Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plommon - Plommonkåda, bot. Se Kåda; jfr äfven Körsbärskåda - Plommonmögel, bot. Se Sclerotinia - Plommonpung, bot. Se Exoascaceæ - Plommonrullvifveln. Se Rullviflar - Plommonstekeln. Se Tenthredinidæ - Plommonvecklaren. Se Vecklare - Plongera, krigsv. - Plonsk - Ploos van Amstel, Cornelis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1085
Plommonkåda-Ploos van Amstel
1086
Plommon omtalas som odlade i Grekland 300 år
f. Kr. och torde ha införts till Italien 200- 300
år senare. Deras odling spred sig småningom öfver
Europa, och i andra århundradet e. Kr. ha de
Fig. 2. Blomma af plommonträdet.
Fig. 1. LUngsskiiret svis-kon med stenen kvar
Fi j?. 3. S vi skonot s
sten sedd från kaiit-
sidaii.
Fig. 4. Grenstycke af plommonträdet med frukter
(aprikosplommon). Bladen här schematiskt
tecknade, i verkligheten jämförelsevis betydligt
större.
med säkerhet odlats i mellersta Tyskland. När
de införts till Sverige, torde vara svårt
att säga. De odlas nu öfver stora delar af de
tempererade zonerna och finna sin bästa trefnad
i länder med tämligen varm sommar. De finare
slag af torkade plommon, som föras i handeln,
fås sålunda från Kalifornien och Balkanhalfön. I
nordligare länder som Sverige är plommonträdens
bördighet mera ojämn, och de senare sorternas
frukter ha svårt att uppnå mognad. Dessutom
äro frukter, knoppar och grenar utsatta för att
skadas af frost. Af dessa skäl
är den ekonomiska odlingen af plommon inom
Sverige i stort sedt hänvisad till landets
sydligare delar. Ännu i Mälardalen kan dock
odlingen af härdiga, bördiga och tidigt mognande
sorter vara ganska lönande. Plommonträden
trifvas bäst, om de sättas på fet, myllrik,
tämligen fuktig jord, men de måste inom kallare
trakter odlas på torrare och mera mager mark,
för att frukter och årsskott säkrare skola hinna
mognad. Plommonträden uppdragas vanligen i form
af kronträd med inemot meterhöga stammar. De nå
sällan samma ålder och storlek som äppel- och
päronträd och böra i allmänhet fällas vid 25-30
års ålder. De planteras på ett inbördes afstånd
af omkr. 4-7 m. Några sorter, t. ex. vissa
varieteter af Reine-Claude (renklo), uppnå
en ansenlig ålder och få kronor af 8-10 m. i
genomskärning. De tidigaste plommonsorternas
mognad infaller i södra Sverige i början af
augusti. Därefter mogna efter hand allt senare
sorter under loppet af hösten. Frukten får sin
bästa smak, om den mognar på trädet, men den kan
plockas några dagar tidigare för försändning till
annan plats. Hållbarheten är kort och sträcker
sig knappast öfver en vecka från inträdandet
af full mognad. Detta i förening med fruktens
ömtålighet för stötar försvårar transport och
handel med plommoü samt nödvändiggör, att frukten
packas i små, luftiga korgar för att tåla längre
transport. I början af plommontiden utbjudas i
vårt land plommon från mellersta Europa, senare
behärskas marknaden af den svenska varan, då
sådan finnes. Plommon användas, förutom till
förtäring i rått tillstånd, till inkokning på
många sätt. Vanlig syltning samt inläggning
med socker, ättika och möjligen kryddor ha
tidigare varit de vanligaste användningssätten;
numera inläggas de i synnerhet till kompott på
glasburkar med hermetisk tillslutning. Frukten
är därjämte synnerligen användbar till beredning
af mos och marmelad. Särskildt användes härtill
(i synnerhet i Tyskland) mirabeller, mycket
små, vanligen helt gula plommon. De torkade
plommon, som allmänt föras i handeln under
namn af katrinplommon, tillhöra olika slag
af storfruktiga, starkt sockerhaltiga blåa
sviskon. K a r l s b a d-plommon äro torkade,
särdeles stora och fina plommon, hvarur stenarna
borttagits och hvaruti i stället inlagts mindre,
äfvenledes stenfria frukter. Pruneller äro
torkade plommonhalfvor, som befriats från
stenarna och vanligen äfven från huden.
C. G. I),
Plommonkåda, bot. Se K å d a; jfr äfven
Körsbärskåda.
Plommonmögel (Sclerotinia cinerea), bot. Se
Sclerotinia.
Plommonpung, bot. Se Exoascaceæ.
Plommonrullvifveln. Se Rullviflar.
Plommonstekeln. Se Tenthredinidæ.
Plommonvecklaren. Se Veck lar e.
Plongera [-Jëra; fr. plonger, sänka], krigsv.,
detsamma som "dumpa" (se d. o.).
Plonsk (po. Plonsk), kretsstad i rysk-pol’ska
guv. Warschau, 60 km. n. v. om Warschau. 7,907
inv. (1897).
Ploos van Amstel [plås], Cornelis, nederländsk
kopparstickare, f. 1726 i Amsterdam, d. där 1798,
fick en sorgfällig uppfostran af förmögna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
