Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tillika är ordförande i resp. konsistorium. –
En intressant episod i P :s religiösa lif
under sista årtiondet utgör mariaviternas
framträdande. Denna rörelses ursprung går
tillbaka till ett försök att reformera det
romersk-katolska klerus’ lif och ämbetsverksamhet
efter den helige Franciscus’ ideal. 1893 stiftade
en klarissin-abbedissa, Maria Kozlowska (f. 1862)
en kongregation bland klerus för att utbreda
nattvardens adoration; och hon entusiasmerade
medlemmarna så för ett evangeliskt lif, att
de afstodo från alla egodelar och förpliktade
sig till Franciscus’ första regel. De skulle
verka i stillhet enligt Marias föredöme (Mariæ
vitæ, däraf namnet). Men de vunno snart i hög
grad folkets förtroende och det öfriga klerus’
ovilja. Deras ansökan om erkännande afslogs i
Rom, och kongregationen upplöstes 1904. Först
underkastade de sig; men då flera mariavitiska
präster afsattes af ärkebiskopen i Warschau,
återställde de 1906 kongregationen och valde d:r
Kowalski till chef. De appellerade till Rom,
men bannlystes 1906 af Pius X (se d. o.). De
begynte då att lyckligt organisera sig som en
Rom-fri katolsk kyrkogemenskap och erkändes redan
s. å. af staten; kyrkorna i de församlingar,
som följde mariavitiska präster, måste de dock
afstå ifrån. En förföljelsetid inbröt från
romerska kyrkans sida, och det kom till flera
blodiga sammanstötningar. Mariaviterna byggde
egna kyrkor och samlade en generalsynod 1907,
som gaf rörelsen en utbildad kyrkoförfattning
med andel för lekmännen i prästval etc., med
en egen biskop (Kowalski) med säte i Płock,
och gudstjänst på modersmålet. 63 organiserade
församlingar anslöto sig genast. Den ryska
regeringen använde mariaviterna i kampen mot
den romerska propagandan; 1911 gaf duman den
nya kyrkan fullt statsligt erkännande, och
1912 sanktionerades detta af kejsaren. För att
stärka sin katolska ställning sökte mariaviterna
1909 anknytning till gammalkatolikerna (se
d. o.) och Utrecht-konventionen. De godkändes
på kongressen i Wien s. å., och Kowalski
erhöll biskopsvigning. Sedan ha ytterligare
några biskopar invigts för dem. De stå också
i dogmatiskt afseende på gammalkatolikernas
ståndpunkt, men förplikta sina präster
till Franciskus’ fattiga lif, abstinens och
t. o. m. dräkt. Sin ifrigaste verksamhet ha de
utvecklat på det sociala och ekonomiska området
i industricentra. Bland folket verka de som
agitatorer för afhållsamhet från alkohol och
tobak. 1911 voro mariaviterna i stark utbredning;
de egde då 96 församlingar med bortåt en half
miljon inskrifna medlemmar (i Lodz omkr. 50,000,
i Warschau omkr. 30,000 o. s. v.) och en mängd
kyrkor, skolor, barnhus och arbetsinrättningar
af olika slag. Påfven har under de senaste
åren flera gånger förgäfves sökt få dem att
återgå under Rom. Från Lodz utges tidskriften
"Mariavita". Jfr A. Rhode, "Bei den Mariaviten"
(1911).
Hj. H-t.
Undervisning. P. utgör ett af de 5
undervisningsdistrikt, i hvilka Ryssland är
deladt. Det har ett universitet i Warschau
(2,415 stud. 1913), ett polytekniskt institut
därstädes, gymnasier, progymnasier, realskolor
och andra undervisningsanstalter, inalles 6,776
(1911). För fackutbildning verka bl. a. flera
utmärkta tekniska skolor, landtbruks- och
skogsinstitutet vid
Novoalexandrija samt flera lärarseminarier. Antalet
skolbarn (under 15 år), som 1911 besökte
skolorna, voro på 1,000 inv. 60 gossar och
31 flickor. Mer än hälften af befolkningen
saknar innanläsningsförmåga, men står i detta
hänseende vida öfver Ryssland: antalet läs-
och skrifkunniga var 1897 i P. 30,5 proc.,
i det egentliga Ryssland 19,8 proc.
Näringar, samfärdsmedel. Landets hufvudnäring
är jordbruket, som i allmänhet skötes bättre
än i Ryssland. Den allmänna odlingen af
hvitbetor, potatis och gräs har ledt till
införandet af flerårigt cirkulationsbruk,
och landtbruksmaskiner begagnas mera allmänt,
särskildt på de stora godsen i v. 1912 voro 45
proc. åker, 7,3 proc. äng och 21,3 proc. skog,
hvaraf nära 1/3 tillhör kronan och mindre än
8 proc. bönderna. Skörden uppgick s. å. till
314,8 mill. pud (5,15 mill. ton), hvaraf
råg utgjorde 46,8 proc., hafre 22,7 proc.,
hvete 13 proc. och korn 12,3 proc. Dessutom
skördades potatis (11,200 ton), ärter,
humle, tobak m. m. samt sockerbetor, hvilkas
odling numera är en viktig gren af det polska
jordbruket. Potatisen användes hufvudsakligen
till brännvinsbränning; tobak odlas mest i
guv. Warschau, Płock och Lublin. Boskapsskötseln
är likaledes af stor betydelse. 1912 var antalet
nötkreatur 1,9 mill., får och getter 860,000,
svin 501,000 och hästar 1,11 mill. Hästafveln
befordras genom statsstuteriet i Janow och ett
flertal enskilda stuterier. I gränstrakterna
mot Tyskland uppfödas stora mängder gäss,
hvilka utgöra en betydande exportvara,
biodlingen är högt utvecklad, i synnerhet i
s. ö. Industrien har gjort väldiga framsteg,
sedan tullgränsen mot Ryssland 1851 upphäfdes,
men är till stor del en produkt af utländsk,
särskildt tysk, företagsamhet och kapital. Mest
betydande är textilindustrien, af hvars grenar
linneindustrien har sitt centrum i Žirardow
samt bomulls- och klädesindustrien i Lodz med
omgifning och i kretsen Lask i Piotrków. Äfven
Warschau är en betydande industristad med stora
fabriker af alla slag. Sockertillverkningen (i
öfver 50 fabriker), brännvinsdestillation och
ölbryggerier ha en viktig ekonomisk betydelse.
Handeln, som till större delen är i judarnas
händer, är mycket liflig, i synnerhet på Danzig,
och främjas genom de segelbara floderna, ett nät
af goda landsvägar samt af järnvägarna, som ha
en längd af omkr. 1,430 km. En viktig linje,
som förenar Wien med Petersburg, skär landet
från s. v. till n. ö., går genom grufdistriktet
och Warschau samt utsänder en bibana öfver Lodz
till Kalisz. En annan viktig linje, som förenar
Danzig med Odessa, skär P. från n. v. till
s. ö. En bana, parallell med den sistnämnda,
förenar Skierniewice med Thorn och Bromberg, och
en militärjärnväg förenar fästningarna Warschau
och Ivangorod med Brest-Litovski.
Förvaltning. 1867 förlorade P. sin särskilda
förvaltning. Den dittills i Warschau bestående
regeringskommissionen (ministeriet för
konungariket P.), förvaltningsrådet och de
öfriga centrala myndigheterna upphäfdes, och
de enskilda grenarna af förvaltningen förlades
under de olika ministerierna i Petersburg. En
ukas af 29 febr. 1868 förordnade om P:s
fullständiga sammansmältning med det ryska riket
i administrativt hänseende. Landet indelades
1867 i 10 ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
