- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1353-1354

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ponny - Ponorer, slav. Se Katavotrer - Pons - Pons, Jean Louis - Pons Ælii. Se Newcastle, sp. 864 - Ponsard, François - Pons asini, lat. Se Åsnebrygga - Pons Augusti. Se Järnporten - Ponscarme, François Joseph Hubert - Ponso - Ponsonby, Caroline. Se Lamb 3 - Ponson du Terrail, Pierre Alexis de - Pons Varoli. Se Hjärnan, sp. 829 - Ponta Delgada - Pontak - Pont-à-Mousson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1353

Ponorer-Pont-å-Mousson

1354

fått användning särskildt vid
bergbestigningar. Sitt namn har denna ponny
fått af den omkr. 1/200 m. ö. h. ^emellan
Bozen och Meran belägna byn Hafling. Haflingern
växlar i storlek mellan 145 och 155 cm. - Jfr
Häst d j ur en, sp. 183 med illustrationer.
B. C-rn. E. T. N.

Ponorer, slav. SeKatavotrer. Pons [pås], stad i
franska dep. Charente-in-férieure (Saintonge),
vid Seugne, en biflod till Cha-rente. 4,728
inv. (1901). Prästseminarium, reformert kyrka,
vinodling och textilindustri. På toppen af
den höjd, på hvilken staden ligger, står ett
slott från 1100- och 1600-talet med en väldig
rektangulär donjon af 30 m. höjd. J-
tf. N.

Pons [pås], Jean Louis, fransk astronom,
f. 1761, d. 1831, var sedan 1789 anställd vid
obser-vatoriet i Marseille och blef slutligen
(1825) direktor för observatoriet i Florens, är
bekant för sina många upptäckter af kometer,
bland hvilka må nämnas den sedermera så
bekanta Enckeska kometen (se E n c k e, J. F.).
(B-d.)

Pons Ælii. Se N e w c a s 11 e, sp. 864. Ponsard
[pansar], F r a n 9 o i s, fransk dramatisk
författare, f. 1814 i Vienne (dep. Isëre),
d. 1867 i Paris, blef 1837 advokat i sin
fädernestad, men hängaf sig med förkärlek åt
litterära sysselsättningar. Han offentliggjorde
sålunda bl. a. en öfversättning af Byrons
"Manfred". Yid den tiden hade den nyromantiska
skolan utkämpat sina hårdaste strider. I dessa
hade äfven den unge författaren deltagit. Ehuru
beundrare af 1600-talets vittra storverk,
skänkte han sitt fulla erkännande åt romantikens
sträfvanden, men fördömde dess missgrepp. Mellan
den nya och den gamla skolans ytterligheter sökte
han själf följa en medelväg, särskildt i sina
första skapelser, tragedierna Lu-crëce (1843;
prisbelönt af Franska akad.) och Agnes de Méranie
(1846), samt i viss mån äfven i dramat Charlotte
Corday (1850). Den förstnämnda, en kraftigt
tecknad bild af romersk kvinnodygd, väckte med
Rachel i titelrollen hänförelse, icke minst
därför att den ansågs af många som en återgång
till det klassiska skådespelet. De bägge senare,
äfven de skildringar af kvinnlig uppoffring,
hämtade ur medeltidens och revolutionens
historia, lyckades icke, ehuru öfverlägsna
sin föregångare, tillvinna sig något större
bifall. Emellertid dref honom hans beundran för
den klassiska världen att skrifva den behagfulla
enaktskomedien Horace et Lydie (1850; "Horatius
och Lydia", 1864 o. 1884) och den misslyckade
tragedien Ulysse (1852). Dessa försök vunno
ingen anklang hos allmänheten, och småningom
bleknade den klassiska grundtonen i författarens
skapelser. De båda komedierna L’honneur et
Vargent (1853; "Heder och penningar", fri bearb,
af J. Stjernström, 1856; "Hedern och penningen",
fri öfv. af E. Bäckström, 1875) och La bourse
(1856) äro till ämne och språk bilder

af den nyare tiden, sedemålningar af mänskliga
svagheter och fel. Dessa arbeten gjorde, på
grund af yttre förhållanden, synnerlig lycka,
hvilket ej blef fallet med den sedegisslande
trilogien Ce qui platt aux femmes (1860). Ett
af skaldens yppersta verk är dramat Le Hon
amoureux (1866; "Det besegrade lejonet",
öfv. af E. Bäckström, 1875), med ämne från
direktoriets tid. Det är, liksom hans sista
dikt, Galilée (1867), en historisk skildring,
skrifven med värme och känsla. P:s arbeten äro
historiskt trogna, men ofta torra eller kyliga;
städse framlyser emellertid i dem hans redliga,
sanningsälskande och nobla karaktär. P. blef 1855
led. af Franska akad. Ett monument öfver honom
restes 1872 i Vienne. Hans arbeten utgåfvos
samlade 1866-76, i 3 bd. Hans biografi
skrefs af J. Janin (1872). Jfr Latreille,
"La fin du théåtre roman-tique et Fran£ois
P. d’aprës des documents inédits" (1899).
J.M-r.*

Pons a’sini, lat. Se Åsnebrygga.

Pons Augusti. Se Järnporten.

Ponscarme [påska’rm], Francois Joseph
Hubert, fransk medaljgravör, f. 1827,
d. 1903, sedan 1871 professor vid Ëcole
des beaux-arts, utförde en mängd medaljer
öfver samtida personer och händelser. Bland
de unge medaljörerna var P. framför alla
konstartens förnyare. Man kan räkna denna
medalj gravyrens renässans från hans medalj
öfver J. Naudet (1868). Sedan följde medaljer
öfver Lesseps, Carnot, Ferry, Faure m. fl.
(G-g N.)

Po’nso (fr. ponceau, af lat. poenicus 1. punicus,
purpurröd, eg. kartaginiensisk, fenicisk;
purpurfärgen upptäcktes nämligen af fenicierna),
ett slags vallmoröd, bjärtröd färg.

Ponsonby [på’nsonbi], C a r o l i n e. Se Lam
b 3.

Ponson du Terrail [påså"’ dy tära’j], Pierre
Alexis de, vikomt, fransk romanförfattare,
f. 1829 i Mcntmaur, d. 1871 i Bordeaux,
inträdde vid unga år i den franska
huvudstadspressens tjänst och blef namnkunnig
som följetongsförfattare (i "Petit journal",
"Patrie" m. fl.). Han skref otroliga massor
af märkvärdiga och äfventyrliga skildringar,
hvilka han förstod att så väl afpassa efter
allmänhetens smak, att de förskaffade bladen
en utomordentlig spridning. Hans första större
arbete var Les coulisses du monde (1853), och
därefter följde hela serier af berättelser,
ofta under en gemensam titel, exempelvis Les
exploits de Rocam-~bole, La résurrection de
Rocambole, La vérité sur Rocambole (1859-69), La
jeunesse du roi Henri (1865-68) m. fl. I svensk
öfversättning ha utkommit bl. a. "Zigenarnes
konung" (1865), "Parisiska dramer" (1867),
"En natt vid Beresina" (s. å.), "Kapten
Chastenay" (1875) och "Nattrid-darne" (1879).
J. M-r.*

Pons Va’roli. Se Hjärnan, sp. 829.

Ponta Delgada [på’nta delga’da], största staden
och förnämsta handelsplatsen på Azorerna,
ligger på sydvästra kusten af ön São Miguel
och hade 16,179 inv. 1911. Meteorologiskt
observatorium, säker redd, export af sydfrukter.
J. F. N.

Po’ntak var förr namn på ett ypperligt rödt
bor-deauxvin från den lilla staden Pontacq i
dep. Basses-Pyrénées och blef sedermera benämning
på mindre goda sorter.

Pont-å-Mousson [påtamoså’], stad i
franska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free