- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1295-1296

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polyembryono - Polyenergidiska celler, bot. Se Energid - Polyergus, zool. Se Myror, sp. 109 - Polyfag - Polyfem - Polyfemos - Polyfon - Polyfyletisk, bot. Se Monofyletisk - Polygala, Jungfrulin, bot.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1295

Polyenergidiska celler-Polygala

1296

satta utveckling klyfves i flera embryoanlag;
4, genom embryobildning från synergider
och antipo-der (se Embryosäck); eller 5,
därigenom, att intill embryosäcken angränsande
nucellus-celler (se Fröämnet) växa in i
embryosäcken och utvecklas till embryoner
(nucellarembryon), såsom ofta hos apelsin
och citron. - 2. Zool. Se P t e r o-malidæ.
1. G. O. R.

Polyenergidiska celler, bot. Se E n e r g i d.

Polye’rgus, zool. Se Myror, sp. 109.

Polyfäg (af grek. poly’s, mången, och jagéi’n,
äta), mångätande, d. v. s. som använder växlande
slags föda.

Polyfëm, en veckotidning, som utgafs dec. 1809
-12 af J. K. Askelöf (se denne och Nyromantik,
sp. 273). Till bladets mest betydande
medarbetare hörde L. Hammarsköld, K. A. Agardh,
P. D. A. Atterbom, V. F. Palmblad och K. Li-vijn.

Polyfemos (grek. üo^v^ri^og, lat. Polyphëmus),
känd sagofigur, var enligt den grekiska sagan en
grym, människoätande, enögd jätte (cyklop), son
till Poseidon och Forkys’ dotter Thoosa. På väg
från lotofagerna kom Odysseus (se denne, sp. 505)
till cyklopernas land. Med tolf af sina kamrater
gick han in i en bergshåla, där P. bodde. När
värden kom hem, sköt han för hålans öppning ett
väldigt klippblock, och så voro Odysseus och
hans män fångna. Flera af de senare hade P. redan
ätit upp, "som ett lejon sitt byte", då Odysseus
genom list lyckades finna räddning. Han berusade
cyklo-pen med vin, och med en i ändan brinnande
stång stack han sedan ut hans öga. Hållande sig
fast under buken på P:s får, lyckades sedan
både Odysseus och hans följeslagare komma ut
ur hålan. På jättens fråga om hans namn hade
Odysseus svarat, att han kallades "Ingen". När
P. sedan med fruktansvärd röst (grek. poly’femos
betyder högröstad) ropade de andre cykloperna
till hjälp med orden "Ingen mig dödar med list
och icke med våld", missförstodo de honom och
läto saken ha sin gång. - Om P:s kärlek till
hafsnymfen Galatea se Galatea, grek. myt. -
Polyfem-sagan är i folktraditionen spridd öfver
Asien och Europa. Grimm och Nyrop ha sammanfört
olika varianter af densamma. Episoden med
Odysseus’ uppgift om sitt namn har kanske
ursprungligen varit en särskild saga. Den
går igen i bl. a. de svenska sägnerna om
kolaren och skogsnufvan. Han kallar sig
"Själf", och på sitt rop: "Själf brände mig"
får hon till svar: "själf göra och själf ha".
L1L*

Polyfon [-fån; af grek. poly’s, mången, och
jonë, ljud, röst]. 1. Mus., mångstämmig med
själfstän-diga stämmor, således i konserterande
kontrapunktisk stil. - Polyfon!, flerstämmighet
med själf-ständig behandling af hvarje stämma,
så att dessa ha eget melodiskt värde och
rytmisk halt i harmoniskt förhållande till
hvarandra, i motsats till homofoni, där en
stämma är själfständigt melodisk, de öfriga
blott ackompanjerande. Jfr H o-m o f o n. -
2. Fonet., kallas en sådan bokstaf, som har
två eller flera ljudvärden, t. ex. sv. g
(= g och 7), o (i bok och komma). I själfva
verket betecknar visserligen, äfven i den mest
fullkomliga ljudskrift, en bokstaf icke en
enstaka språkljudsindivid, utan en grupp af
hvarandra närliggande, i någon mån

olika språkljud, ett species med mer eller mindre
utbildade varieteter. Polyfon är en bokstaf
endast i fall den betecknar två eller flera i ett
vetenskapligt eller praktiskt grafisk-fonetiskt
system åtskilda grupper. Så är t. ex. t i svensk
skrift ej att anse som polyfont därför, att det
betecknar flera grupper af i-ljud (aspireradt
och rent t, postdentalt och supradentalt t
o. s. v.), som möjligen i andra skriftsystem
(t. ex. i landsmålsalfabetet) skiljas. Icke
heller innebär det i svenskan polyfoni hos
g, att det i slug och slugt har olika valör,
ty svensk nationalskrift skiljer principiellt
ej mellan dessa båda p-ljud. Verklig polyfoni,
hvilken i t. ex. svensk och tysk samt ännu mer
i fransk och engelsk skrift är ytterst vanlig,
innebär ur principiell synpunkt ett fel, som
vanligen beror därpå, att skriften ej följt
uttalets förändringar. 2. Lll.

Polyfylëtisk, bot. Se Monofyletisk.

Polygala L., Jungfrulin, bot., ett släkte, som
bildar typen för växtfamiljen Polygalaceæ. Denna
omfattar dels örter, dels buskar och små
träd. Bladen sitta i spiral eller äro motsatta
samt

Polygala vulgaris (jungfrulin), l ett stånd
med blommor,

2 blomma, 3 det främsta fransade kronbladet,
4 de åtta

ståndarkn app arn a.

äro enkla, helbräddade, utan stipler. Blommorna
sitta vanligen i ax eller klasar och äro
tvåkönade och ensymmetriska samt ha 5 fria
foderblad, af hvilka de 2 sidoställda äro mycket
större än de andra samt färgade likt blomkronan
och utstående som ett par vingar. Kronbladen
skulle vara 5, men de 2 sidobladen saknas
eller äro rudimentära. Det mellersta,
nedre kronbladet, "kölen", är mycket stort,
båtlikt utbuktadt, ofta flikigt och för-sedt
med skäggfransar i spetsen. Yid basen är detta
kronblad sammanhängande med de 2 andra, mindre
kronbladen. Ståndarna äro 8, deras strängar äro
förenade, 4 och 4, i två stammar, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:30 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free