- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1265-1266

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poloponny, sportv. - Polota-svarf - Polotskij, Simeon Jemeljanovitj - Polovster - Polovstov, Aleksandr Aleksandrovitj - Polo y Peirolon, Manuel - Polozk - Polplatta l. Polskifva, fys. - Polska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rummet begäres af poloponnyn, utom det rätta
höjdmåttet, att den skall vara snabb, uthållig, vig,
energisk, tapper och följsam. Den i England 1893
bildade "Polo and riding pony stud book society" har
hittills utgett fem band af sin stuteribok öfver
detta slags hästar. B. C—m.

Polota-svarf (isl., af polotur l. palata, lat.
palatium, kejsarpalats, och svarf, skafning, rofferi),
en de nordiske väringarna i Bysans tillerkänd
rättighet att vid östromerske kejsarens frånfälle få
genomströfva hans palats eller skattkammare och
därur tillegna sig så mycket de med händerna
kunde få fatt i.

Polotskij [pala’tski], Simeon Jemeljanovitj,
rysk kyrkolärare, f. 1629 (sannolikt i Polotsk),
d. 1680, studerade vid kollegiet i Kiev, blef
munk i Polotsk, där han 1606 till tsar Aleksej
Michajlovitj egenhändigt fick öfverlämna en
skrift. 1664 flyttade han till Moskva och blef
religionslärare i Spasska klosterskolan. 1667
utgaf han sitt dogmatiska arbete Zezl
pravlenija
, hållet i den skolastisk-retoriska
stilen. S. å. utsågs han till lärare för
tsarens barn och författade för deras räkning
en versifierad läsebok Vertograd mnogotsvjetnyj
samt ett par andra uppbyggelseskrifter. Sitt
teologiska vetande sammanfattade P. i Vjenets
vjery katolitjeskija
. P :s predikningar
utgåfvos efter hans död, Objed dusjevnyj
och Vetjerja dusjevnaja (Andliga middags-
och aftonmål, 1681-83). Han författade också
knaggliga verser, samlade i "Rithmologion",
en versifierad omarbetning af Psaltaren (1680)
samt två skoldramer med bibliska ämnen, Komedija
o Navuchvodonosore tsare, o tale zlate i
o triech otrotsech v pesci ne sozzennych
och
Komedija pritci o Bludnom syne (om den förlorade
sonen). Efter hans död utgåfvos hans Testament
Vasilija tsarja greceskago synu svoemu Lvu
Filosofu
och Istorija o Zitii Varlaama i
loasafa
. A-d J.

Polovtser, en folkstam. Se Kumaner.

Polovtsov [palå’v-], Aleksandr
Aleksandrovitj
, rysk statsman och
historiker, f. 1832, blef 1873 senator,
1883 statssekreterare, 1892 medlem af
riksrådet och var en af grundarna af k. ryska
historiska sällskapet, hvars president han
blef 1878. Under hans ledning utges sedan 1896
det stora rysk-biografiska lexikonet Russkij
biografitjeskij slovar
(hittills 12 bd).
A-d J.

Polo y Peirolon [på’lå i päjrålå’n], Manuel,
spansk författare och universitetsprofessor i
Valencia, f. 1846 i Canete (Cuenca), försökte
utan framgång spela en politisk roll som
karlist, men har öfvervägande egnat sig åt
föreläsningsverksamhet och författarskap. Hans
mest kända arbeten äro Costumbres populares de
la sierra de Albarracín
(1878), Los mayos, en
skildring i romanform af aragoniska seder och
bruk, Elementos de psicología, lógica y ética
ó filosofía moral
(1880), Bocetón de brocha
gorda
(1883), Sacramento y concubinato (1884),
Vida de Leon XIII (1888), Quien mal anda, como
acaba?
(1891), Seis novelas cortas (1891) samt
ett stort antal filosofiska och psykologiska
arbeten. Ad. H- n.

Polozk (po. Polock), stad i ryska guv. Vitebsk,
vid Polotas förening med Düna och nära järnvägen
mellan Riga och Smolensk. 31,111 inv. (1910),
hvaraf öfver 50 proc. judar. P. är en af
Rysslands äldsta städer; men de många härjande
krig, för hvilka det till följd af sitt läge vid
kommunikationsleden mellan centrala och västra
Ryssland varit utsatt, ha lämnat knappast något
kvar af dess märkligare byggnadsminnen. Det
är säte för en grekisk-ortodox biskop. P. var
länge hufvudstad i ett särskildt furstendöme,
som omgafs af Novgorod, Smolensk, Kiev och
Litauen. Liksom i Novgorod och Kiev regerade
där på 900-talet en varjagisk (svensk)
fursteätt. Furst Rogvolods (nord. Rögnvaldr)
dotter Rogneda (nord. Ragnheida) bortröfvades
af furst Vladimir (den helige) i Novgorod 979,
som därjämte ihjälslog Rogvolod och hans son. Vid
Vladimirs död (1015) fick hans och Rognedas son
Iszjaslav P. som sin lott, och sedan regerade
Rogvolods ättlingar, med några korta afbrott,
i P., tills det 1230 eröfrades af Litauen. Det
återvanns 1563 af ryssarna, men togs 1579 af
Stefan Báthory, hvarefter det förenades med
Polen. Vid Polens första delning (1772) kom
staden till Ryssland. (J. F. N.)

Polplatta 1. Polskifva, fys., kallas
en skifformad elektrod (se d. o.),
speciellt en sådan i ett galvaniskt element.
L. B. B

Polska [på’ll-], ett slags dans, äfven kallad
bondpolska, slängpolska, sväng, svingedans,
hambo (hamburska), i bruk hos allmogen i
Sverige. Den har utförts olika på olika orter,
flerstädes så, att de dansande ta hvarandra i
hand och bilda en ring, som vrider sig kring
sin medelpunkt, än åt ena, än åt andra sidan,
under det inuti ringen särskilda par turvis
svänga omkring. I Hanebo-("hambo")-polskan
svänga par om par, i det mannen lyfter kvinnan
från marken och stampar takten eftertryckligt
(se Dans, sp. 1326). "Intet land - säger
dansken A. P. Berggreen ("Svenske folkesange og
melodier") - har en sådan rikedom på hänryckande
dansmelodier som Sverige. Men icke blott mängden,
äfven mångfalden i dessa melodier är, trots den
fasthållna rytmen, öfverraskande. Italienarnas
tarantellor och spanjorernas boleror
äro visserligen vackra, men de ha mycket
större enformighet än dessa af djup känsla
genomströmmade melodier. Några af dem ha kanske
tidigare varit sångmelodier, till andra äro visor
diktade." Den svenska polskan går i 3/4 takt och
består af 2-3 repriser, stundom med dakapo af
förra delen. Största antalet står i dur, dock
en högst betydande del i moll. Modulationen,
om sådan alls förefinns, går i dur vanligen till
dominantens, i moll till parallellens tonart. I
omfånget af oftast l-2 oktaver utvecklar sig i
rask rörelse melodien, i regel "inom den moderna
tonskalans diatonik med få kromatiska afbrott,
här och där smyckad med utsirningar samt i rik
omväxling af rytmiska figurer" (K. Valentin,
"Studien über die schwedischen volksmelodien",
Leipzig, 1885). Slutet sker på tonikan,
föregången oftast af septiman eller sekunden
eller båda, ej sällan af tersen. Polskan börjar
nästan alltid på stark taktdel och slutar på
svag, därutinnan, liksom i vissa vändningar och
redan i själfva namnet, påminnande om de polska
danserna, enkannerligen polonäsen, om hvilken ett
mycket ofta förekommande slutfall med rytmiken
♬♬♩♩ alldeles påtagligt erinrar. Detta slutfall
är vanligt inom de polskor, hvilka (såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free