Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polygonaltal, mat. - Polygonatum, bot. Se Convallaria och Geofiler - Polygonifloræ, bot. Se Polygonaceæ - Polygonmurar. Se Cyklopiska murar - Polygonmätning. Se Geodesi, sp. 975 - Polygonometri - Polygonum, bot. - Polugordius, zool. - Polygraf - Polygyni - Polyhalit, miner. - Polyhistor - Polyhymnia, astron. - Polyhymnia. Se Muser - Polykarp, bot. - Polykladi, bot - Polykleitos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1301
Polygonatum-Polykleitos
1302
lika med l, 2, 3 o. s. v. Namnet beror
därpå, att dessa tal kunna geometriskt
representeras genom ett antal punkter,
ordnade i regelbundna polygoner (jfr Figur t
al). Teorien för polygonaltalen behandlades
först af Nikomachos och senare, under mera
generell form, af Diofantos. Den har numera ur
vetenskaplig synpunkt ingen egentlig betydelse,
d- F.)
Polygo’natum, bot. Se Convallaria och G e o f
i l e r.
Polygoniflöræ, bot. SePolygonaceæ.
Polygönmurar. Se Cyklopiska murar.
Polygõnmätning. Se Geodesi, sp. 957.
Polygonometri (af polygon och grek. me’tron,
mått) kallas läran om polygoners egenskaper och
beräkning af deras storlek. Polygonometrien i
vidsträckt bemärkelse omfattar undersökning
äfven af sådana polygoner, där vissa
sidor skära en eller flera andra sidor.
(I- F-)
Poly’gonum L., bot., ett artrikt örtsläkte,
typen för fam. Polygonaceæ. Blomhyllet är
enkelt, oftast kronlikt, oftast 5-klufvet eller
deladt. Ståndare 5-8; stift 2-3 med nästan
klotformiga märken. Frukten är en 3-kantig eller
plattad nöt. Till svenska floran höra omkr. 15
arter. P. convolvulus L., "åkerbindan", som
växer på åkrar, och P. dumetorum L., "löfbindan",
bland buskar, äro slingrande och räknas stundom
till ett eget släkte, Helxine. P. hydropiper L.,
"brännande pilört", "jungfrutvål", "bitterblad",
har smala, glesblommiga ax och brännande
smak. P. aviculare L.,
Polygonum aviculare (trampgräs), l stjälkens
öfre del med blommor, 2 blomma i längdsnitt,
3 nöt.
"trampgräs" (se fig.), ett ytterst allmänt
ogräs med vanligen nedliggande stjälkar och små,
ensamma blommor i bladvecken, trifves bäst på
hård, tilltrampad mark, såsom på gårdar, vid
stigar och vägar. Denna art har under namnet
Herba Homariæ varit oförsynt utpuffad som ett
medel mot lungsot. Många andra arter ha förr
varit använda i medicinen, t. ex. P. persicaria
L., P. amphibium L. samt P. viviparum och
bistorta (se Ormrot). Som foderväxt odlas
P. cuspidatum (från Japan), som
redan andra året blir 3 m. hög. Andra
Polygo-wwra-arter äro skadliga för kreaturen;
sålunda förorsakar P. aviculare blåfärgning af
kornas mjölk. Af P. tinctorium (Kina) beredes
indigo. Flera arter, utmärkta af stora blad eller
rikedom på röda eller hvita blommor, odlas som
prydnadsväxter, t. ex. P. orientale, P. Bistorta,
som förekommer mångenstädes förvildad i parker
och på fuktiga ängar i södra Sverige, m. fl. Se
O g r ä s. O. T. S. (G. L-m.)
Polygo’rdius, zool., ett ringmasksläkte, som
saknar borst- och parapodier och hvars nervsystem
ligger i hudsäcken. Det är äfven i öfrigt med
afseende på byggnad och utvecklingssätt mycket
ursprungligare än öfriga ringmaskar, hvarför
man också sammanfört detta och några andra
närstående släkten till en särskild ordning,
u r a n n e-lider (Archiannelides). Polygordius
har anträffats äfven vid Sveriges västkust.
L-e.
Polygräf (af grek. poly’s, mången’, och
gra’féln, skrifva), "mångskrifvare", en ovanligt
produktiv författare (i klandrande mening);
kopiermaskin. Se vidare Registreringsapparater.
Polygynl (af grek. poly’s, mången, och gynë,
kvinna), den form af polygami (månggifte), då en
man har flera hustrur. Se Familj och Äktenskap.
Polyhalit (af grek. poly’s, mången, och
hals, salt) Stromeyer, miner., en i tradiga
eller täta partier förekommande förening af
kalcium-, magnesium- och kaliumsulfat med
vatten, finnes vid Stassfurt som tunna skikt,
växellagrande med stensaltlager. Vid Ischl,
Hallstatt, Berchtesgaden, Hallein och Aussee
finnes den vanligen på djupare afdelningar
af saltformationen, alltid af rödaktig färg.
Ant. Sj.*
Polyhi’stor (af grek. poly’s, mången, och
kistor, kännare), månglärd man, en lärd, som är
hemmastadd i de mest skilda vetenskapsgrenar.
Polyhy’mnia, astron., en af småplaneterna.
Polyhy’mnia. Se Huser.
Polyka’rp (af grek. poly’s, mången, och karpo’s,
frukt), bot., detsamma som perenn.
Polykladi (af grek. poly’s, mången, och Ua’dos,
gren), bot., genom sårande (t. ex. upprepad
be-skäring) förorsakad uppkomst af skott
i ett förgreningssystem, som normalt ej
skulle kommit till utveckling. Exempel på
polykladi äro de täta, hvarje år klippta
häckarna af hagtorn, Caragana o. s. v.
G- L-m.
Polykleitos (grek. Πολύκλειτος, lat. Polyclētus),
grekisk bildhuggare, f. sannolikt omkr. 480
i Sikyon på Peloponnesos, var mest verksam
i Argos och betecknar höjdpunkten af den
peloponnesiska skulpturens utveckling under
blomstringstiden. Hans kanske mest ryktbara
verk var statyn Doryforos, "spjutbäraren",
bilden af en yngling, antagligen en segrare i
spjutkastning. Det synes troligt, att det var
i detta verk mästaren velat ge en "kanon",
en mönsterbild för plastisk framställning
af människokroppen, hvarom han äfven skref en
bok. Statyn, som var af brons, finns ej i behåll,
men flera efterbildningar i marmor finnas,
det fullständigaste exemplaret (från palestran i
Pompeji) i Neapels museum (se afbildning däraf
i art. Doryforos), andra i Rom, Florens
och flerstädes. En utsökt herm i brons finns i
Neapel, en torso i basalt i Florens. Stort rykte
hade äfven statyn Diadumenos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
