Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pompeji
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egde P. en större och en mindre. Den förra,
uppförd på enskild bekostnad, hade plats
för 5,000 åskådare; den senare var, såsom
försedd med tak, kanske blott en konsertlokal
(odeon). I stadens sydöstra hörn låg
amfiteatern (fig. 3), hvars föreställningar
(gladiatorsfäktningar och vilddjursstrider)
särskildt voro "föremål för all världens
längtan", enligt en pompejansk inskrift. Den
rymde öfver 12,000 åskådare. Vi kunna läsa
offentliga anslag om dess festspel, målade på
husväggarna. Men det är i synnerhet de enskilda
byggnadernas inrättning och därmed det enskilda
lifvet, som vi af de pompejanska gräfningarna
lära känna. Man har trott sig i P:s byggnader
kunna urskilja tre särskilda perioder, hvilka
kännetecknas af det olika byggnadsmaterial,
som användts: kalksten, tuffsten eller diverse
ämnen (tegel, lava m. m.). Fiorelli nämner
dessa perioder den oskiska, samnitiska och
romerska och sammanställer dem således med
skedena i P:s politiska historia. Emellertid
förekommer tuffen äfven under den äldsta tiden,
liksom kalkstenen ej h. o. h. saknas under de
senare perioderna. Vid reparationerna efter
jordbäfningen år 63 e. Kr. användes ett lättare
och billigare byggnadssätt än förut: man märker
en brokig blandning både af konstruktionssätt och
material, och öfver det hela breddes ett tjockt
lager af stuck, som täckte underlaget samt äfven
begagnades för arkitektoniska detaljer. Dyrbarare
material träffas sällan, utan ersattes af stuck
eller lera. Till takresning, dörrar, trappor
m. m. nyttjades trä. Privathusen ha merendels en
öfvervåning med små fönster. Utåt gatan omges
de ofta af öppna butiker, hvilkas innehafvare
bodde en trappa upp. Mellan butikerna visar sig
en hög, smal port, ingången till den af egaren
bebodda privatvåningen. Ett bevis på den allmänna
välmågan i staden är det stora antalet hus, som
beboddes af en enda familj. Det inre af dessa
boningar (se fig. 4; jfr fig. i art. Atrium
samt å pl. I till art. Byggnadskonsten),
hvilka utåt afstängdes så mycket som möjligt,
var utsmyckadt på alla sätt. Möblemanget var
visserligen sparsamt; dock träffas präktiga bord
af marmor och brons, stolar, soffor, sängar,
skåp och kistor (åtskilliga af dessa fynd ses
å pl. I till art. Möbel). Bland resterna af
en kassakista har man påträffat affärsmannen
C. Cæcilius Jucundus’ räkenskapsböcker. De
bestå af s. k. triptyker, som genom den största
försiktighet kunnat dechiffreras, och innehålla
dels auktionskvitton, dels kvittenser å till
staden erlagdt arrende. De funna bronsbilderna,
t. ex. den s. k. Narkissos-statyetten (i
själfva verket enligt nuvarande uppfattning
ingen Narkissos, utan en ungdomlig Dionysos;
se d. o., fig. 3) och den "dansande faunen"
(afbildad i art. Faunus, fig. 2) visa, att
bildhuggarkonstens mästerverk ej saknades. Äfven
springbrunnarna, som bidrogo till trädgårdarnas
och pelargårdarnas trefnad, voro prydda med
skulpturverk. Statyer, statyetter och andra
plastiska prydnader funnos för öfrigt såväl
i templen och de offentliga byggnaderna som i
privathusen. Kandelabrar, smycken, praktkärl
samt andra husgerådssaker (jfr fig. 15) tala
likaledes om utprägladt sinne för konst. Golfven
smyckades ofta med smakfulla mosaikinläggningar,
hvarpå vi ha ett lysande prof i den berömda
Alexandermosaiken (se
Alexanderslaget med pl. samt Mosaik, fig. 2;
jfr äfven fig. 14 å vidstående pl. IV). Men
hufvudprydnaden i ett pompejanskt hem utgjordes
utan tvifvel af väggarnas dekorering. Äfven
i sättet härför kan man särskilja olika
perioder. A. Mau (d. 1909), senare tiders
ypperste kännare af P., skiljer mellan 4 olika
stilperioder, af hvilka den första utmärkes för
en i målningen försökt imitation af arkitektur
(väggarna äro målade så, att de skola se ut som
byggda af olika marmorsorter och andra material,
med målade pelare o. s. v.), under det de
senare stilarna utmärkas af mera rent dekorativ
utstyrsel, som i den fjärde och sista stilen
antar synnerligen rika och stundom fantastiska
former. De allra flesta väggmålningarna tillhöra
dock P :s sista årtionden (se Pompejansk stil
o. pl. III). – De skriftliga minnesmärken,
som gräfningarna skänkt oss, äro af tre
slag. Dels förekomma i sten huggna inskrifter
på bildstodernas postament eller på offentliga
byggnader, de senare vanligen visande, hvem som
bekostat dessa. Dels äro de målade med pensel
på husväggarna och bestå af valupprop, som tyda
på ett lifligt deltagande i de kommunala valen
(ej mindre än c:a 2,000 dylika valupprop äro
hittills kända; jfr
| (ro) v(os) f(aciatis) dignum vi(rum). Suedius Clemens sanctissimus judex facit vicinis rogantibus. (Marcus Epidius Sabinus ber jag er välja till duumvir för rättsskipningen, en därtill värdig man. Suedius Clemens, den högst vördnadsvärde domaren, uttalar sig för honom, på hemställan af grannarna.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
