Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Pingvinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fåglar som Colymbiformes (doppingar och lommar)
å ena samt Procellariiformes (stormfåglar)
å andra sidan. Vingarna äro ombildade till
årliknande simredskap: de äro plattade,
sakna tumme och vingpennor, äro beklädda med
små, styfva, fjälliknande fjädrar samt rörliga
blott i axelleden. I motsats till förhållandet
hos det stora flertalet andra fåglar äro
konturfjädrarna likformigt fördelade öfver hela
kroppsytan. Kroppsformen är nästan kägelformig,
med bålen afsmalnande framåt. Hufvudet är
litet, näbben rak och hoptryckt från sidorna;
öfvernäbbens hornslida består af flera skilda
delar.
 |
Fig. 1. Pingvinhona matande sin unge. (Efter
fotografi från svenska sydpolarexpeditionen
1901–03.) |
Stjärten är kort. Benen äro fästa långt tillbaka;
alla fyra tårna äro riktade framåt, den andra,
tredje och fjärde förenade medelst simhud. De
tre mellanfotsbenen äro till skillnad från
andra fåglars ej fullständigt sammanväxta och
ligga i samma plan; härigenom uppkommer en
synnerligen bred fotyta, på hvilken fågeln i
hvilande ställning stöder sig. Hithörande fåglar
bebo den antarktiska kontinentens och den södra
tempererade zonens kuster, t. ex. Kap Hoorn,
Falklandsöarna, Goda-Hoppsudden, Australiens
sydkust och Nya Zeeland; blott en art lefver
inom tropikerna, nämligen på Galápagosöarna. På
land vistas de blott under fortplantningstiden;
de gå i upprät ställning med korta otympliga
steg och långsamt, oupphörligt vridande kroppen
åt ömse sidor. I vatten röra de sig däremot
med stor skicklighet, begagnande, som nämndt,
de främre extremiteterna som åror; de ligga
mycket djupt i vattnet och dyka med utmärkt
färdighet. Deras föda utgöres af kräftdjur,
blötdjur, fiskar och några vegetabiliska
substanser. De lägga sina ägg stundom i af dem
själfva gräfda djupa hålor på ett underlag af
gräs och blad; andra arter använda som bon grunda
fördjupningar i marken. Äfven hannarna deltaga
i äggens rufning. Vid kläckningen äro ungarna
beklädda med en ullig, grå dräkt. Pingvinerna
ha få fiender; den svåraste är
människan, som förföljer dem för deras kött, fett
och skinn. – Bland hithörande släkten och arter
må anföras följande. Kungspingvinsläktet,
Aptenodytes, med lång, smal, i spetsen något
nedböjd näbb. Kungspingvinen, A. Forsteri
(fig. 2), är den största af alla nu lefvande
arter och uppnår en storlek af öfver 1 m.;
är ofvan skiffergrå, undertill hvit; ansiktet
och strupen äro svarta, öfverkäken svartbrun,
underkäken rödaktig; honan
|
Fig. 2. Kungspingvin, Aptenodytes
Forsteri. (Efter fotografi från svenska
sydpolarexpeditionen 1901–03.) |
skiljer sig från hannen endast genom ringare
storlek. Denna och närbesläktade arters
utbredningsområde sträcker sig öfver alla delar
af den antarktiska regionens haf ända till
Kerguelen och Stewartön. – Språngdykarsläktet,
Eudyptes, med arten E. chrysocome, skiljes från
den föregående genom kortare, tjockare näbb och
mycket ringare storlek (kroppslängd omkr. 50
cm.). Hufvudet och öfre kroppsdelarna äro svarta,
undre delarna hvita, rödbrun näbb; små blekgula
fjäderbuskar på hufvudet. Den är anträffad på
skilda ställen af Stilla hafvets sydligare delar,
vid Patagoniens och Eldslandets kuster o. s. v. –
Fettgässen, Spheniscus, kort, tjock näbb, hvars
öfverkäk är starkt nedböjd i spetsen och fårad
vid roten. – Glasögonpingvinen, S. demersus, är
ofvan och på bröstet blåsvart, undertill hvit med
mörkt band; kroppens längd 50 cm. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfca/0504.html
