- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1223-1224

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polesien (Podlesien) - Poleter - Polett. Se Pollett - Polevoj, Nikolaj Aleksejevitj - Polezjajev, Aleksandr Ivanovitj - Polhammar, K. Se Polhem - Polheimer, Anders - Polhelm, svensk adlig ätt - Polhelm. 1. Kristofer P., uppfinnare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1223

Poletcr-Polhem

1224

mindre områden af Volynien, Kiev och Mohilev,
tillsammans omkr. 87,000 kvkm., hvaraf omkr. V*
odlingsbart. Återstoden utgör antingen trädlösa
kärr eller sumpig skogsmark. Klimatet är ytterst
osundt och folkmängden ringa. Sedan 1873 har
regeringen sökt genom kanaler torrlägga marken,
hvarigenom öfver 3,000 kvkm. otillgängliga kärr
förvandlats till ängsmark, 5,000 kvkm. skogsland
torrlagts och 1,000 kvkm. förvandlats till
åkerjord. En skildring af landet meddelar
bl. a. Nordberg i "Konung Carl den XII
:s historia" (I, 690). Se en uppsats af
G. Kuchinka i "Petermanns Mitteilungen" 1911.
(J- tf- w.)

Poleter (grek. poletäi’, försäljare,
auktionsför-rättare) kallades i det forna
Aten de ämbetsmän, som på offentlig auktion
försålde arrenderätten till tulluppbörden samt
till de staten tillhöriga bergverken och andra
statsdomäner äfvensom förbruten privat egendom
och personer, hvilka af någon anledning blifvit
dömda att säljas som slafvar. Likaså borttingade
de genom entreprenadauktion utförandet af
offentliga arbeten. De bildade ett medelst
lottning tillsatt tiomannakollegium. A. M. A.

Pole’tt. Se P o 11 e 11.

Po’levoj, Nikolaj Aleksejevitj, rysk publicist
och litteraturhistoriker, f. 1796 i Irkutsk,
d. 1846, uppsatte 1825 "Möskovskij telegraf"
och blef efter desj indragning medarbetare
i andra tidskrifter, där han publicerade en
massa uppsatser och öfversättningar af mycket
blandadt innehåll och värde. Bekämpande Karamzins
historiska uppfattning, författade P. ett
mycket underhaltigt verk, Istorija russkago
naroda (6 bd, 1829-33). Af ojämförligt större
tidsvärde än denna historia om det ryska folket
var hans ryska litteraturhistoria, Istorija
russkoj literatury v otjerkach i biografijach
(2 dlr, 1839; 5:e uppl. 1883-90). Äfven som
novellist och dramatiker var han lika produktiv
och ojämn. Hans senaste angrepp mot Pusjkin
och Gogol beröfvade honom hans sista vänner,
och han dog i största elände och fattigdom,
hvarom hans dagboksanteckningar vittna. Efter
sin död fick han dock äfven af sin motståndare
Bjelinskij en viss upprättelse för sin
oförfärade, om också hållningslösa litteratur-
och samhällskritik. Hans lif är okritiskt
skildradt i "Zapiski" (memoarer, 1888) af hans
broder K. A. Polevoj. A-d J.

Polezja’jev, Aleksandr Ivanovitj, rysk skald,
f. 1805, d. 1838, gjorde sig redan under
studenttiden i Moskva känd för talangfulla
dikter, särskildt af satiriskt innehåll. En
berättande dikt Sasjka, som på grundvalen af
egua upplefvanden gaf en verklighetstrogen, men
något frivol bild af det dåtida studentlivets
skuggsidor och spreds i många handskrifter, kom
till kejsarens kännedom, och denne straffade
P. med degradering till underofficer. För att
få nåd gick han till fots till Petersburg,
men vände om på vägen och blef som desertör
dömd till gatlopp ; han slapp dock undan med
degradering till soldat. Efter ett utsväfvande
lif och svåra strapatser under ett fälttåg i
Kaukasien fick P. först på dödsbädden fullmakt
som fänrik. Hans dystra diktning, något befryndad
med Lermontovs, hann tyvärr ej få konstnärlig
mognad. Hans fängelselif och trotsiga lynne
återspegla sig i dikterna Pjesn pljennago irokeza
(Den fångade iroke-sens sång), Osuzjdennyj
(Den dömde) och Are-

stant. Hans dikter utkommo
1832 (senaste uppl. 1892).
A-d J.

Polhammar, K. Se Polhem.

Polheimer, Anders, bergsmekaniker, f. 31
aug. 1746 på Stjärnsund, d. 2 sept. 1811 på
Fors i Väster-Färnebo socken, brorsons son till
Kristofer Polhem. Student i Uppsala, aflade
han där juridisk examen 1764. S. å. inskrefs
han som auskultant i Bergskollegium, studerade
därefter under några år grufmätning i Falun,
begaf sig 1769 åter till Uppsala för att åhöra
Torbern Bergmans föreläsningar och blef 1770
undermarkscheider och 1773 markscheider och
erhöll 1790 bergshauptmans titel. Han var led. af
Vetenskapsakademien (1795), Fy-siografiska
sällskapet i Lund och utländska lärda
samfund. - P. utförde på ett förtjänstfullt sätt
åtskilliga enskilda och offentliga uppdrag. Så
t. ex. uppdref han betydligt tillverkningen vid
Åtvidabergs kopparverk, där han var styresman
1774 -76, inrättade därefter i Falun tillsammans
med Gahn och Hermelin ett vitriolverk efter
ny metod, företog från 1788, på initiativ af
dåv. statssekreteraren Euuth, undersökningar för
tillgodogörandet af de skånska stenkolen samt
fann 1793 stenkolslagren och de eldfasta lerorna
vid Höganäs, hvarefter han ledde anläggningarna
af de genom dessa upptäckter föranledda
industriella företagen. För Kuuths räkning anlade
han 1799-1801 ett järngjuteri i Hälsingborg
samt fabriker för deglar och glaserade lerkärl,
förbättrade 1802-05 anordningarna vid Gustafs
och Karlbergs kopparverk i Jämtland, reste
1806 tillsammans med I. J. Qvensel på allmänt
uppdrag genom Pite lappmark för iakttagelser
rörande landets uppodling och studium af
Nasafjällets silfvergrufvor, gjorde 1808-09
experiment för utrönande af möjligheten att
anlägga saltverk i Västergötland samt utförde
1810-11 en del nya undersökningar vid Sala
silfvergrufva. För resultaten af sin lapska
resa och sina uppdrag till saltproduktionens
fromma redogjorde han i "Economiska annaler"
(1807-08). Sina två viktigaste uppfinningar: en
ny konstruktion af fyrbåkar och en jordborrspump
beskref han i "Vet. akad :s handl." (1793 och
1803). G. V. G. (S. E. B-g.)

Polhem, svensk adlig ätt, säkerligen af
samma ursprung som den österrikiska, 1721 i
riksgrefligt stånd upphöjda släkten Polheim,
af hvilken en medlem skall ha bosatt sig i
Pommern, hvarvid släktnamnet ändrades till
Polhammar. Af de två bröder, som under
förra hälften af 1600-talet öfverflyttade till
Sverige, behöll den yngre, Hans Adam, denna
namnform, under det den äldre, Vulf Kristofer,
som var handlande i Visby, skref sig
Polhammer. När dennes son Kristofer Polhammar
(se nedan 1) 1716 adlades, kallade han sig
först Polheim och därefter Polhem. Med hans
son Gabriel (se nedan 2) utslocknade 1772 på
manssidan den adliga grenen. Några ättlingar af
Kristofer Polhems yngre broder, Johan Polhammar,
förändrade släktnamnet till Polheimer, under
det andra alldeles bortlagt det.

1. Kristofer P., uppfinnare, f. troligen 18
dec. 1661 sannolikt i Tingstäde på Gottland,
d. 30 aug. 1751 i Stockholm. Efter faderns
frånfälle (1669) och sedan modern, Kristina
Skening, gift om sig, vistades P. någon tid hos
farbrodern Hans Adam i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free