- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1251-1252

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pollajuolo. 1. Antonio (del) P. - Pollajuolo. 2. Piero (del) P. - Pollakant, bot. - Pollakisuri, med. Se Polyuri - Pollakiuri, med. Se Polyuri - Pollantin, med.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1251

Pollakant-Pollantin

1252

altaret för samma baptisterium (nu i Opera del
duomo), berömdt för den af P. utförda reliefen
Johannes’ födelse (1480) och ännu mera för sina
graverade kompositioner och härliga figurer vid
foten af altarkorset, hvilket allt rättfärdigar
hans samtids omdöme, att han var sin tids
mest ansedde

Porträttbilder af Antonio och Piero Pollajuolo
på deras gr af monument i kyrkan S. Pietro in
Vincoli, Rom.

konstnär i guldsmedsyrket. Men dessutom
egnade han sig själf ständigt åt skulptur och
måleri, och i detta hänseende tillhörde han
den riktning inom den florentinska konsten
under senare hälften af 1400-talet, som följde
Donatello i hans naturalism utan att gå till hans
ytterlighet i sträfvan efter det karakteristiska
och våldsamma, men hade sin lust i den energiska
skildringen af det verkliga och individuella,
paradt, såvidt möjligt, med skönhet och behag. Af
hans hand finnas två skulpturverk i Florens
(Museo nazionale), nämligen byst af en ung
krigare (i terrakotta, förmodligen skiss för en
bronsbild) och en liten bronsgrupp, Herkules och
Cacus, komponerad för att visa anatomisk kunskap
i muskulaturen. I Rom, dit han kallades af påfven
Innocentius VIII och där han på allvar slog
sig ned 1489, finnas hans förnämsta plastiska
verk, nämligen hans grafvårdar af brons öfver
påfvarna Sixtus IV och Innocentius VIII (båda
i S:t Peter). - Likasom P. i sina plastiska
arbeten biträddes af sin broder Piero (se P. 2),
torde de äfven i måleriet, åt hvilket Antonio
egnade sig jämförelsevis sent, ha arbetat delvis
tillsammans. Man är ej fullt säker på hvad som
tillhör den ene och den andre, utom då arbetena
äro signerade, hvarjämte äfven åtskilligt,
som förr tillskrifvits Antonio, af den nyare
forskningen med full rätt antages härstamma från
Yerrocchios skola. Hans målningar utmärkas för
sin goda teckning och anatomiska insikt, djärfva
förkortningar, lifliga rörelser och djupare
färg, hvars kraft och ljusdunkel redan minner om
Lionardo. Bland honom till-skrifna målningar må
nämnas S. Sebastian (i Londons National gallery),
två små bilder i Uffizi: Herakles besegrar
Antaios och Herakles dödar hydran samt David
(Berlin, Kaiser-Friedrich-mu-seum). Antonios
förmåga af komposition visar sig bäst i de
efter hans teckningar utförda broderierna i
Museo del opera i Florens. - 2. Piero (del) P.,
den förres broder (se fig. vid P. 1), italiensk
guldsmed, skulptör och målare, f. 1443 i Florens,
d. antagligen inemot 1496 i Rom, var lärjunge
af Andrea del Castagno och Baldovinetti,
men utbildade

sig vidare under inflytande af sin broder
Antonio, med hvilken han samarbetade både som
målare och skulptör. Med hans signerade målning
Marias kröning (1483, i San Gimignanos dom)
är hans stil fastställd: mindre säker teckning
och föga karakteristiska figurer, men rika
landskapsfonder, praktfull utstyrsel och starkt
detaljutförande samt varm och kraftig färg,
dock utan finare modellering. Han använde
med förkärlek fernissfärger på undermålning i
tempera. Sådan visar den sig i en altarbild med
S. Jacobus, Vincentius och Eustachius, vidare
i en energisk Prudentia samt i ett par porträtt
af yngre män (alla i Uffizi), i S. Sebastian (i
Palazzo Pitti) samt i Tobias med ängeln på resa
(i Turin). I Kaiser-Friedrich-museum i Berlin
finnes af honom Bebådelsen. - 3. S i m o n e
(d e 1) P., vanligen kallad C r o n a c a,
italiensk arkitekt, f. 1454 i Florens, d. där
1508, var enligt Yasari släkt med de föregående,
men står för öfrigt ej i något förhållande till
dem. Då han efter en Romresa i ungdomen återkom
till Florens och oupphörligt, som en lefvande
krönika, berättade om de antika lämningarna,
skall han ha erhållit det anförda tillnamnet. Som
byggnadskonstnär afslutade han den toskanska
ungrenässansen, och han gjorde detta därmed,
att han med ledning af noggranna antikstudier
på fullt allvar efterbildade romerska former,
särskildt den krönande gesimsen, och satte
denna i ett riktigt förhållande till hela
byggnaden, icke blott till den öfversta
våningen. Han fick tillfälle att visa detta
vid utförandet af den berömda kransgesimsen
till det af Benedetto da Majano påbörjade
Palazzo Strozzi i Florens, inom renässansen
den första storartade och lyckade förebilden
för denna viktiga byggnadsdel. Dessutom byggde
han Palazzo Guadagni, ett ståtligt florentinskt
boningshus, som fått en palatslik prägel genom
användningen af rustik i bottenvåningen, i
hörnen och kring fönstren, öfversta våningen
har en öppen pelar-loggia. Vackert och enkelt
har han löst sin uppgift i kyrkan S. Francesco
al monte på höjden utanför Porta San Miniato,
Florens, en flärdlös tiggarordenskyrka med öppna
takstolar och enkla pilastrar nedtill mellan
kapellen och upptill mellan fönstren. Slutligen
skall han äfven ha börjat utförandet af Salone
del consiglio i Palazzo Vecchio (1495), en af
Italiens största samlingssalar, som sedan om-
och färdiggjordes af Vasari. C. R. ]ST.*

Pollaka’nt (af grek. polla’kis, flera gånger,
och anthéi’n, blomma), bot., motsats till
hapaxant, säges alltså om växter, som blomma
under flera vegetationsperioder (perenna växter).
G. L-m.

Pollakisuri, med. Se P o l y u r i.

Pollakiuri, med. Se Polyuri.

Pollantin, med., serum mot h ö f e b e r
(se d. o.). Genom att införa pollentoxin
hos hästar framkallas i deras blodplasma ett
antitoxin, som hos personer med benägenhet för
höfeber uppges kunna framkalla okänslighet mot
infektion med pollenkorn. Serum drypes flera
gånger dagligen med l droppe i hvartdera ögat
eller ett par droppar i hvardera näsborren
eller, om preparatet torkats till ett pulver,
inblåses på dessa ställen en helt liten mängd
sådant pulver. Okänsligheten är lokal på de
behandlade slemhinnorna. Behandlingen uppges ej
sällan ha varit verksam, dock ingalunda alltid.
C. G. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free