Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pitt. 3. William P. d.y. - Pitti - Pittoresk - Pittosporaceæ, bot. - Pittosporum, bot. Se Pittosporaceæ - Pittsburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
967
Pittakos-Pittsburg
968
genomdref han unionen med Irland (1800). Då
P. i sammanhang därmed ville ge katolikerna
politiska rättigheter, stötte han sig med den
bigotte konungen samt tvangs, då han ej kunde
uppfylla sina löften till irländarna, att af
gå 14 mars 1801. Trots de ekonomiska bekymmer,
som vid denna tid tryckte honom, afböjde han
såväl enskild hjälp som bidrag i form af ett
lönande sinekurämbete. Hans fienders jubel
öfver hans fall besvarades med storartade, af
hans anhängare anordnade fester till firande af
hans födelsedag. Den 1802 af P:s efterträdare
Addington slutna freden med Frankrike blef ej
långvarig. Napoleon Bonapartes hotelser tvungo
England att vidtaga försvarsåtgärder. P. bildade
ett rytteriregemente och bidrog kraftigt till
kustförsvarets ordnande. I parlamentet förstod
han snart att återtaga den ledande rollen
och lyckades med sig förbinda alla de ledande
particheferna, t o. m. sin gamle fiende Fox. Till
följd däraf tvangs ministärens chef, Addington,
att afgå, hvarefter P. 15 maj 1804 bildade
ett nytt kabinett, i hvilket han återtog samma
ämbetsposter, som han förut beklädt. Konungens
motstånd mot inkallande af Fox i det nya
kabinettet hade emellertid hindrat P. att bilda
en verkligt stark nationell samlingsministär,
som hans ursprungliga plan varit. Med stora
uppoffringar åstadkom P. den tredje koalitionen
(1805) mot Frankrike. De koaliserade makternas
motgångar i kriget (särskildt deras nederlag
mot Napoleon vid Ulm och Austerlitz) bidrogo
väsentligt till hans död. Han begrofs vid
sin faders sida i Westminster abbey, och
parlamentet betalade hans skulder, 40,000 pd
st. Monument öfver honom ha rests bl. a. i
London och Cambridge. Litt.: Bland biografier
öfver P. märkas sådana af lord Stanhope (4:e
uppl., i 3 bd, 1879), lord Rose-bery (1891),
lord Ashbourne (1898) och C. Whibley (1906). Jfr
äfven "The political history of England", vol. X
(af W. Hunt, 1905).
1. V. S-g. 2-3. J. F. N. (V. S-g.)
Pi’ttakos (grek. nitTaxog, lat. PittKcus],
forngre-kisk vis, statsman, föddes omkr. 650
f. Kr. i Myti-lene på ön Lesbos. Efter att ha
befriat sin fädernestad från envåldshärskaren
Melanchros förde han under tio år som
folkvald styresman (aisymne’tes) en genom
klokhet och oegennytta utmärkt regering, men
nedlade frivilligt sin makt, sedan han gett
staten en god författning. P. räknas bland
"Greklands sju vise", och som ett af honom
uttaladt tänkespråk anföres: "Iakttag rätta
ögonblicket." Äfven omnämnes han som skald
och författare, men i behåll finnas under
hans namn blott en kort elegisk dikt (utg. af
Bergk i "Poetæ lyrici græci") och ett hos
Diogenes Laertius meddeladt, men säkerligen
understucket bref till konung Kre-sus.
A. M. A.
PFtti, en af Florens’ rikaste och förnämsta ätter
under medeltiden. Luca P., d. omkr. 1465, som lät
Brunelleschi uppföra det beundrade P a l a z z o
P. (se fig. 4 på illustrationssidan till art. F
l o-rens), var släktens ryktbaraste medlem.
Pittore’sk (fr. pittoresque, af it. pittõre,
målare), det som kan eller är vardt att
målas. Som ersättning för det fransk-italienska
ordet begagnas stundom ordet målerisk
(ty. malerisch).
Pittosporäceæ, ’bot., en familj af träd och
stundom slingrande buskar hörande till serien Ro-
sales. Bladen äro enkla, skiftevis ställda,
stipel-lösa, vanligen läderartade. Blommorna
äro regelbundna, 5-taliga, vanligen vackert
färgade (hvit, gul, röd eller blå). Frukten
är kapselartad, med många frön, som ofta
äro inbäddade i en klibbig massa. Alla
arterna äro rika på harts. Familjen
tillhör öfvervägande Australien, och
många arter odlas i Europas växthus som
prydnadsväxter, t. ex. Pittosporum Toltira
Ait. från Öst-Asien med hvita, orangedoftande
blommor. Frukten af Billar-diera är ätlig.
O. T. S. (G. L-m.)
Pitto’sporum Banks, bot. Se Pittosporäceæ.
Pittsburg [pi’tsbəg]. 1. (Off. Pittsburgh,
men vanligen skrifvet Pittsburg) Stad i
nordamerikanska staten Pennsylvania, vid
Alleghanys (Alleghenys) och Monongahelas
förening till Ohio. Staden ligger dels mellan
de båda källfloderna, dels s. om Monongahela
(stadsdelarna Birmingham och South P.), dels
n. om Alleghany (North side l. den forna staden
Alleghany, som 1906 inkorporerades i P.) och
har en areal af 107,3 kvkm. Den är icke blott
näst Philadelphia statens största stad, utan
äfven en af de förnämsta industristäderna i
unionen och har ett af naturen vackert läge,
men röken från de många skorstenarna har
förstört dess utseende och förskaffat den
namnet "Smoky city" (rökstaden). Detalj- och
grosshandelsaffärer, banker, ämbetsverk, teatrar
och järnvägsstationer trängas i vinkeln mellan de
båda floderna, med 5:e avenyen som hufvudgata,
i synnerhet för detaljhandeln, och 4:e avenyen
för bankaffärer, och verkstäder utbreda sig
utmed de tre floderna. I denna nedre stadsdel
ligga några framstående offentliga byggnader,
såsom Alleghany county court house (1884–88),
Nixon theatre, Frick building (ett affärshus
af granit i 20 våningar), Carnegie building,
Bessemer building, Government building (med tull
och post; fig. 2) samt några kyrkor, bl. a. den
katolska S:t Paulskatedralen (1903–06). De
finare bostadskvarteren ligga på höjderna i
Alleghany och på platån ö. om det egentliga
P., dit kabelbanor gå, omkring Highland park
(147 har), med vattenreservoar och zoologisk
trädgård, samt Schenley park (170 har), till
större delen en gåfva af mrs. Mary Schenley. I
och omkring den sistnämnda ligga Carnegie
institute, universitetet samt Phipps conservatory
(det största i Amerika) och Hall of botany,
båda gåfvor af H. Phipps. – Staden är säte för
en katolsk och en protestantisk biskop. De
förnämsta läroanstalterna äro University of
P. (1,300 stud.), som leder sitt ursprung
från den 1770 öppnade P. academy, som blef
college 1819 med namnet Western university of
Pennsylvania, 1892 blef en verklig högskola genom
förening med sig af medicinska och juridiska
fakulteter och 1908 fick sitt nuvarande namn,
samt Carnegie institute, till hvilket A. Carnegie
skänkt 19 mill. doll. Jämte den i art. Carnegie
afbildade byggnaden, som tillbyggdes 1904–07
och hyser biblioteket, musikhallen,
konstafdelningen och naturhistoriska museet, ett af de
största i unionen, utomordentligt värdefullt i
afdelningarna zoologi, paleontologi, mineralogi och
etnologi, förfogar institutet öfver särskilda
byggnader för de tekniska skolorna. Andra
läroanstalter äro Pennsylvania college for women
(1869; fig. 3), Alleghany theological seminary
(1825), Western theological seminary (1827)
och Reformed presbyterian theological
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
