Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pontoppidan. 6. Henrik P. - Pontormo, målare. Se Carucci - Pontos - Pontos, grek. myt. - Pontosphæra, bot. Se Flagellata, fig 7 - Pontremoli - Pontresina - Pont-Saint-Esprit - Pontus euxinus. Se Pontos 1 - Pontypool - Pontypridd - Pony, eng. Se Ponny - Ponzaöarna - Poole - Poole, Reginald Lane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1369
Pontormo-Poole
1370
P., har han vunnit genom en oafhängig, fast
karaktär och en synnerligen säker och vidsträckt
kännedom om människor och lefnadsvillkor
inom Danmark; framför allt har han visat sig
utomordentligt förtrogen med bönders och prästers
tänkesätt och förhållanden. Hans stil är enkel
och undviker egendomligheter; klar och distinkt i
berättelse, kan den stiga till varmt patos, men
äfven bli paradoxal och bitande satirisk eller
stillsamt humoristisk. Genom hans alltid sakliga
framställning går en obegränsad hängifvenhet för
natur och naturlig utveckling i motsats mot mer
eller mindre konstlade kulturkraf. - 1902-03
kom ett urval smärre berättelser under titeln
Fortællinger. Jfr C. Gulmann i "Ord och bild"
(1907) och G. Brändes i "Fugle-perspektiv"
(1913). 1-5. E. Ebg. 6. R-n J3.
Ponto’rmo, målare. Se C a r u c c i.
Po’ntos (grek. Πόντος,
lat. Pontus). 1. P. e’uxeinos (lat. Pontus
euxinus), ofta endast Pontos, den forntida
benämningen på Svarta hafvet. Ursprungligen skall
det ha hetat axeinos (d. v. s. det ogästvänliga)
på grund antingen af de där rasande häftiga
stormarna eller af de vilda och rofgiriga
folkslag, som bodde kring dess kuster, men
sedan det genom grekiska koloniers anläggning
vid kusterna öppnats för samfärdseln, utbyttes
detta tillnamn mot euxeinos (d. v. s. det
gästvänliga). – 2. Forntida namn på Mindre Asiens
nordöstligaste, vid Svarta hafvet (P. euxeinos)
belägna landskap, begränsadt i v. af Paflagonien
och Galatien, i s. af Kappadocien, i ö. af
Armenien och Kolchis. Det betecknas stundom som
en del af Kappadocien och heter då "Kappadocien
vid P." Östra och södra delarna fyllas af vidt
förgrenade bergskedjor, men kuststräckan utmed
Svarta hafvet och hela den västra delen äro ett
jämförelsevis öppet och synnerligen bördigt
land. Landets hufvudfloder voro Halys (nu
Kisil-Irmak) på gränsen mot Paflagonien, Iris
(nu Jeschil-Irmak) med dess biflod Lykos (nu
Germili) och Therniodon (nu Terme tschai). Vid
Iris lågo hufvudstaden Amaseia och längre
mot s. Komana Pontika (nu Gymenek) samt utmed
kusten åtskilliga af nybyggare från Miletos och
Sinope grundlagda städer. De i P. boende folken
(mosynoiker, tibarener, chalyber, makroner
m. fl.) styrdes i äldre tider af furstar,
som stodo i ett slags vasallförhållande till
Persien, till dess det 363 f. Kr. lyckades den
persiske satrapen Ariobarzanes att där stifta ett
oberoende rike. Detta pontiska rike utvidgades
af hans efterträdare, af hvilka de fleste buro
namnet Mithradates l. Mithridates, och vann
sin största utsträckning under Mithradates VI
med tillnamnet den store (se Mithradates). Efter
dennes besegrande (66 f. Kr.) förenade Pompejus
den del af P., som låg v. om floden Iris, med
den romerska provinsen Bitynien och utskiftade
det öfriga bland asiatiska furstar. M. Antonius
skänkte sedermera åt en viss Polemon från
Laodikeia den mellersta delen af P., hvilken med
anledning däraf fick och länge behöll namnet
"det polemoniska P." (P. polemoniako’s).
1 o. 2. A. M. A.
Pontos (grek. Πόντος, lat. Pontus), grek. myt.,
ett af den grekiska gudalärans urtidsväsen,
representerande det oändliga världshafvet,
var enligt Hesiodos en son till Gaia (jorden),
som sedan blef hans maka och åt honom födde
sönerna Nereus,
Thaumas och Forkys samt döttrarna Keto
och Eurybia, alla hafsgudomligheter och
representerande olika sidor af hafvets väsen.
A. M. A.
Pontosphæra, bot. Se Flagellata, fig. 7.
Pontremoli [påntrëmåli], stad uti italienska
prov. Massa e Carrara, vid floden Magra och
järnvägen Parma-Spezia. 3,200 inv.; i hela
kommunen 14,409 inv. (1911). Biskopssäte.
Pontresina, by i schweiziska kantonen
Graubün-den, i öfre Engadindalen,
vid foten af Piz Lan-guard och vägen
öfver Berninapasset. 1,800 m. ö. h. 932
inv. (1910). P. är en världsberömd turist-och
luftkurort.
Pont-Saint-Esprit [på sät espri], stad i franska
dep. Gärd, på högra sidan af Rhõne, öfver hvilken
där går en 918 m. lång stenbro, och vid Paris-
Lyon-Medelhafsbanan. 3,709 inv. (1901).
Pontus euxlnus. Se Pontos 1.
Pontypool [på’ntipõl], stad i engelska
grefskapet Monmouth, mellan floden
Af ön Lwyd (tillflöde till Usk) och
Monmouthshire-kanalen samt vid Great western
railway. 6,452 inv. (1911). Järnverk.
(J. F. N.)
Pontypridd [påntipri’th], stad i engelska
grefskapet Glamorgan, Wales, vid floden Taff
och Gla-morganshire-kanalen, 19 km. n. v. om
Cardiff och 19 km. s. om Merthyr Tydfil. 43,211
inv. (1911). Järngjuterier, ankarsmedjor, kedje-
och kabelfabrik, stenkols- och järngrufvor.
J. F. N.
Pony [påu’ni], eng. Se Ponny.
Ponzaöarna [på’nso-], en i Tyrrhenska hafvet
utanför Gaëtabukten belägen ögrupp, af de gamle
kallad Pontiæ insulæ och därför, eller emedan
den ligger i närheten af Pontinska träsken,
nu äfven benämnd Pontinska öarna. De äro af
vulkaniskt ursprung, nästan endast nakna klippor,
som på grund af sin porösa substans äro utsatta
för hafvets förstörande inverkan, och endast
till en mindre del odlade. Största ön är P o
n z a (lat. Pontia), 7,7 kvkm., 6 km. lång,
men endast 500 m. bred, jämte den sydligare
Ventotene (lat. Pandataria, se d. o.) 1,3 kvkm.,
under romerska kejsartiden förvisningsort, öfriga
öar äro Palma-rola (lat. Palmaria), Z an n ön e
(lat. Sinonia) och S. S t e f a n o. öarna höra
till prov. Caserta (Ventotene och S. Stefano
till Napoli) och hade 5,858 inv. JL911.
(J. F. N.)
Poole [põ’l], stad i engelska grefskapet
Dorset, vid en vik af Kanalen, som bildar en
utmärkt hamn. 38,885 inv. (1911). P. har ett
ståtligt rådhus, museum (med bibliotek) och
konstskola. Liflig handel med de brittiska
kolonierna och Förenta staterna. Betydande
kusthandel, i synnerhet med spannmål, som af
sättes på London, och Purbeck-lera, som levereras
till lergodsfabrikerna i Staffordshire. Stor
tillverkning af fisknät och segelduk,
lergods, maskiner och landtbruksredskap.
(J- F- N-)
Poole [põ’l], R e gin al d Lan e, engelsk
historiker, f. 29 mars 1857 i London, var 1886-
1910 docent ("lecturer") i nya tidens historia i
Oxford, har deltagit i utgifvandet af "English
hi-storical review" från nämnda tidskrifts
grundläggande (1886) och är sedan 1903 dess
hufvudredak-tör. P. redigerade 1906 ff. jämte
W. Hunt det värdefulla historiska samlingsverket
"Political hi-story of England" (i 12 bd). Bland
hans skrifter märkas A history of the huguenots
of the dispersion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
