Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarisation, fys. - Polarisationsapparater. Se Polarisationsinstrument - Polarisationsfotometer - Polarisationshelioskop l. Helioskop. Se Astronomiska instrument, sp. 299 - Polarisationsintrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1181
Polarisationsapparater-Polarisationsinstrument
1182
därför af allra största betydelse, och detta
sker i regel på kemisk väg genom användning af
s. k. de-polarisationsmedel. Se härom närmare
Galvaniskt element. Äfven genom elektrolytisk
ut-fällning af andra ioner än de här ofvan
nämnda kan galvanisk polarisation uppkomma. För
beräknandet af de alstrade elektromotoriska
krafternas storlek äro de lagar, som gälla för
galvaniska element i allmänhet, tillämpliga.
T. E. A.
Polarisatiönsapparater. Se
Polarisationsinstrument.
Polarisatiõnsfotometer kallas stundom de
astronomiska fotometrar, hvilkas konstruktion
grundar sig på användandet af ljusets
polarisation. Jfr Astronomiska instrument,
sp. 299. B-d.
Polarisatiõnshelioskop 1. H el i o sk o p. Se
Astronomiska instrument, sp. 299.
Polarisatiõnsinstrument. Om naturligt
ljus träffar en reflekterande yta under
polarisationsvinkel, blir det reflekterade
ljuset fullständigt lineärt pola-riseradt
(jfr Polarisation). Som polarisator, apparat
för åstadkommande af polariseradt ljus, kan
därför enklast användas en glasplatta, mot
hvilken ljuset får infalla under en vinkel af 56°
(polarisationsvinkeln vid glas). Som analysator,
apparat för undersökning af polariseradt ljus,
kan en annan platta, som placeras så, att den
träffas af det reflekterade ljuset under samma
vinkel, an-
Fig. 1. Nörrembergs polarisationsapparat.
vändas. Enligt denna princip är Nörrembergs
polarisationsapparat, hvars konstruktion
åskådliggöres af fig. l, inrättad. En ljusstråle
(s) infaller under en infallsvinkel af 56°
mot den genomskinliga glas-
skifvan n, reflekteras därifrån i riktningen
np vinkelrätt mot en spegel p, som återkastar
den i riktningen pn. Af detta ljus går en del
genom glas-skifvan uppåt från n till r, där den
reflekteras mot den vridbara spegeln r af svart
glas. Vid första reflexionen mot glasskifvan w,
polarisatorn, blef ljusstrålen fullständigt
polariserad och har nu alla en polariserad
ljusstråles egenskaper, när den träffar spegeln
r, analysatorn. Som denna spegels in-fallsplan
kan vridas i alla vinklar mot glasskifvan
w:s infallsplan, inses, att genom den förras
vrid-ning alla grader af ljusstyrka kunna
framkallas, och att, när dessa infallsplan, som
figuren antyder, stå vinkelrätt mot hvarandra,
något ljus icke reflekteras från spegeln r. Vill
man med denna apparat undersöka en kristall i
polariseradt ljus, behöf-ver man blott lägga
den på den mellan polarisatom n och analysatorn
r placerade plattan afc, som är försedd med
en öppning e för ljusets genomsläppande. I de
flesta fall, särskildt när man önskar större
ljusstyrka och större synfält, begagnar man
som polarisatorer och analysatorer instrument,
hvilkas verkan beror på dubbelbrytning hos
kristaller (jfr Dubbelbrytning). När en
ljusstråle passerar genom en dubbelbrytande
kristall, blir den nämligen i allmänhet uppdelad
i 2 strålar (den ordinära och den extraordinära),
som äro polariserade i 2 mot hvarandra vinkelräta
plan. Om den ena af dessa strålar aflägsnas, har
man en apparat, som kan användas som analysa-tor
eller polarisator. Den bästa och och allmännast
använda apparaten af detta slag är N i c o l
s prisma (se d. o.). Kommer det mindre an på
ett klart synfält än på att erhålla en liten,
billig och lätthandterlig apparat, användas
plattor af turmalin. Turmalinplattor, skurna
parallellt med den optiska axeln, ha nämligen
den anmärkningsvärda egenkapen att fullständigt
absorbera den ordinära strålen och endast
genomsläppa den extraordinära. Turmalintången
(fig. 2) består af två i vridbara korkskifvor
fästa turmalinskifvor, anordnade som ett tång,
mellan hvilka det ämne, som skall undersökas,
kan skjutas in. Om polarisatorn och analysatorn
vridas så, att de båda polarisationsplanen bli
vinkelräta mot hvarandra, genomsläppes icke något
ljus (fig. 3). Inskjutes vid denna ställning en
dubbelbrytande kristall emellan polarisatorn
och analysatorn, slappes ljus i allmänhet
igenom. Vrides preparatet rundt, finner man, att
det i fyra lägen, belägna 90° från hvarandra,
icke genomsläpper ljus, men väl i alla andra,
hvarvid ljusstyrkan är störst i fyra lägen,
belägna midt emellan de nyss angifna. Alltefter
kristallens natur, tjocklek och läge framträda
då färger, som undergå förändringar i intensitet
eller nyans, då man vrider kristallen eller
analysatorn. Gäller det att un-
Fig. 2. Tur . malintång.
. Turmalinplattor med vinkelrätt mot
hvarandra ställda kristallaxlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
