i
Liverpool. Skrifter: Cuneiform in-scriptions
of Western Asta, bd IV (2:a uppl.) och V
(under sir Rawlinson), Cuneiform texts from
British museum, bd II, IV, VI och VII, Recent
discoveries in the realm of assyriology (1893),
The religion of Babylonia and Assyria (1906), The
old testament in the light of historical records
and legends of Assyria and Babylonia (1908),
The Amherst tablets (I, 1908), Cappadocian
tablets from Liverpool museum of archæology
(1909), Outline of assyrian grammar (1910)
samt många afhandlingar i facktidskrifter.
D- M.

Pincius mons, den nordligaste af de sju kullarna
i det gamla Rom (nu Monte Pincio).

Pińcźow (ry. Pintsjov), kretsstad i rysk-polska
guv. Kielce, vid Weichsels biflod Nida. 9,861
inv. (1900), mest judar. Progymnasium. I närheten
kalk- och sandstensbrott. 1702 besegrade
här svenskarna polsk-sachsiska trupper.
J. F. N.

Pindar [pi’ndə], Peter. Se Wolcot.

Pindarer l. Pindaris (maratt. pendhari)
kallades från senare hälften af 1700-talet
i Indien de röfvarband, som plägade åtfölja
maratterna på deras härnadståg och i samband
därmed äfven härja och plundra för egen
räkning. Efter andra marattkrigets slut 1804
organiserade pindarerna sin plundringsverksamhet
själfständigt från Malwa och vid nedre Narbada,
hvarifrån de under beskyddande uppmuntran från
maratthöfdingarna i stora hopar brandskattade
vidsträckta områden i mellersta Indien, mest på
brittiskt område. Bl. a. plundrade de 1808–09
Gujarat. Generalguvernören lord Hastings vidtog
1817 ett formligt fälttåg mot dem, och inom kort
voro de upplösta och mellersta Indien befriadt
från den olidliga landsplåga deras plundringståg
de närmast föregående åren utgjort. Jfr Ross,
"The marquess of Hastings" (i serien "Rulers of
India", 1893).
V. S-g.

Pindaris, det angloindiska namnet på
pindarer (se d. o.).

Pindarisk, som är i skalden Pindaros’ anda
och stil.

Pindaros (grek. Tlivdago?, lat. Pi’ndarus),
det forna Greklands störste lyriske skald på
den s. k. doriska eller korlyrikens område
(se Grekiska litteraturen, sp. 205), föddes
omkr. 522 f. Kr. i Kynoskefalai invid Tebe i
Beotien, d. sannolikt 442 f. Kr. Han härstammade
från Aigidernas släkt och tillhörde en familj,
inom hvilken den med religionsväsendet och de
offentliga festerna förbundna musiken var en
ärftlig konst. I musik och den därmed oupplösligt
förenade skaldekonsten åtnjöt han i sin ungdom
undervisning af Lasos m. fl. framstående
lärare samt utbildade sig genom umgänge och
sångartäflan med de beotiska skaldinnorna
Myrtis och Korinna. Hans lefnad förflöt dels i
fädernestaden Tebe, dels under resor till skilda
delar af den grekiska världen, där han var en
eftersökt och firad gäst såväl vid furste-hofven
(bl. a. hos konung Hieron i Syrakusa) som ’
hos de fria staternas medborgare. Särskildt synes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>