Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pole, Reginald - Pole, de la - Polemark - Polemik - Polemon - Polemoniaceæ, Polemoniacéer, bot. - Polemoniacéer, bot. Se Polemoniaceæ - Polemonium, bot. Se Polemoniaceæ - Polemoskop, fys. och krigsv. Se Periskop 1 - Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1193
Pole-Polen
1194
med den katolska kyrkan, och insikten om
fruktlösheten af sträfvandena därför anses ha
påskyndat hans död, hvilken inträffade samma
dag som hans beskyddarinnas, drottning Maria
Tudors, frånfälle. Jfr jesuiten A. Zimmermanns
"Kardinal: P., sein leben und seine schriften"
(1893), och M. Hailie, "Life of Reginald
P." (1910). - P:s äldre broder, Henry P.,
lord Montague, f. omkr. 1492, fängslades i
nov. 1538 på grund af sitt missnöje med Henrik
VIII :s kyrkopolitik och af-rättades i Tower 9
dec. s. å. - En annan broder, sir Geoffrey P.,
f. omkr. 1502, d. 1558, fängslades äfven 1538,
tvangs genom hot om tortyr till angifvelser mot
sin familj och benådades 1539, bruten till kropp
och själ. (V. S-g.)
Pole, dela, engelsk släkt. Se De la Pole.
Polema’rk (grek. pole’mar chos, krigsöfverste,
härförare) var i det forna Aten ämbetstitel för
den tredje arkonten, som i äldre tider var förman
för krigsväsendet. Som högste militärbefälhafvare
ersattes han sedermera af de tio strategerna
och kvarstod som en hufvudsakligen lagskipande
myndighet. Sista gången polemarken omtalas som
beklädd med militärbefäl är i slaget vid Marathon
(490 f. Kr.). Äfven i andra grekiska stater,
Sparta, Beotien och det etoliska förbundet,
förekommo polemarker med ett mer eller mindre
vidsträckt militärbefäl. A. M. A.
Polemik (af grek. po’lemos, krig), litterär
strid, pennfejd, skriftlig meningsstrid (vanligen
rörande någon vetenskaplig, teologisk, vitter,
politisk eller kommunal fråga). - Polemiker,
meningskämpe, stridsskriftförfattare. -
Polemisera, föra en polemik, skrifva
stridsskrifter. - Polemisk, som innebär polemik;
stridslysten, slagfärdig.
Polemon (grek. Ilolé^cov,
lat. Polëmo). 1. Filosof af den akademiska
skolan, lärjunge af Xeno-krates, innehade efter
dennes död (314 f. Kr.) under många år lärostolen
i Akademeia vid Aten. – 2. Periegetisk
skriftställare från Troas i Mindre Asien omkr. år
200 f» Kr. Under vidsträckta resor till alla
delar af den grekiska världen samlade han med
otrolig flit material för sina periegetiska
arbeten, hufvudsakligen egnade åt beskrifning
och förklaring af helgedomar, minnesmärken,
konstverk, lokala sagor och kulter o. s. v. Af
hans skrifter, som flitigt begagnades af hans
efterföljare, ha endast fragment, men dessa i
betydligt antal, kommit till vår tid. De äro
utgifna af Muller i "Frag-menta historicorum
græcorum". - 3. Författare till ett arbete i
fysionomik (se d. o.), kanhända identisk med
en sofist af samma namn i århundradet e. Kr. _
1-3. A. M. A.
Polemoniaceæ, Polemoniacéer, bot., växtfamilj
af serien Tubifloræ, underserie Convolvuli-neæ,
omfattande omkr. 270 örter eller buskar, de allra
flesta förekommande i västra Amerika. Blomkronan
är vanligen aktinomorf, i knoppen vriden,
med 5 ståndare, l pistill med smalt stift
och 3-flikigt märke. Frukten är en 3-rummig
kapsel, som öppnar sig med 3 valvler. Bladen
äro ofta nedtill motsatta, upptill strödda,
utan stipler. Mjölksaft saknas. I Sverige finnes
endast l art, Polemonium cæruleum, b l å g u
11, sällsynt på gräsmark i landets nordliga
delar. Det är en flerårig ört med parbladiga
blad och ganska stora, vackra blå blommor. Den
odlas ofta som prydnads-
växt i trädgårdarna, liksom många amerikanska
arter af släktena Cantua, Phlox, Gilia och
Collomia Cobæa scandens fr*n Mexico är en
med bladklän-gen högt klättrande ört med
stora violetta, klock-lika, ensamma blommor i
bladvecken, som allmänt odlas som prydnadsväxt.
G. L-m-
Polemoniacéer, bot. Se Polemoniaceæ.
Polemonium L., bot. Se Polemoniaceæ.
Polëmoskop [-skåp], jys. och krigsv. Se P e r
i-sk o p 1.
Polen (po. Polska, ry. Po’ljsja), fordom ett
själfständigt konungarike, hvars omfång var
mycket olika under olika tider. Själfva urlandet
omfattade blott vojvodskapen Posen, Gnesen,
Kalisz, Lublin, Eawa, Sieradz, Podlachien och
Płock, men redan omkr. år 1000 var det utvidgadt
med Pommerellen (jämte Danzig), med Schlesien,
Krakau, Sandomierz, delar af Röd-Ryssland,
Lausitz och tidvis Preussen. Genom delningar
mellan olika grenar af piasternas ätt, af
hvilka dock alltid en innehade primatet öfver
de andra, kommo likväl delar af riket att med
tiden skiljas därifrån. Redan under förra delen
af medeltiden uppstodo de olika provinsnamn, som
sedan bibehöllos, såsom Stor-Polen, Lill-Polen,
Kujavien, Masovien, Sieradien m. fl.;
med jagelloniska ättens regeringstillträde
förenades med P. Litauen, genom freden i Thorn
(1466) vann P. Westpreussen från Tyska orden
samt länsöfverhöghet öfver Ostpreussen, vid
Svärdsriddarordens upplösning (1558) fick det
länsrätt öfver Kurland samt anspråk på Livland
och Estland, hvilka länder dock faktiskt snart
tillföllo Sverige. Äfven herraväldet öfver
de fleste kosacker, öfverhöghet öfver Moldau
och Valakiet m. m. tillhörde tidvis P. Ännu
sedan de båda sistnämnda furstendömena gått
förlorade under Sigismund II August (d. 1572),
omfattade P. en areal af 1,040,000 kvkm. med
omkr. 27 mill. inv. Med tiden blef det vanligt
att dela det egentliga P. i tre stora områden,
Stor-Polen, Lill-Polen och Litauen. Sedan
redan vissa delar af riket gått förlorade
under 1600-talet till Sverige, Brandenburg
och Ryssland, tillintetgjordes hela riket genom
de tre delningarna 1772, 1793 och 1795, hvilka
utföllo så, att Ryssland fick 483,700 kvkm. med
6 mill. inv., Österrike 121,500 kvkm. med
3,6 mill. inv. och Preussen 145,700
kvkm. med
2,7 mill. inv. Före den första delningen
egde P. alltså ännu kvar 750,900 kvkm.
med öfver 12 mill. inv.
Vid Wienkongressen 1815 bestämdes, att Preussen
skulle till Ryssland afstå mesta delen af hvad
det vunnit genom delningarna och att dessa
områden skulle konstitueras till ett konungarike
Polen (det s. k. Kongress-Polen). Sedan den tiden
förstås med P. just detta ryska Polen; och det
är dettas fysiska och ekonomiska förhållanden,
som här skildras. Det gränsar i n. till West-
och Ostpreussen samt ryska guvernementet Kovno, i
ö. till guvernementen Vilna, Grodno och Volynien,
i s. till det österrikiska Galizien och i v.
till de preussiska provinserna Schlesien och
Posen. Det delades först i 8 vojvodskap, 1846 i
fem guvernement och hade egen förvaltning till
1864, då det, efter det misslyckade upproret
1863, alldeles införlifvades med Ryssland och
äfven förlorade namnet konungariket P. samt i
stället kallades Weichsel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
