- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1297-1298

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polygala, Jungfrulin, bot. - Polygalaceæ, bot. - Polygalactia, med. Se Galaktorré - Polygalineæ, bot. Se Polgalaceæ - Polygami - Polygamia, bot. - Polygamist - Polygenism - Polyglobuli, med. Se Polycytemi - Polyglott - Polygnotos - Polygon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1297

Polygalaceæ-Polygon

1298

nedtill bilda ett på ölversidan öppet
rör. Pistillen är 1. Frukten är en kapsel eller
stenfrukt. Familjen, som omfattar omkr. 780
arter, är utbredd i tempererade och varmare
länder. Släktet Polygala L. består af örter,
buskar eller mycket sällan träd, hvaraf
hälften äro amerikanska, med blommor vanligen
i klasar. Till svenska floran höra 3 arter, af
hvilka den vanligaste, P. vulgaris (se fig.),
är en uppstigande eller nedliggande, flerårig ört
med oftast blå blommor, växande på ängsbackar. I
Nord-Amerika växer P. senega L., som lämnar
drogen senegarot (se d. o.). Af de oljerika fröna
af P. butyracea i Väst-Afrika, som där odlas,
be-redes s. k. malukangsmör. Några sydafrikanska,
storblommiga arter odlas som prydnadsväxter.

O. T. S. (G. L-m.)

Polygalaceæ, ’bot., växtfamilj af
ser. Geraniales, underser. Polygalineæ. Se
Polygala.

Polygala’ctia (af grek. poly’s, mången, och
ga’la, mjölk), med. Se Galaktorré.

Polygalineæ, bot. Se Polygalaceæ.

Polygami (af grek. poly’s, mången, och ga’mos,
äktenskap), månggifte, det förhållande, att en
person, man eller kvinna, samtidigt lefver i
äktenskap med flera än en person. Se Monogami
och Ä k-tenskap. - Om polygami i botanisk mening
se Könsfördelning.

Polyga’mia 1. Poly gamla (af grek. poly’s,
mången, och ga’mos, äktenskap), bot., 23:e
klassen i Linnés sexualsystem, till hvilken föras
de fanerogama växter, som ha dels enkönade, dels
tvåkönade blommor på samma eller skilda stånd
(polygamister, "mångbyggare"). Ordningarna
benämnas efter ståndarnas antal. Till denna
klass höra bl. a. lönn, ask och Atriplex.
O. T. S.*

Polygami’st (se Polygami), person, som lefver
i månggifte eller försvarar månggiftet; bot.,
växt, som hör till klassen Polygamia (se d. o.).

Polygeni’sm (jfr Monogenesis), människosläktets
härstamning från flera arter af människor.

Polyglobuli, med. Se Polycytemi.

Polyglo’tt (af grek. poly’s, mången, och glotta,
tungomål), mångspråkig. 1. Polyglott-bibel,
bibelupplaga, där de viktigaste
öfversättningar-na på olika språk med
eller utan grundtexten äro synoptiskt
sammanställda. Viktigast äro följande. Den
complutensiska, som trycktes 1513-17 i Alcalå
de Benares (se Complutensiska bibeln). Den
antwerpiska poly-glottbibeln (Biblia regia)
trycktes hos Plantin 1568 -72, på Filip II:s
bekostnad, under ledning af spanjoren Benito
Arias Montanus. Vida praktfullare utstyrd
är Paris-polyglotten, tryckt i 10 väldiga
band hos Ant. Vitré 1629-45 under ledning af
parlamentsadvokaten Guy Michel Le Jay. Denna
utgör ett aftryck af den antwerpiska samt
inrymmer dessutom den s. k. samaritanska
pentateuken, en syrisk och en arabisk öfv. af
G. T. samt en arabisk(-latinsk) öfv. af
N. T. Vida värdefullare i vetenskapligt
hänseende är London-polyglotten, fullbordad
1657 och utarbetad af sedermera biskopen Brian
Walton, under medverkan af Englands yppersta
orientalister. London-polyglotten öfverträffar
de föregående i den ojämförligt mycket finare
textkritiken och större omfattningen. Ett bihang
bildar E. Castellus’ "Lexicon heptaglotton"
(2 bd, 1669). - Anspråkslösare är

Stiers och Theiles verk (hebreiska,
grekiska, latin och tyska; 6 bd 1847-54, 5:e
uppl. 1875-94). - 2. Polyglott-ordböcker. Se
Ordbok, sp. 815.

Polygnotos (grek. IIoMyvcoTog, lat. Polygnötus),
grekisk målare, f. på Thasos, son och lärjunge
till målaren Aglaofon, var verksam ungefär
475-455 f. Kr. Han är inom konstens historia
den förste ryktbare målaren, som från den
orientaliska konstens traditioner förde
grekernas måleri öfver till skildring af det
psykiska och personliga lifvet. P. samlade
kring sig flera liksinnade målare, tillsammans
med hvilka han utförde stora väggmålningar. I
Aten biträddes han af Mikon och Panainos -
den sistnämnde broder till skulptören Fidias -,
och de arbeten, som åstadkommos af dem, voro 4
stora stridsbilder - hvaribland skildringar af
Tröjas intagande och Slaget vid Marathon - i Stoa
Poikile ("den brokiga pelarhallen" vid torget i
Aten), bilder i Theseustemplet och Dioskurernas
tempel samt i Pinakoteket bredvid Propyléerna på
Akro-polis. Dessutom målade han i Plataiai med
tillhjälp af Onasias och i Thespiai. Till hans
mest betydande arbeten räknas väggmålningarna i
Lesche (en församlingsplats i Delfi), målningar,
med hvilkas rekonstruktion många konstnärer och
lärda sysselsatt sig. De framställde, enligt
Pausanias, på ena väggen Tröjas förstöring
("Iliu-persis"), på den motsatta Odysseus’
nedstigande i Hades ("Nekyia"), bägge med
flera detaljscener. Ingenting finnes i behåll
af hans arbeten; hans framställningssätt
kan man därför sluta sig till endast genom
antydningar hos de gamle skriftställarna och
genom bevarade vasmålningar - med röda figurer
- från midten af 400-talet, hvilka ge en god
föreställning om den inflytelserike mästarens
stil och behandlingssätt. Han torde icke haft
någon naturligt sammanhållande bakgrund i
sina bilder, utan dessa bestodo af grupper,
som silhuettartadt skilde sig från den
antagligen hvita grunden med lätt antydning
af lokaliteten. Figurerna voro betecknade med
namninskrifter, och någon öfvergång mellan ljus
och skugga i färgen torde ej ha funnits. Men inom
dessa gränser var P. enligt de gamles intyg en
mästare i uttrycket liksom i formernas skönhet,
hvarjämte man äfven vet, att han sträf-vade
efter att återge verkligheten i vissa detaljer
genom färgen, om också på ett öfvervägande
naivt sätt. Jfr L. Kjellberg, "P. och hans
betydelse för den grekiska målarkonsten under
femte årh. f. Kr." (1908). Målningarna i Lesche
äro efter Pausanias’ beskrifning efterbildade
af tyska målarna, bröderna Kiepenhausen (18
blad, utgifna 1884 i Leipzig). Specialverk
om dessa målningar finnas af Weizsäcker
(1895) och Schreiber (1895 och 1897).
C. R. N.*

Polygon (af grek. poly’s, mången, och go’ny,
vinkel). 1. Mat., månghörning, en plan figur,
som begränsas af räta linjer. Om dessa linjer
äro tre eller fyra, använder man dock vanligen
icke den allmänna benämningen polygon, utan
i stället triangel och f y r s i d i n g. De
öfriga polygonerna kallas efter sidornas antal
femhörning, s e x-h ö r n i n g o. s. v. De
begränsande linjerna kallas polygonens sidor;
skärningspunkten mellan två sidor kallas
hörn. Hörnens antal är lika med sidornas. Med
diagonal förstås en rät linje, som samman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free