Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 1035-1036 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plater, Emilia - Plateresk stil - Platform. Se Plattform - Plathelminthes, zool. Se Plattmaskar - Platina, kem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Plater, Emilia, polsk frihetshjältinna, f. 1806
i Vilna, d. 23 dec. 1831, tillhörde en för sin
patriotism bekant greflig familj och upprättade
vid underrättelsen om Warschauupproret 1830 en
jägarkår, som hon själf en tid anförde. Sedan
tjänstgjorde hon som kapten i 25:e polska
linjeregementet och deltog med detta i många
strider. Efter ryssarnas seger irrade grefvinnan
P. förklädd genom Polen för att ännu en gång
samla fosterlandets vänner till försvar; men hon
dukade snart under för sina ansträngningar. Jfr
Straszewicz, "Émilie P., sa vie et sa mort"
(1834). - Hennes kusin, grefve Wladyslaw P.,
f. 1809, d. 1889, deltog i polska
upproret 1830-31, egnade sig sedan i Frankrike
och Schweiz åt litterär verksamhet och grundlade
1863 i Rapperswil ett för polackernas nationella
sträfvanden betydelsefullt polskt nationalmuseum.

Plateresk stil (sp. estilo plateresco, af
platero, silfversmed), en på 1500-talet i Spanien
framträdande dekorationsstil, som med en stomme
af öfvervägande gotisk medeltidskaraktär förenade
ornamentala motiv från den moriska konsten och
renässansen. Platereskdekorationen förekommer
såväl i arkitekturen som i konstslöjden och
har fått sitt namn på grund af likheten med
guldsmedsarbete. De yppersta profven på plateresk
stil ge gården i

Prof på plateresk stil, från gården till palatset del Infantado i Guadalajara.

palatset del Infantado i Guadalajara (se
fig.) och "de nye kungarnas kapell" i katedralen
i Toledo. Under 1500-talets andra hälft fogar
sig den fantastiska blandningsstilen efter
italienska renässansformer med fordran på
klassisk stränghet. (G-g N.)

Platform. Se Plattform.

Plathelminthes, zool. Se Plattmaskar.

Platina [hvardagligt uttal i Sverige dock oftast
platina; sp., dim. af plata, silfver], kem.,
metalliskt grundämne, som 1736 af Antonio d’Ulloa
anträffades i Brasilien, 1741 af Wood fördes
till Europa samt af svensken H. T. Scheffer
1752 bestämdes som en särskild, från alla andra väl skild
metall. Platinan förekommer sparsamt och alltid i
gediget tillstånd, i form af järngrå korn eller
större, oregelbundna stycken, löst liggande i
flodsand samt åtföljda af guld, osmium-iridium,
krom järn och titanjärn. Den anträffas i Ural,
i Kalifornien, på Borneo samt, i mindre mängder,
i Syd-Amerika, på San Domingo i Västindien,
i Australien o. s. v. Genom vaskning skiljas
platinakornen och andra tyngre mineral från den
öfriga sanden. Den så vunna råa platinamalmen
innehåller i regel mellan 73 och 86 proc. ren
platina; resten består dels af de sällsyntare
platinametallerna, dels af järn och guld. För
att vinna platinan utdrages vaskningsprodukten
på våta vägen medelst kungsvatten. Därvid går
all platina i lösning, under det att de öfriga
platinametallerna delvis återstå. Ur lösningen
fälles platinan med salmiak som svårlöslig
ammoniumplatinaklorid (se nedan). Detta salt
torkas och glödgas, hvarvid metallen återstår
i form af platinasvamp, som sedan vid höga
temperaturer sammansmältes. Det fullständiga
aflägsuandet af de andra platinametallerna, i
synnerhet iridium och rutenium, hvilkas närvaro
försämrar platinans egenskaper, erbjuder stora
svårigheter. - Platinametallen är hvit, starkt
glänsande och tänjbar samt kan dragas till tråd
och valsas till bleck. Emellertid åstadkommer
redan en ringa förorening med vissa metaller,
t. ex. iridium, att den blir relativt skör;
däremot användas numera, sedan platinans pris
stigit så högt, ofta legeringar med guld. I
hvitglödgningshetta kan platina svetsas. Metallen
är mycket tung och har en eg. vikt af 21,5;
atomvikten (enligt atomviktstabellen för 1914)
är 195,2. Den är alldeles oföränderlig i luft,
såväl vid vanlig temperatur som vid glödgning;
den smälter vid omkr. 1,750°. Platinan
angripes af inga andra syror än kungsvatten;
däremot anfrätes den af smältande alkalier,
nitrat och cyankalium. Den förenar sig direkt
med svafvel och med kisel, om den glödgas
med en blandning af kol och kiselsyra. Med
kvicksilfver amalgamerar sig platina icke,
men legeras lätt med bly, silfver, guld och de
flesta andra metaller. Utsattes platina för en
sotande låga, upptar den kol och blir därigenom
matt och skör. Platinans stora beständighet
mot syror och dess eldfasthet göra den till
ett oersättligt material för tillverkning af
kemiska apparater, deglär, skålar o. d. samt af
retorter för destillation af fluorvätesyra. I
Ryssland har platinan varit använd som material
för mynt. Platinans värde har under de sista
årtiondena stigit i mycket hög grad och är
ännu i uppgående. Priset på l kg. platina var
1880 700 kr. och 1910 7,340 kr. - Platinan
har egenskapen att på ytan förtäta gaser, och
denna förmåga är så mycket större, ju större
metallens yta är. Finfördelad platina, som
erhålles vid glödgning af ammoniumplatinaklorid,
eller s. k. platinasvamp, antänder i luften
utströmmande vätgas och användes därför en tid
till s. k. Döbereinerska elddon (se Elddon,
sp. 164-165). Platinan påskyndar äfven den
vidare förbränningen af väte, kolväten (bensol
o. a.), alkohol o. s. v. i luft, så att den
genom förbränningsvärmet underhålles i glödande
tillstånd. På denna egenskap beror en del bekanta
anordningar. Metallen verkar härvid, lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>