- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1277-1278

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska litteraturen - Polska Livland. Se Livland, sp. 835 - Polska språket - Polska svinet, husdjurssk. - Polska tronföljdskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1277

Polska Livland-Polska tronföljdskriget

1278

(f. 1858). - En brukbar tysk antologi är
Heinrich Nietschmanns "Der polnische parnass"
(1875). På svenska A. Jensens "Polska
skalder" I-IY (1899 -1906) och E. Weers
"Det unga Polen" (1901). Jfr Brändes,
"Indtryk fra Polen" (1880), och A. Jensens
"Svenska bilder i polska vitterheten" (1904).
A-d J.

Polska Livland. Se Livland, sp. 835.

Polska språket, som talas af polackerna (omkr. 20
mill.) i Ryssland, Tyskland och Österrike
(samt af polska emigranter i Turkiet, Schweiz,
Frankrike och Amerika), hör till den slaviska
gruppen af indoeuropeiska språk, närmare bestämdt
till de västslaviska språken, som i vissa
afseenden förete en något yngre bildning än syd-
och östslaviska. Polskan har, i likhet med öfriga
västslaviska språk, d före /, t, ex. mydlo,
padl = ry. mylo, pal, men icke l mellan labial
och i, t. ex. ziemia, kropiee = ry. zemlja,
kroplju. Urspr, dj och tj representeras af dz
och c [ts]. För "mjukt" t och d har polskan c
och dz ("mjuka" affrikator); t. ex. po. dzien
= ry. d’en. Äldre i och u återges båda af e,
t. ex. dzien och sen (ry. son). Polskan är det
enda af de nu lefvande slaviska språken, som
har fornspråkets nasaler kvar, t. ex. piec =
ry. pjatj, fnslav, p f ti-, niosa = ry. nesut,
fnslav, nesatu. För öfrigt växla i stammen nasalt
e och o eiter en specifikt polsk regel. Gammalt
långt e är la, t. ex. wiara = ry. ver a
(före hård vokal); e före hård kons. blir o,
t. ex. biore (men bierzesz). Gammalt -or
etc. kastas om till -ro etc.: po. grõd =
ry. gorod, po. mleko = ry. moloko. Liksom
ryskan har polskan de egendomliga slaviska
"tjocka" l- och ^/-ljuden kvar. Alla vokaler äro
korta. Tonvikten (den exspiratoriska accenten)
är tämligen svagt markerad och hvilar regelbundet
på ordets näst sista stafvelse. Deklinationen
står i vissa fall på en äldre ståndpunkt
än den ryska (t. ex. nom. pl. på -i,
dat. lok. sing. fem. nodze o. d.). Inom
konjugationen är det mest anmärkningsvärda
ändeisen -m i l :a pers. sing. uti den talrikast
representerade verbalklassen: czytam, jag
läser, o. s. v.; dock kan detta -m ej anses som
kvarlefva från indoeuropeisk tid (jfr grek. verb
på /HL}, utan som en yngre analogisk bildning. I
pret. har hjälpverbet "vara" sammansmält med
det vanliga J-participet, så att detta tempus
böjes både i person och genus: mask. czytalem,
-les, -1; fem. -lam, -las, -la o. s. v. För
öfrigt har verbet en stor rikedom på omskrifna
former. Polskan skrifves och tryckes med latinska
bokstäfver (q och x saknas; ü-ljudet tecknas
med w). I den nu brukliga ortografien betyder
sz fr. ch, z fr. j, rz än det ena, än det andra;
cz eng. ch, dz eng. j, c betyder ts, ch ty. ch,
z fr. z; l är slaviskt gutturalt (vokaliskt) 1; y
är liktydigt med ry. "jerry", e utmärker ett med
detta besläktadt ljud; o’ betyder u. Muljering
utmärkes dels med i efter kons. (före hård
vokal), dels med ’ öfver kons.; nasalering med
i under vokalen. Språket är rikt på främmande,
i synnerhet tyska, lånord. T. o. m. ordet
szlachta, som betecknar den mest polska af alla
polska institutioner, den polska adeln, är tyskt
(geschlecht). Man talar om stor- och lill-polska,
litauiska, schlesiska m. fl. dialekter. I
masuriska dialekter ersättas z, sz, cz af z,
s, c. Kassubiskan (se K a s s u b e r) uppföres
ofta som särskildt språk.

Sammanhängande fornpolska texter finnas i
behåll först från 1300-talet; de viktigaste äro
Florianska psaltaren (utg. af Nehring 1883),
predikningar (utg. af Brückner och Nehring)
och edsformulär (utg. af Przyborowski, Nehring,
Hube o. a.); från 1400-talet flyta källorna
rikare: partier af bibeln, lagtexter m. m. Om
språkets tidigare skeden upplysa blott namn och
enstaka glosor i latinska urkunder. Jfr Nehring,
"Altpolnische sprachdenkmä-ler" (1887). En mängd
äldre arbeten fr. o. m. 1500-talet ingå i den af
Krakau-akademien utgifna samlingen "Biblioteka
pisarzõw polskich" (1889 ff.). Historiska
läseböcker finnas af Wierzbowski (2:a
uppl. 1888), af Tarnowski och Wõjcik (1890). -
Som officiellt språk holl sig i Polen latinet
länge efter medeltidens slut. Inom Ryssland
och Tyskland är polskan nu genom resp. ryska
och tyska utestängd från förvaltningen,
rättskipningen och skolan; endast inom Österrike
är polskan (i Gali-zien) officiellt språk (och
förtrycker där i sin ordning ruteniskan). -
De bästa polska grammatiker för främlingar äro
förf. af C. V. Smith (1864) och J. Poplinski (7:e
uppl. 1881); på samma gång utförlig Sörensen,
"Polnische grammatik in syste-matischer
darstellung" (1900). Ett ganska användbart
polsk-tyskt lexikon är Booch-Arkossys (Leipzig)
; en god polsk-fransk och fransk-polsk ordbok är
utgifven af Janusz (1908). Utförliga grammati-ska
verk med vetenskapliga anspråk finnas af
X. Malinowski (1869-73), A. Malecki (1879) och
R. Pilat (universitetsföreläsningar, 1909 ff.),
de två först nämnda nu föråldrade; värdefull, af
måttligt omfång är Kryriski, "Gramat\ka jezyka
polskiego" (5:e uppl, 1910). Specialarbeten om
uttalet af Rozwadowski och Nitsch (i "Materialy i
prace", I, IV), om verbets aktionsarter af Agrell
(1908). Den största ordboken är S. B. Lindes
i 6 delar, 1807 -14, ny uppl. 1854-61; under
utgifning är en ny stor ordbok, "Slownik jezyka
polskiego" (1900 ff.) af Karlowicz, Krynski
och Niedzwiedzki. Polsk synonymik är utgifven
af Krasinski (1835). Till polsk språkhistoria
ha Baudouin de Courtenay (nu i Petersburg),
A. Kalina och J. Hanusz lämnat goda bidrag;
språkets historia i populär framställning
af Brückner ("Dzieje jezyka polskiego",
1906). L. Malinowski (i Krakau) gaf den första
vetenskapliga dialektmonografien ("Die oppelnsche
mund-art", 1873); några af hans lärjungar ha
senare följt hans exempel; polsk dialektordbok
("Slownik gwar polskich") af J. Karlowicz
(1-6, 1900-11). Sedan 1885 utges i Warschau
"Prace filologiczne", en operiodisk tidskrift,
hufvudsakligen för polsk filologi. Viktiga
bidrag finnas i Krakau-akademiens publikationer
(bl. a. flera dialektmonografier), i synnerhet i
"Materialy i prace" (1903 ff.). Lll.

Polska svinet, husdjurssk., förekommer numera
sällan oblandadt, utan vanligen förädladt med
engelska raser. Dess ursprungliga hem var
ryska Polen, där det funnits och i en del
trakter ännu finns i två olika former. Det
ena slaget är stort och långöradt, det
andra litet och kort-öradt. Färgen är hvit,
smutsgul eller rödaktig. Jfr S v i n r as e r.
H. F.

Polska tronföljdskriget kallas det allmänt
europeiska krig, som uppblossade med anledning af
polske konungen August II :s död 1733. Den döde
konungens son, kurfurst August af Sachsen, för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0695.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free