- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1115-1116

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Podaliriinæ, zool. - Podalirius, zool. Se Podaliriinæ - Podalyrieæ, bot. Se Papilionatæ - Podarge, grek. myt. - Podargidæ, Ugglesvalor - Podarkes. Se Priamos - Podbielski. 1. Theophil von P. - Podbielski. 2. Viktor von P. - Podebrad - Podebusk (eg. Putbus)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1115

Podaiirius-Podebusk

1116

röda. Denna art (m u r b i n) bor i murbruket
af gamla murar och i lerbrinkar, där den ofta
framför utgången af hopklibbade lersmulor murar
ett nedåtböjdt rör med genombrutna väggar,
erinrande om dem, som byggas af lergetingarna
(se Getingar). Ofta uppträder arten i stort
individantal på en sedan lång tid använd
boplats. - Ett annat hithörande, likaledes
artrikt släkte är Eucera,

Hornbi, Eucera longicornls \ t. v. hona,
t. h. hanne.

h örn bi n (se fig.), hos hvilket hannarna
utmärkas genom den för bin ovanliga längden
af pann-spröten, som äro nästan lika långa som
hela kroppen. Af detta släkte finns i Sverige
blott en art, den 14-16 mm. långa Eucera
longicornis, med röd-gult ragg på ryggsidan af
mellankroppen samt främre delen af den breda och
nedplattade bakkroppen. Denna art gräfver sina
hålor, stundom i stora kolonier, i lerhaltiga
backsluttningar och är ej sällsynt åtminstone
upp till Medelpad. Den besöker med förkärlek
tjärblommor. G. A-z.

Podaiirius, zool. Se P o d a l i r i i n æ.

Podalyrieæ, bot. Se P a p i l i o n a t æ.

Poda’rge, grek. myt., en af harpyorna (se d. o.).

Poda’rgidæ, Ugglesvalor, zool., bilda en familj
inom ordningen Coracitformes och fåglarnas
klass. Vingarna äro stora, med lång öfver-
och underarm, fötterna starka, med 3 tår vända
framåt och divergerande från basen, där de äro
förenade medelst ett kort hudveck. Mellantåns
klo är hel-bräddad, baktån kort, svalget
stort samt färgteckningen gråaktig, hvit-
och svartspräcklig. U g g l e-svalesläktet,
Podargus, har långa, i spetsen rundade vingar,
hvilkas fjärde och femte pennor äro längst,
tarser nästan af mellantåns längd och näbben utan
tänder. Dithörande arter äro inskränkta till
det australiska området och föra ett nattligt
lefnadssätt. Jätteugglesvalan, P. humeralis,
har ungefär en kråkas storlek. Om dagen sofva
dessa fåglar så hårdt, att de icke låta störa sig
ens däraf, att den ena af makarna ned-skjutes ur
det träd, hvari de sitta bredvid hvarandra. Vid
nattens inträde vakna de upp ur sin sömn samt
bli lifliga, verksamma och ifriga i att söka
sig föda, som utgöres af större insekter,
fågelungar, snäckor och andra vattendjur. I
fångenskap blir Jätteugglesvalan, om den tas
som unge, snart tam samt äter till och med om
dagen. - Jättesvalesläktet, Nyctibiusy har mycket
långa vingar, hvilkas tredje penna, är längst,
tarserna mycket korta och täckta med mjuk hud
och näbben försedd med en stor, trubbig tand. J
ät te s valan, N. grandis, blir 55 cin. i
längd och lefver till stor del af fjärilar.
C. II. S.*

Podarkes. Se P r i a mos.

Podbie’lski. 1. TheophilvonP., preussisk
general, f. 1814 i Köpenick, d. 1879 i Berlin,
blef 1831 officer vid l :a ulanregementet, 1861
öfverste och 1863 öfverkvartermästare vid de
mot Slesvig-Holstein sända preussiska trupperna,
var i kriget mot Österrike 1866 preussiska arméns
generalkvartermästare, blef 1867 generallöjtnant
och tjänstgjorde äfven under fransk-tyska kriget
1870 -71 som generalkvartermästare samt blef
därunder populär i hela Tyskland genom sina
mästerligt affattade officiella meddelanden från
krigsskådeplatsen. 1872 blef P. generalinspektör
för preussiska artilleriet. - 2. Viktor von P.,
den föregåendes son, tysk politiker och militär,
f. 26 febr. 1844 i Frankfurt an der Öder, blef
1862 officer, deltog i krigen 1866 och 1870-71,
blef 1888 öfverste och tog 1891 som generalmajor
afsked ur aktiv tjänst. P. egnade sig därpå åt
jordbruk på sitt gods Delmin i prov. Brandenburg
och var 1893 -97 medlem af tyska riksdagen,
där han tillhörde det konservativa partiet och
kraftigt förfäktade jordbruksintressena. 1897
utsågs till allmän förvåning den i civila
ämbetsmannavärf opröfvade P. till den berömde
H. v. Stephans efterträdare som statssekreterare
och chef för tyska rikspostverket; som sådan
vann han emellertid lifligt erkännande för
administrativ skicklighet och genomförande
af praktiska reformer (organisation af
telegraf- och telefonväsendet, nedsättning af
postbetjäntes arbetstid m. m.). P., som 1895 fått
generallöjtnants rang, var 1901-06 preussisk
jordbruksminister och kom därvid genom sitt
energiska häfdande af särskildt storgodsegarnas
agrarintressen ofta i skarp konflikt med andra
intressegrupper. P. har efter sitt utträde ur
det politiska lifvet gjort sig bemärkt som den
mest framskjutne representanten för den moderna
idrottsrörelsen i Tyskland. 2. V. S-g.

Podëbrad (tjech. Podëbrady), stad i östra Böhmen,
på högra stranden af Elbe och vid järnvägen
till Kolin. 5,522 inv. (1910), mest tjechiska
katoliker. Järnkällor med badanstalt. Ofvanför
staden ligga rester af den gamla borgen
Podebrady, där den bömiske konungen Georg
Põdiebrad föddes 1420. En ryttarstaty af honom
är rest i staden. (J. F. N.)

Podebusk (eg. P u t b u s), en adelsätt på
Rügen, härstammande från öns forna furstar, af
hvilken flera medlemmar flyttade till Danmark på
1300-talet. Betydelsefullast af dessa var H e n
n i n g P., som kom till Danmark omkr. 1350 och
slöt sig nära till Valdemar Atterdag, medföljde
på Gott-landståget 1361, vardt 1365 ståthållare i
Skåne, snart därpå drots och ställdes i spetsen
för styrelsen som "Danmarks rikes höfvitsman"
1368, då konungen måste lämna riket. Han
lyckades 1370 sluta fred med hanseaterna,
bidrog väsentligt till Ottos konungaval 1376
och Margaretas val till regentinna 1387. Han
dog 1388. Hans kusin, Valdemar P., d. 1392, var
1375-88 biskop i Odense. En ättling till Henning
P.,Predbjörn P., f. 1460, d. 1541, genom sitt
gifte en af landets rikaste män, var känd för
våldsamhet och s j älf rådighet, vardt omkr. 1502
riksråd, var en af adelsrättigheternas ifrigaste
förfäktare och 1523 en af hufvudmännen för den
jutländska adelns affall. På 1700-talet flyttade
ättens medlemmar tillbaka till Rügen. Jfr’Putbus.
E. Ebg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free