- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1271-1272

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1271

Polska litteraturen

1272

hufvudsakligen panegyrisk och retorisk. Främst
står Maciej K a z i m i e r z Sarbiewski
(d. 1640), hvilkens oden i Horatius’ stil
äfven lästes i skolorna. Hans beskrifvande
dikt "Silviludia" röjer ett känsligt sinne
i målningen af det litauiska landskapet,
men hans versifierade "Resa till Rom
1622" är mattare. Äfven Szymon Zimoro-wicz
(d. 1629) visade i sin diktcykel "Roxo-lanki"
prof på känslosamt natursinne och formell
konstnärlighet. I den erotiska diktningen glänste
Jan Andrzej Morsztyn (1620-93), som efter Marinis
mönster öfverlastade sin stil med yppiga bilder
och konstlade ordställningar. Han öf-versatte
Corneilles "Cid" och Racines "Androma-che". I
Kochanowskis fotspår trädde den produktive
WespazyanKochowski (1633-1700), som i oden,
psalmer, elegier och satirer berörde samtida
tilldragelser. Satiren odlades af Krzysz-tof
Opalinski (1605-55), vojvod af Posen, som
författade samhällssatiren "Przestrogi do
po-prawy rzadu i obyczajöw w Polsce". På
epikens område gjorde sig Samuel Twardowski
(d. 1660) bemärkt genom den långrandiga, på
alexan-driner affattade hjältedikten "Wojna
domowa z Kozaki, Tatary, Moskwa, Szwedami"
etc., en torr krönika om striderna i Polen på
1650-talet. Främst som epiker står W a c l a
w Potocki (1622-96) med sin långa hjältedikt
"Wojna Cho-cimska", behandlande samma historiska
stoff som Gundulié i "Osman". På latin skref vo
Jan K a-linski (d. 1726) hjältedikten "Wiennis"
(om Wiens befrielse från turkarna) och Jan S k
o r-ski (d. 1752) "Lech". Herdespel författades
af S t a n i s l a w Lubomirski (1640-1702),
och bland de då omtyckta fastlagsspelen och
farserna ("facecye") märkes Piotr Barykas
(d. omkr. 1675) roliga "Jeppe"-motiv "Z chlopa
krõl" (Den till konung förvandlade bonden). De
främste historieskrifvarna på latin voro S t a
n i-s f a w L u b i e n s k i (d. 1640) och P
a w e l Piasecki (d. 1649). Wesp. Kochowski (se
ofvan) behandlade i "Klimaktery" Jan Kazimierz’
och Michal Wisniowieckis historia ur högadlig
synpunkt, under det att W a w r z y n i e c
Rudawski (1617-90) gör det ur monarkisk. Af
historiskt intresse är Augustin K o r d e c
-kis (1603-73) något fantastiska skildring
af Cze-stochowas belägring 1655 i "Nova
gigantomachia". Af stort kulturhistoriskt
värde äro Jan Paseks (d. omkr. 1701)
dråpliga memoarer ("Pamiet-niki") och
MarcinMatuszewicz’ (d. 1773). Mindre värdefulla
äro kulturskildringarna och memoarerna af
Jakub Sobieski (1596-1646), Albrecht Radziwill
(1593-1656), J e r-zy Ossolinski (1595-1650) och
Andrzej Zaluski (1650-1711). Aaron O l i z a r
o w-ski behandlade det polska samhällslifvet i
"De politica hominum societate", och Andrzej
Max. F r e d r o (d. 1679) skref politiska
aforis-mer. Bland andliga vältalare framstår
dominikan-munken Fabyan Birkowski (d. 1636)
med sina något svulstiga, men högstämda liktal
öfver Gustaf II Adolf och Sigismund III. För
öfrigt märkas astronomen Heweliusz (d. 1687),
matematikern AdamKochariski (d. omkr. 1700),
läkaren Jan Jonston (d. 1675) och den mångsidige
Szymon Starowolski (d. 1656).

IV. De politiska reformernas,
pseudoklassicite-tens och "upplysningens"
tidehvarf (1740-1820). Det sedliga och politiska
förfallet i början af 1700-talet framkallade
en välbehöflig reaktion med re-formansatser,
och det svulstiga, med latin uppblandade
litteraturspråket rensades genom den franska
smakriktningen utan att därför förlora sin
nationella karaktär, öfvergången till den
nya tiden betecknar ElzbietaDruzbacka (1687-
1760), som diktade förtjänstfulla psalmer och
naturmålande dikter. W a c J a w Rzewuski
(d. 1809) försökte sig icke utan framgång
med tragedier och komedier i den franska
stilen (t. ex. "261-kiewski pod Cecora" och
"Wladyslaw pod War-na"). Den främste poeten
under Stanislaw Po-niatowskis regering var den
mångsidige biskopen Ignacy Krasicki (1735-1801),
författaren af de parodiska hjältedikterna
"Myszeida" (mot konfederationen i Bar) och
"Monachomachia" (mot tiggarmunkarna), eposet
"Wojna Chocimska" och kulturskildringen "Pan
Podstoli". Ehuru han imiterade Boileau, Voltaire
m. fl., röjde han en originell begåfning med
sundt omdöme och fin satir. En framstående
odediktare var Adam Naruszewicz (1733-96), som
ock skref idyller i Gessners stil och gjorde
sig känd som historieskrifvare. En talangfull
virtuos var den cyniske, lättsinnige Stanislaw
Trembecki (1723-1812), hvilkens idylliska epopé
"Zofijõw-ka" var mycket populär. En bemärkt
satiriker var Tomasz Kajetan W e g i e r s
k i (1755- 87), som i "Organy" förlöjligade
prästerskapet. I motsats till denna abstrakta,
förståndsmässiga verskonst framträdde under
inflytande af Rousseau den känslosamma erotiken
och idyllen. Franciszek Dyonizy K n i a z n i n
(1750- -1807) skref patriotiska och erotiska
dikter, något entoniga och färglösa. Yida högre
stod Franciszek Karpinski (1741-1825), "hjärtats
skald", med täcka, ännu icke totalt glömda visor
om herdar och herdinnor. Mindre betydande voro
Franciszek Z a b l o c k i (d. 1821) och Wojciech
Boguslawski (d. 1829). Efter Polens politiska
undergång omhuldades den patriotisk-historiska
vis- och balladdiktningen. C y p r y-an
Godebski (d. 1809) författade "Wiersz do
legionõw polskich’’; Jan P a w e l Woronicz
(d. 1829) diktade elegiska ballader (däribland
cykeln "Sybilla" om Polens öde); Franciszek W
e z y k (d. 1862) var patriotisk odediktare,
och Julian Ursyn Niemcewicz (1757-1841) vann
ryktbarhet genom sina af W. Scott påverkade
historiska visor. Den franska pseudoklassiciteten
imiterades på epikens område af Kajetan K o
z-mian (1771-1856) i den breda hjältedikten
"Czarniecki" och på dramats fält af Aloizy
Felinski (1771-1820) i tragedien "Barbara
Radziwillovna". Jesuiten Franciszek Boll o m
o l e c (d. 1790) reformerade skolväsendet i
Warschau och införde skoldramer efter franska
mönster. Oberoende af smakriktningar var A l e
k s-ander Fredro d. ä. (1793-1876), den polska
komediens möderne grundare. Den vittra prosan
började utveckla sig genom Niemcewicz’ historiska
romaner och Ludwik Kropinskis (1767- 1844)
sentimentala berättelser. - Den politiska och
vetenskapliga litteraturen frodades ganska rik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0692.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free