Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarexpiditioner. 1. Nordpolsexpiditioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en rik ersättning därför vanns genom de
tillfällen till anställande af forskningar,
som därigenom erbjödo sig. Resultaten af
dessa forskningar äro till större delen
nedlagda i det af Nordenskiöld utgifna verket
"Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser"
(5 bd, 1882–87). Bland dem må nämnas
Nordenskiölds egna iakttagelser om norrskenen
samt om tjuktjernas lefnadsförhållanden, de
meteorologiska och magnetiska observationerna
samt de storartade botaniska, zoologiska och
etnografiska samlingarna, hvilka efter hemkomsten
en tid voro utställda i k. slottet i Stockholm
och sedermera beskrifvits af deltagarna i färden
och andra forskare. 18 juli 1879 lossnade
isen kring "Vega", och två dagar därefter
passerades Ostkap i Berings sund. Under färdens
fortsättning besöktes i vetenskapligt ändamål
flera platser, hvaribland Berings ö 14–19 aug.,
och 2 sept. inlöpte expeditionen i Yokohamas
hamn "efter att ha fullbordat nordostpassagen
utan förlust af en enda man, utan sjukdom bland
besättningen och utan skada på fartyget", som
ett därifrån afsändt telegram förkunnade för
hemlandet. I Japan gjordes ett längre uppehåll,
och äfven under hemvägen, som anträddes genom
Sueskanalen, besöktes en mängd hamnplatser.
Öfverallt firade expeditionens befälhafvare
och medlemmar välförtjänta triumfer för det
geografiska stordåd, som af dem utförts. 24
april 1880 mottogs "Vega" i Stockholms hamn
med storartade festligheter efter en färd,
som med rätta räknas bland alla tiders
främsta forskningsexpeditioner. – De försök,
som efter Nordenskiöld gjorts att tränga fram
på denna väg, ha däremot krönts med mindre
framgång. Synnerligen olycklig var en amerikansk
expedition, som under G. W. De Long på fartyget
"Jeannette" sökte framtränga väster ut från
Berings sund. Fartyget inneslöts i sept. 1879
af isen i närheten af Wrangels land och blef
efter ett långvarigt kringdrifvande 13 juni
1881 öfvergifvet af besättningen vid 77°
137 n. br. Resan fortsattes i båtar mot den
sibiriska kusten, Nysibiriska öarna anlöptes,
och 16 och 17 sept. landade två af farkosterna
vid Lenas mynning. Om den tredje saknas alla
underrättelser. De Long själf och en stor del af
hans besättning omkommo af hunger och köld under
irrandet i floddeltat, och hela den geografiska
vinsten af expeditionen var upptäckten af tre
små öar n. ö. om Nysibiriska arkipelagen. En
af de till "Jeannettes" undsättning utsända
expeditionerna, ledd af kapten R. M. Berry på
"Rodgers", bestämde (1881) närmare begränsningen
af Wrangels land och nådde där en breddgrad af
73° 44’. Nysibiriska öarna undersöktes 1885–86
samt 1893 af ryssarna A. Bunge och E. von
Toll. 1900 for den sistnämnde ut på en ny stor
polarexpedition på fartyget "Sarja", afsedd
dels för studiet af de asiatiska ishafsöarna,
dels för nordostpassagens förnyande. Första
vintern tillbragtes i Tajmyrviken, den andra
vid Koteljnyjön i Nya Sibirien. Därifrån bröt
Toll i maj 1902 upp med 3 följeslagare för att
undersöka det dittills nästan okända Bennet
land. Där skulle han under sommaren afhämtas af
fartyget, som, om detta blef omöjligt, skulle
afgå till Lenamynningen. Det senare alternativet
måste väljas, och "Sarja" var det första fartyg,
som efter "Vega" från Europa nått så långt mot ö.
Toll hördes icke af på hösten, och då 1903 en
undsättningsexpedition afsändes till Bennetön,
fann man där endast en kvarlämnad rapport, som
meddelade, att han 8 nov. anträdt återmarschen,
under hvilken han och hans följeslagare torde ha
omkommit, innan Nysibiriska öarna uppnåddes. –
Bennetön och Nysibiriska öarna ha nyligen
(1913) besökts af en rysk expedition under
B. A. Vilkitskij, som framträngt dit
från Berings sund och under sin väg väster ut
något n. om Kap Tjeljuskin träffade nytt land,
dels en mindre ö, omkr. 12 km. bred, dels 1/2°
längre mot n. ett större land, som sträckte sig
upp åtminstone till nära 81° n. br. och 98°
ö. lgd och som fick namnet "Kejsar Nikolaus’
land". – Samma trakt var också utgångspunkten för
Fr. Nansens berömda färd mot nordpolen. De
viktigaste äldre expeditioner med detta mål ha
redan omnämnts, men ännu kring 1890 hade ingen
lyckats aflägsna sig stort mera än en breddgrad
från de kända polarkusterna. Redan Middendorf
hade uppmärksammat, att drifved från Asiens
skogar, som flutit utför Sibiriens floder, med
hafsströmmen förts öfver till Grönlandshafvet;
den tyska polarfärden under Koldewey hade
hemfört från Sibirien härstammande drifved från
Grönlands östkust, och reliker från "Jeannette"
träffades tre år efter fartygets förlisning
utanför Julianehaab i Syd-Grönland. Nansen drog
af dessa fynd och af flera andra omständigheter
den slutsatsen, att en långsam hafsström från
det sibiriska ishafvet går n. om Frans Josefs
land och Spetsbergen till Grönlands östkust och
vidare mot s. Därpå byggde han sin plan att
med ett för ändamålet byggdt, utomordentligt
motståndskraftigt fartyg, "Fram", af denna ström
från det sibiriska hafvet låta sig föras öfver
det stora okända området kring polen. Fartyget
nådde under befäl af O. Sverdrup, efter att
ha lämnat Norge 21 juli 1893, i nov. 1895 helt
nära 86° n. br. Men redan förut hade Nansen med
en följeslagare, Hj. Johansen, lämnat detta för
att med
 |
| Fig. 2. Bild från Nansens och Johansens slädexpedition öfver polarisen (med skrufisvallar mellan isfälten). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
