- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1361-1362

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pontin. 2. Erik Magnus Konstans P. - Pontinska träsken - Pontinska öarna. Se Ponzaöarna - Pontinus, Magnus Johannis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1361

Pontinska träsken-Pontinus

1362

ligen åt författarskap och uppträdde med Här
och der ’bland skandinaver och tyskar (1846),
Förr och nu i Vadstena (s. å.) och Äreminne
öfver E. Dahlberg (1847), som 1845 vann Svenska
akademiens andra pris. Dessa arbeten utmärkte
sig för en ledig stil och åtskilliga lifliga
skildringar ; äreminnet var dock hållet i en
redan föråldrad form. Romanen Lydia (1847; ny
uppl. 1884) och novellen Hög och låg (1850) visa
beroende af franska mönster af den romantiska
skolan och rönte föga framgång. Detta blef
äfven fallet med dramat Agda (uppf. 1850;
tr. 1852). Jämsides med denna flitiga vittra
alstring, som dock gått tämligen spårlöst förbi,
gick ett lika ifrigt skriftställen rörande
politiska och sociala frågor. P. började
med skriften Em-betsverkens ställning till
talangerna (1846), som väckte uppseende genom
sitt frimodiga framhållande af slentrianens
välde inom den tidens ämbetsmannavärld. Han
offentliggjorde sedan Förtjena judarne politiska
rättigheter? (1845) och Judarnes emancipation
(2 hftn, 1847, 1848), i hvilka han varmt
förordade en först tjugu år senare genomförd
reform. Med mycken ifver omfattade han äfven
idén om "bildningscirklar", som vid denna
tid uppkom, och var sedan 1849 sekreterare i
den stockholmska, holl där flera föredrag,
skaffade ett antal arbetare tillfälle att
besöka den första världsutställningen 1851
o. s. v. Men om han sålunda på det sociala
området följde en frisinnad riktning,
var han så mycket mer konservativ på det
politiska. Februarirevolutionen i Paris
och marsimitationen i Stockholm (1848) var
skarp mot de nya idéerna; och han bekämpade
dem äfven som medarbetare i "Hermoder" (1847)
och den egentlige utgifvaren af "Morgonbladet"
(1850, 1851). Tidningen ansågs till en viss
grad mottaga intryck från högsta ort och förde
med obestridlig talang, om också ej alltid med
fullt mogen uppfattning, de aristokratiska och
konservativa åsikternas talan mot "Aftonbladet",
"Bore" m. fl. Då tidningen upphörde, blef
P. medarbetare i "Svenska tidningen". Han
blef 1852 Tfammarherre. S. å. företog han en
utländsk resa, och på återvägen till Stockholm
afled han till följd af olyckshändelse i Kalmar.
l o. 2. -rn.*

Pontfnska träsken (it. Paludi pontine),
ryktbara träsk i italienska prov. Koma, sträcka
sig s. ö. om staden Rom från Cisterna till
Terracina i en längd af 45 km. och en bredd af
10-18 km. samt genomskäras af Appiska vägen. De
täcka en yta af 750 kvkm. Mot hafvet äro de
begränsade af dyner och i ö. af Volskerbergens
kalkkedjor. Omedelbart på ömse sidor om vägen äro
kanaler dragna, medelst hvilka träsken hållas
torra. På denna sträcka beta om våren hjordar
af nötkreatur, hästar och buffeloxar, medan de
torraste ställena äfven äro sädesbärande. Hela
området tillhör några få adelsmän. Genom en lag
af 1899 äro dessa förpliktade att inom 24 år
torrlägga P. enligt af v.

Donat utarbetade planer (medelst periferiska
graf-var för afledning af vattnet till hafvet,
kvarhål-lande af nederbörden i bergen,
dammbyggnader, pumpverk m. m.), för hvilket
ändamål staten beviljade 7 mill. lire. En
fåtalig befolkning bor i de få, obetydliga
byarna, men tvingas om sommaren af malarian
att till större delen lämna träsken. Dessa
genomskäras af åtskilliga vattendrag. På
grund af sitt ringa fall och den yppiga
vattenvegetationen lämna de det från bergen
kommande vattnet otillräckligt aflopp och bli
därigenom anledning till områdets osundhet. -
Enligt Plinius, som anför en äldre källa, voro
träsken (Pomptinæ palüdes) i forntiden en bördig
och välodlad slätt, som skall ha haft ej mindre
än 33 byar. Men redan mot slutet af republikens
tid var trakten illa beryktad som den farligaste
feberhärd och nästan folktom. Enstaka försök af
några kejsare att drä-nera den medförde endast
tillfällig förbättring. Liknande försök gjordes
af flera påfvar, såsom Bo-nifatius VIII, Martin
V, Sixtus V och Pius VI, men utan varaktigt
resultat. Den sistnämnde lät (1775-88) återställa
Via Appia, anlägga en stor afloppskanal
(Linea Pia) och upphugga den ogenomträngliga
småskogen, hvarigenom ett stort område vanns för
kultur. Äfven under franska väldet fortsattes
torrläggningsföretagen, och under senare tider
har detta arbete fortsatts. Litt.: Berti,
"Paludi pontine" (1884), v. Donat, "Le paludi
Pontine e il loro prosciugamento" (1887) och
"Die pontinischen sümpfe, ein vorschlag zu ihrer
trocken-legung" (1899).

Pontinska öarna. Se Ponzaöarna.

Pontinus, Magnus Johannis, biskop, f. 1623 i
Kalmar, d. 21 aug. 1691 i Linköping, blef student
i Uppsala 1641 (1643?), filos. magister 1652 samt
lektor i Kalmar s. å. och prästvigdes 1654. Genom
en predikan i Kalmar s. å. vardt han så
uppmärksammad af drottning Hedvig Eleonora, att
han kallades till hennes hofpredikant och genast
måste följa henne till Preussen. Efter trägen
tjänstgöring vid hofvet utnämndes P. 1662 till
kyrkoherde vid Jakoos och Johannes’ församlingar
i Stockholm samt amiralitetssuperintendent. Han
gjorde sig känd för sina goda predikogåfvor
och för en frimodighet, som hart när
beredt honom svårigheter. Han var äfven
bankofullmäktig (1668 -80) och blef 1675
led. af granskningskommissionen öfver
förmyndarregeringens förvaltning; för det
politiska lifvet saknade han emellertid
böjelse. 1681 utnämndes han till biskop i
Linköping. P:s tryckta skrifter utgöras af
likpredikningar samt Ordaförklaring öfver Pauli
epistel till de galater (1709, utg. af hans
son Samuel P.) m. m. Dessutom efterlämnade
han i handskrift bl. a. ett betydande antal
predikningar och "Berättelse om S. Johannis
capell, kyrkogård m. m." (skr. 1676). Hans Dagbok
vid 1682 års riksdag utgafs 1788 ai

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:01:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0741.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free