Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platon - Platonia insignis, bot. - Platoniker, filos. - Platonisk - Platonisk kärlek - Platoniskt år l. Stora året, astron. - Platonism, filos. - Platonsk. Se Platonisk - Platou, norsk familj - Platou. 1. Ludvig Stoud P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1043
Platonia insignis-Platou
1044
serna. Å ena sidan möter man särskildt i P
:s ungdomsskrifter, hvilka påverkades af hans
stämning efter Sokrates’ död, en riktning, som
utmärkes af längtan från jordelifvet till lifvet
i idévärlden. Sedligheten blir då "en flykt från
detta lifvet". Å andra sidan vill P. under sin
mannaålders dagar här i jordelifvet förverkliga
idéernas fordringar och ser i en sådan sträfvan
sedlighetens väsen. Liksom i staten allt går
bäst, då enhvar sin syssla sköter, består
rättskaffensheten, som är totaldygden, däri,
att hvarje själsdel fyller sin särskilda uppgift;
därigenom kommer P. till följande kardinaldygder,
motsvarande de olika själsdelarna: 1. visheten,
2. tapperheten och 3. måttfullheten. - Staten
är i stort, hvad människan är i smått, sålunda
en organism, en lefvande varelse. Den har därför
samma ändamål som människan, rättskaffensheten,
och dess kraftigaste medel att nå målet är därför
uppfostran. Liksom själen består af tre delar,
består staten af tre stånd: 1. de styrande,
som böra vara filosofer, 2. väktarna eller
krigarståndet och 3. det närande ståndet,
arbetarklassen. Hvarje stånd bör ha sin
motsvarande kardinaldygd, hvarvid filosoferna,
som känna idéerna, efter dessas ledning styra det
hela, väktarna bekämpa yttre och inre fiender
och det tredje ståndet lydigt arbetar för de
högre. Därmed förverkligar staten i det hela
rättskaffensheten. På det att de båda högre
stånden ej skola ha några privatintressen,
få deras medlemmar icke ha någon privategendom
och få ej ingå äktenskap. Män och kvinnor skola
pläga umgänge med hvarandra efter af de styrande
ledd lottdragning, som sammanför dem, som kunna
skänka staten en god afkomma. Omedelbart efter
födelsen skall barnet tagas från modern, så att
ingen kan känna sina föräldrar, liksom ingen
sina barn, hvaraf P. väntar sig den följden,
att alla äldre skola känna sig som föräldrar
till hela den uppväxande ungdomen och de unga
betrakta alla äldre som barn sina föräldrar. -
Sedan P. afbrutit sin lärarverksamhet i Akademien
för att två gånger åter besöka Syrakusa och där
sannolikt förgäfves hoppats kunna förverkliga
sin idealstat, skref han på ålderdomen ett nytt
arbete om statsläran, "Lagarna", i hvilket han
ej framställde idealstaten, utan den näst bästa
staten, d. v. s. den, som borde under de gifna
förhållandena kunna förverkligas. Under det
i den af filosoferna styrda idealstaten inga
lagar behöf-des, skulle i denna stat lagarna
vara de verkligt styrande. Styresmännen skulle
ej vara filosofer, utan få sin bildning framför
allt genom matematiska studier. Upphäfvandet
af egendomen och äktenskapet afstod P. också
här ifrån, liksom han i många andra punkter
närmade sina politiska idéer till de bestående
staternas förhållanden. - Sin lärar- och
författarverksamhet fortsatte P. ända till sin
död, så att han sades ha dött "skrifvande". Hans
lärjungar kallas gamla och nya akademien.
P. var lika mycket konstnär som tänkare,
och en del af hans dialoger är dramatiska
mästerverk. Knappast har någon annan tänkare
utöfvat ett så stort historiskt inflytande som
han. P. har första gången i tänkandets historia
utbildat begreppet om en rent andlig verklighet,
och ännu i dag trycker hans åskådningssätt mer
eller mindre sin prägel på all spekulation,
som fasthåller idealet af en osinnlig
verklighet. Hans inflytande har gått
långt utanför fackfilosofernas kretsar; särskildt
har den kristna dogmbildningen delvis begagnat
platon-ska begrepp och påverkats af P :s anda.
P :s skrifter ha många gånger utgifvits, i tryck
första gången i Venezia 1513, senast i Leipzig
af M. Schanz (1875 ff.). En god svensk öfv. af
de flesta dialogerna har utgetts af M. Dalsjö
(6 bd, 1870-86). Om P. och hans filosofi
finnes en omfattande litteratur. Af svenska
arbeten må nämnas: S. Ribbing, "Genetisk
framställning af Platos ideelära" (1858),
K. Y. Sahlin, "öfverensstämmer Platos sedelära
med kristendomens?" (1875), P. Wikner, "P.,
populära föredrag 1867" (1885), och H. Larsson,
"P. och vår tid" (1913). Utländska arbeten:
G. Grote, "P. and the other companions
of Socrates" (1865; 2:a uppl. 1885),
A. Fouillée, "La philosophie de P." (4 bd,
2:a uppl. 1888), W. Windelband, "P." (i
Frommanns "Klassiker der philosophie" 1900),
och P. Natorp, "Platos ideen-lehre" (1903).
S-e.
Platonia insi’gnis Mart., bot., ett till
fam. Gutti-feræ, underfam. Clusioideæ, hörande
stort träd med läderartade, glänsande blad
och ensamma, stora praktfulla blommor, som
förekommer i Brasilien, där det äfven odlas. Dess
syrligt söta frukter äro mycket välsmakande;
äfven de mandelartadt smakande fröna ätas.
G- L-m.
Platöniker, filos., anhängare af Platons
åsikter. P:s lärjungar bildade den
s. k. akademiska skolan.
Platonisk, som härrör från Platon, har afseende
på eller öfverensstämmer med Platons filosofiska
system (äfven platõnsk); ren, ideell, fri från
sinnlighet, sval; som beundrar endast på afstånd
(se Platonisk kärlek). - Platonisk republik,
mönsterstat, byggd på de grunder Platon utvecklat
i sin skrift "Politela" (Staten).
Platonisk kärlek. Det fanns enligt Platon
många former af er os (kärlek, begär). Den
högsta omfattade ej idéernas mer eller mindre
ofullkomliga afbilder (t. ex. kärleken till
sköna kroppar eller sköna själar), utan idéerna
själfva, följaktligen hade ett rent osinnligt
innehåll. Detta har gett anledning till att,
visserligen alldeles i strid mot Platons
mening med uttrycket, som "platonisk" beteckna
en kärlek mellan två personer af olika kön, i
hvilken intet sinnligt element skulle ingå, men
som likväl hvarken egde den specifika karaktär,
som t. ex. en på blodsband grundad förbindelse,
ej heller vore detsamma som vänskap. L. H. Ä.*
Platoniskt år l. Stora året, astron., under antiken beteckning för den tidrymd (af 25,800 – eller, som man då antog, 36,000 – år), på hvilken himmelstecknen fullborda ett omlopp kring ekliptikans pol (se Djurkretsen).
Platoni’sm, filos., Platons filosofi.
Platõnsk. Se Platonisk.
PSatou [pla’tau], norsk, från nedannämnde
P. 1. härstammande familj.
1. Ludvig Stoud P., norsk pedagog, ämbetsman,
f. 28 mars 1778 i Slagelse på Själland, d. 30
nov. 1833, tog lärarexamen i Köpenhamn 1803, kom
i april s. å. till Norge som adjunkt, sedan 1806
lektor vid Kristiania katedralskola. 1809 hade
han hufvudandel i upprättandet af Selskabet for
Norges vel, för hvars utveckling han äfven senare
var mycket verksam som sekreterare, 1822 var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
