- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
907-908

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pinscher, Se Hunden, sp. 1315 samt pl. III, fig. 6, 7, 8 o. 9 - Pinsk - Pint - Pinta, med. - Pintos - Pintsjov. Se Pinczow - Pinturicchio - Pinus, bot. - Pinus piller. Se Hemliga medel - pinx. Se Pinxit - Pinxit - Pinzgau - Pinzgauboskap, husdjurssk. - Pinzgauhästen. Se Noriska hästen - Pinzón, Vincente Yañez

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansätta). Se Hunden, sp. 1315 samt pl. III,
fig. 6, 7, 8 o. 9.

Pinsk, kretsstad i ryska guv. Minsk, vid Pina
och en bibana till järnvägen Brest-Litowsky–
Moskva, i en stor, af kanaler och åar genomskuren
kärrtrakt, en del af det forna landskapet
Podlesien. Omkr. 37,000 inv. (1910), däraf 2/3
judar. Juftläderfabriker. Staden är i synnerhet
viktig för transitohandeln med spannmål på
de vattenvägar, vid hvilkas förening den
ligger. Mot v. utgår från den segelbara Pina
Dnjepr–Bug-kanalen och mot n. Oginski-kanalen
mellan Pripets biflod Jazolda och Njemens biflod
Sjara.– Staden var efter mongolernas invasion på
1200-talet hufvudort i ett särskildt furstendöme
och förenades 1320 med Litauen. Karl XII intog
staden 1706 och brände den vid aftåget kort
därefter. (J. F. N.)

Pint (eng., af sp. pinta, måladt märke utanpå
ett kärl, för angifvande af ett mindre rymdmåtts
kvantitet), engelskt och amerikanskt rymdmått, =
1/8 gallon = 1/2 quart = 4 gills = 0,568 l. (i
Amerika 0,473 l.).

Pinta, sp., med., "fläcksjuka". Se Mal de
los pintos.

Pintos, negrer, som lida af a l b i n i s m
(se d. o.).

PintsjOV, ry. Se P i n c z o w. Pinturicchio
[-tori’kkiå; af it. pinturia, målning] ,
skämtnamn på Bernardino di Betto, italiensk
målare af umbriska skolan, f. omkr. 1455 i
Perugia, d. 11 dec. 1513 i Siena, utbildades i
Perugia under inflytande af Fiorenzo di Lorenzo
och i Rom som Peruginos arbetskamrat. P:s
konstnärskap kännetecknas af en miniatyraktig
riklighet i ornament och detaljer, en glad
och frisk dekorativ förmåga utan djupare
uppfattning eller strängare formkänsla. Dessa
egenskaper gjorde honom synnerligen anlitad af
de prakt-lystna påfveätternaEo-vere, Borgia
och Piccolomini. I Sixtinska kapellet i Eom
målade han i fresko Kristi dop och en bild ur
Moses historia. Strax därefter, omkr. 1484,
utförde han fresker ur den helige Bernhards lif
i Bufalinikapellet i Aracelikyrkan i samma stil,
och efter 1485 utvecklade han på beställning
af familjen Rovere en omfattande verksamhet i
kyrkan S. Maria del Popolo. Särskildt korhvalfvet
med Marias kröning och Fyra sibyllor är af stor
skönhet. Senaie blef han hofmålare hos Alexander
VI och utförde för honom dels den nu förstörda
freskoutsmyckningen i San Angelos borg, dels
dekorationen af Appartamento Borgia i Vatikanen
med profana och kyrkliga framställningar i en
festligt prunkande stil. (Appartamento Borgia
återställdes efter långvarigt förfall af Leo
XIII och öppnades 1897 för allmänheten.) Under
ett uppehåll i Perugia hann konstnären med att
måla ett kapell i domen i

Pinturicchio. (Själf porträtt.)

det närbelägna Spello (1501), och 1002 började
han på beställning af kardinal Piccolomini
dekorera korböckernas sal i domen i Siena,
ett arbete, som afslutades 1507 och som ger
den mest glänsande föreställning om målarens
egenartade begåfning och om tide-hvarfvets
praktlust. Väggfälten och taket stråla än i dag
i sin ursprungliga friska glans, erinrande om
de klara färgerna och den rika guldorneringen
i de dyrbara korböcker, som förvaras i
rummet. Bilderna skildra påfven Pius II:s lif i
en ytligt novellistisk berättarstil. Utom fresker
målade P. äfven altartaflor. Betydande sådana
finnas i Pinako-teket i Perugia, i Vatikanen och
flerstädes i Italien. Endast ett fåtal arbeten af
honom finnes i museerna norr om Alperna (Berlin,
London, Paris). P. har haft stor betydelse för
utbildandet af renässansens ornamentik, särskildt
den s. k. groteskdekorationen. Se biogr, öfver
P. af Boyer d’Agen (1898) och Eicoi (1903).
A. L. K.

Pinus, bot., fur, fura, tall. Se A b i e s,
A l e p-potall, Amerika, sp. 803-805, C a n a d
a-balsam, C e d e r, Coniferæ, Dvärgträd, Picea,
Pinaceæ och Tallsläktet.

Pinus piller. Se Hemliga medel.

pinx. Se P in x i t.

Pinxit (förkort. pinx., pxt, p.), lat., "har
målat (denna tafla)", läses på en del målningar
strax efter konstnärens namn eller signatur.

Pinzgau, Salzachs l. Salzas öfre, mot
ö. riktade dal i österrikiska hertigdömet
Salzburg, begränsas i s. af Tauerns branta,
skogbevuxna klippväggar, i n. af delvis
odlade bergssluttningar. Landskapet innehåller
härliga alpdalar, sjöar och glaciärer, äfvensom
hälsobrunnar. Mycket trävaror exporteras, och
boskapsskötseln är af stor betydelse. Genom nedre
delen af dalen går järnvägen från Salzburg till
Innsbruck och genom öfre delen en konstväg öfver
till Tyrolen. Bland befolkningen är kretinism
mycket utbredd. (J. F. N.)

Pinzgauboskap (jfr Pinzgau), husdjurssk.,
en mest i Tyrolen och Bajern förekommande
nötkreatursras med kombinerad mjölk-, kött-
och kraftproduktion. Till färgen är rasen
vanligen rödbrun med ett bredt hvitt band längs
ryggen, länden och korset samt under buken.
H. F.

Pinzgauhästen. Se Noriska hästen.

Pinzõn [pinthå’n]> Vicente Y a n e z, spansk
upptäcktsfarare, gaf, likasom sin äldre broder,
Martin Alonso P., materiellt understöd åt
Columbus, då denne 1492 rustade sig till sin
första färd öfver Atlanten. Bröderna medföljde
själfva såsom befälhafvare på hvar sitt af de
små fartyg, som jämte amiralskeppet utgjorde
Columbus’ flottilj, och det var på den äldres
inrådan, som kursen 7 okt. sattes åt sydväst,
till följd hvaraf man kom att landa vid
Guanahani. Förrädiskt sökte Alonso en tid på
egen hand det efterlängtade guldlandet, och då
man vände hem, skilde han sig åter från Columbus
samt ankom till Spanien före denne. Han synes ha
velat tillskansa sig äran af den nya världens
upptäckande. Den yngre brodern förblef däremot
Columbus trogen, äfven då han senare åter följde
denne. 1499 fick han utlöpa från Palos på en
egen expedition och landade på den längst i
ö. utskjutande kusten af Brasilien i slutet
af januari 1500, tre månader innan portugisen
Cabral under resa till Indien råkade på det
okända landet. P.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free