Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planck, Max Karl Ernst Ludwig - Planed boards - Planera - Planerstång, tekn. - Planetarisk - Planetarisk nebulosa, astron. - Planetarium, astron. - Planeter - Planetoider - Planetsystemet, astron. - Planet-timmar. Se Timme - Planfilms, fot. Se Film - Planform, krigsv. Se Fästning, sp. 313 - Plan-geometri. Se Geometri, sp. 984 - Planhjulsväxel, maskinb. Se Friktionshjul - Planhyfvel (Planbox), mek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven hans teoretiska undersökningar öfver
kroppars strålning, utmynnande i hans bekanta
strålningslag (en formel för den "absolut
svarta kroppens" strålning, se Strålning),
samt den i nära samband därmed stående
s. k. P:s energifördelningslag, som ger
fördelningen af den rotatoriska energien på de
olika svängningstalen vid olika temperaturer
och som visat stor användbarhet bl. a. för
studiet af fasta kroppars specifika värme. I
och för härledningen af dessa formler har
P. uppställt den s. k. kvanthypotesen, enligt
hvilken energien hos som svängande system
("resonatorer") betraktade molekyler endast
kan ökas språngvis med hela multipler af ett
visst energikvantum, hvars storlek dock beror
på svängningstalet för molekylen i fråga. Denna
hypotes, som för öfrigt nyligen väsentligen
modifierats af sin upphofsman, har väckt stort
uppseende och blifvit mycket omdebatterad,
utan att dess verkliga innebörd kan sägas
ha blifvit slutgiltigt klargjord. Bland P:s
skrifter må här särskildt framhållas de båda
större sammanfattande verken Vorlesungen über
thermodynamik (1897) och Vorlesungen über die
theorie der wärmestrahlung (1906). L. B. B.
Planed boards [pléYnd bå’ds], eng., hyflade
bräder. Se Bräder.
Planera (lat. planare), jämna, göra slät,
borttaga ojämnheter; hemligt förbereda
eller arbeta på genomdrifvandet af en sak,
planlägga. Jfr äfven B o k b i n d e r i,
sp. 949.
Planërstäng, tekn., apparat vid beredning af koks
(se d. o., sp. 507).
Planetärisk (se Planet), som hör till, härrör
från eller har afseende på en planet.
Planetärisk nebulösa, astron., en nebulösa
af regelbunden form, cirkelrund eller
elliptisk, hvilken i tuberna visar ett
utseende snarlikt den lysande skifva,
som en planet framställer. Se N e-bulosa.
E. J. (B-d.)
Planetarium, astron., en apparat, som är ämnad
att vid undervisning förtydliga planeternas
och deras månars rörelser. Jfr L u n a r i u
m. (B-d.)
Planeter (af grek. planeto’s, kringirrande)
kallas de världskroppar, hvilka liksom jorden
kretsa omkring solen. I allmänhet äro planeternas
elliptiska banor - i olikhet med kometernas -
endast obetydligt excentriska, således nära
cirkelformiga, och ligga ganska nära i samma
plan. I dessa banor röra planeterna sig, alla
utan undantag, i samma led kring solen, under det
däremot bland kometerna lika många gå i motsatt
led. Närmast solen går planeten Merkurius,
därefter Venus, jorden, Mars, Juppiter,
Saturnus, Uranus och ytterst Neptunus. Mellan
Mars och Juppiter kretsar en svärm af mycket små
världskroppar, kallade småplaneter (asteroider,
planetoider). Kring’jorden rör sig månen,
som sålunda äfven deltager i rörelsen kring
solen. Jämväl alla de utanför jorden gående stora
planeterna äro omkretsade af månar (satelliter,
drabanter). I afseende på planeternas synlighet
på himlahvalfvet råder stor olikhet mellan de
innanför jorden gående (Merkurius och Venus),
hvilka kallas nedre planeter, och dem, som gå
utanför jorden och kallas öfre planeter. De förra
måste alltid visa sig i solens närhet och kunna
därför icke vara synliga annat än en kortare
del af natten, strax efter solens nedgång eller
strax före dess
uppgång. I äldre tider ansåg man sig känna 7
planeter, nämligen - förutom Merkurius, Venus,
Mars, Juppiter och Saturnus - äfven solen
och månen, hvilka ju icke numera räknas till
planeterna. Att jorden är en planet insåg man
icke då. Uranus upptäcktes 1781 af William
Herschel, Neptunus 1846. Den första bland
småplaneterna, Ceres, upptäcktes l jan. 1801. För
närvarande känner man mellan 7 och 8 hundra af
dessa små kroppar. I motsats till dessa kallas de
större planeterna någon gång hufvudplaneter. (Se
specialartiklarna om hvar och en af dessa i
N. F.)
I afseende på den fysiska beskaffenheten -
så vidt den är bekant - tyckas planeterna
kunna indelas i tre från hvarandra skilda
grupper. Första gruppen utgöres af de fyra
närmast solen kretsande af de större planeterna,
Merkurius, Venus, jorden och Mars (de inre
planeterna), hvilka äro af en mindre ansenlig
storlek (jorden är af dem den största), men
af betydlig täthet, ha jämförelsevis långsam
rotation samt ega inga eller få månar. Den andra
gruppen innefattar småplaneterna, hvilka till
ett antal af måhända flera tusen gå i banor,
som äro af tämligen lika storlek och korsa
hvarandra och hvilkas medelstorlek är så
oansenlig, att minst ett hundra tusen dylika
kroppar skulle kunna rymmas inom jorden. Den
tredje gruppen omfattar de yttre planeterna,
de utanför småplaneterna gående Juppiter,
Saturnus, Uranus och Neptunus, hvilka utmärkas
för sin betydliga storlek, ringa täthet, hastiga
rotation, stora antal månar (utom Neptunus, som,
åtminstone såvidt man ännu vet, har blott en
måne). - Sedan man numera vet, att stjärnorna
(de s. k. fixstjärnorna) äro världskroppar af
väsentligen samma natur som vår sol, ligger det
nära till hands att antaga, att om icke alla så
dock många af dem utgöra medelpunkten för hvar
sitt planetsystem. Utan tvifvel är detta äfven
fallet, ehuru vi på grund af det utomordentliga
afståndet till dessa solar icke kunna se deras
planeter, hvilkas ljusstyrka vanligen måste
vara milliontals gånger mindre än deras solars
och hvilka, om de kunde synas, måste visa sig
belägna synnerligen nära intill hufvudstjärnan.
E- J. (B-d.)
Planetoider, småplaneter, asteroider. Se A s t
e-roide_r, Planeter och Småplaneterna.
Planetsystemet, astron., gemensam benämning på
solen och de omkring denna kretsande planeterna
med deras månar. Man skiljer i språkbruket
vanligen på begreppen planetsystemet och
solsystemet så tillvida, att det senare anses
innefatta äfven kometerna och alla öfriga
kring solen kretsande eller i dess omgifning
befintliga kroppar. - Intet synes hindra att
antaga, att utom vårt planetsystem otaliga andra
existera, som omkretsa andra solar (stjärnor),
ehuru man ju därom ingenting vet med visshet.
B-d.
Planet-timmar. Se Timme.
Planfilms, fot. Se Film.
Planform, krigsv. Se Fästning, sp. 313.
Plån-geometri. Se Geometri, sp. 984.
Planhjulsväxel, maskinb. Se Friktionshjul.
Planhyfvel (Planbox), mek., i hyfvelmaskin fast
hyfvel med platt järn, som af tar långa spånor,
till skillnad från kuttrar, hvilkas roterande
hyfvel järn lämna små, korta spånor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
